Tove Lorén är tillbaka med en ny text. I dag fokuserar hon på söndagens Champions League-final i Göteborg.
Champions League-final. En av fotbollens stora händelser varje år. I helgen spelades den kvinnliga finalen mellan Barcelona och Chelsea på Gamla Ullevi. En riktig stormatch på svensk mark som man gärna hade sett på plats. Tyvärr gapade läktarna tomma, men vi lyckades ändå få till lite puls hemma i soffan när Barcelona visade var skåpet skulle stå redan i första minuten. Jag hoppades såklart på att Chelsea, med bland annat våra svenskor Magdalena Eriksson, Jonna Andersson och Zecira Musovic, skulle få lyfta bucklan på hemmaplan. Men att komma tvåa i Europas största klubblagsturnering är inte heller fy skam. Även om det kanske inte känns så i stunden, speciellt inte när de blev såpass utspelade som de faktiskt blev. Men det är ändå helt klart mäktigt.
Något annat som är mäktigt är att när herrarnas final avgörs om några veckor får Chelsea ytterligare en chans att ta hem en CL-final. Det är första gången i historien som någon har både sitt dam respektive herr-lag i finalen. Damerna står dessutom som seriesegrare i WSL denna säsong, och tvåa kom Manchester City, som på herrsidan har tagit hem ligan och står för Chelseas motstånd i finalen. Ni förstår kanske vart jag är påväg?
Min bror har alltid haft Chelsea som favoritlag. Jag följde absolut inte i hans fotspår, utan gjorde allt för att retas och började istället hålla på United. Därför ligger varken Chelsea eller City speciellt högt på min lista egentligen, men titlarna ljuger inte. De båda Englandsklubbarna gör mycket rätt, vilket jag tycker att de ska ha cred för.
Det är också passande vi i helgen mötte ett lag som varit i Champions League-final hela fem gånger. Eller Uefa Womens cup-final som det hette då. Av de fem gångerna blev det dessutom seger vid två tillfällen. Vi i AFC lyckades iallafall bryta seriefavoriten Umeås segersvit på ett dyblött Mjörnvallen. Det blev en mållös historia, men chanserna fanns där vilket bådar gott för framtiden. Nästa match ska vi bara lyckas trycka in den där bollen i nät också, och det kommer vi alla vara inriktade på när bussen styr ner mot Skåne i slutet av veckan.
Men nu tillbaka till Umeå. Att ett lag från en mellanstor svensk stad har varit i CL-final flera gånger är något att reflektera mer över. Sverige har, och är fortfarande en riktigt bra fotbollsnation. Men fotbollen utvecklas och precis som finalen i söndags bevisade börjar storklubbarna satsa mer jämställt på sina idrottare. Så charmen med småklubbar som lyckas internationellt är kanske påväg att bytas ut mot storklubbar där pengar är en stor del av framgångarna. Men med framgångar kommer allt mer uppmärksamhet, vilket leder till ännu större möjligheter. Jag vill därför hoppas att denna bollen rullar vidare, och att varje meter utvecklar chansen till jämställdhet inom sporten som vi alla älskar.
FAKTA TOVE LORÈN
Födelseår: 1998.
Familj: Sambo, mor, far och bror.
Bor: Borås.
Klubbar i karriären: Borgstena IF, Bergdalens IK, Alingsås FC.
Lokal favoritklubb: AFC.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Spelare i Alingsås FC.
