Jonathan Tedeborg minns i dag tillbaka på alla fantastiska VM-somrar – som är fulla av både minnen och stjärnor.
Slutet av juni brukar under vanliga VM-år innebära början på slutspelet. Därför tänkte jag unna mig själv att blicka tillbaka på några minnen från tidigare VM-somrar.
Mina första VM-minnen skapades 2006, med bland annat Sveriges katastrofala 0–0-match mot Trinidad & Tobago. Argentinas andra mål i krossen av Serbien & Montenegro är också en favorit, när de ljusblå spelade 25 passningar i rad inom laget innan Esteban Cambiasso tryckte upp bollen i nättaket. Ett tråkigt minne från turneringen för många svenskar är när domaren Carlos Simon hånflinar samtidigt som han visar Teddy Lučić det röda kortet i åttondelsfinalen mot Tyskland.
Under 2006 var jag på semester i Portugal och hejade på dem genom turneringen. Minns att Maniche blev en favorit efter ett par snygga skott. Även Simão, och straffspecialisten Ricardo i målet, fanns bland idolerna.
6 år gammal hade jag väl bestämt mig för att se varenda minut i turneringen – något som misslyckades efter att jag somnade mitt i åttondelen Schweiz–Ukraina. Tråkigaste matchen jag sett tror jag. Schweiz åkte ut på straffar och blev för övrigt det första laget att släppa in 0 mål under en VM-turnering.
2010 års upplaga är nog min personliga favorit. Siphiwe Tshabalalas drömmål i öppningsmatchen var den perfekta starten. Vuvuzelorna på läktarna älskade jag också, förstår fortfarande inte hur man inte kan gilla dem! Även den här sommaren var jag på resande fot. Minns att jag satt i Krakow, iförd Messi-tröja, och såg Argentina fallera totalt mot Tyskland. Tårarna rann och det blev inte bättre av att resten av puben höll på Tyskarna. Semifinalen mellan Uruguay och Holland var en otrolig match, men tyvärr räckte inte Diego Forlán och de andra till som jag hade hoppats. Såklart var hela Rovinj (Kroatien) fyllt av orangea tröjor och flaggor.
Dagen efter kom dock revanschen när Tyskland äntligen åkte ur turneringen efter en bombnick av Carles Puyol. Spanien var mitt lag och när de sedan vann finalen åkte vi runt i Österrike med ”Y viva España” på högsta volym och Spanientröjor på. Fina tider!
2014 floppade Spanien och istället sattes hoppet till Argentina igen. Messi och gänget nådde final men förlorade mot Tyskland för tredje VM:et i följd. Har nog aldrig länt mig så förvirrad framför en fotbollsmatch som när Tyskland gick upp till 5–0 mot Brasilien, efter att ha gjort fyra mål från minut 23 till 29. I övrigt var Colombia och Costa Rica lag jag fastnade för under turneringen. Häftigt men sjukt tråkigt tyckte jag när Holland bytte målvakt i förlängningens sista minut och slog ut Costa Rica i straffläggningen.
2018 var Sverige tillbaka i turneringen och folkfesten både på Ullevi mot Tyskland och utanför Stora Teatern inför kvartsfinalen mot England var faktiskt riktigt kul att ta del av. En sak jag gillar är att de stora mästerskapen ofta bjuder på spelare som prickar formen i precis rätt tid och sedan inte alls är lika bra, varken före eller efter turneringen. 2018 var det hemmaspelaren Denis Cheryshev som stack ut offensivt, med några vackra mål. Även fascinerande att Andreas Granqvist lyckades ta sig in i FIFAs Fantasy All Star-Team för turneringen, för att cirka ett år senare ha förvandlats till en medioker allsvensk mittback.
På tal om vackra mål – är otroligt svag för Edinson Cavanis 1–0 mot Portugal. Underskattat mål! Måste även passa på att nämna duon Cavani och Suárez, som definitivt kan vara det bästa renodlade anfallsparet jag sett under min livstid. Ivan Perišić och hans Kroatien räckte tyvärr inte ända fram, men han tar ändå en given plats i min personliga favoritelva från dessa fyra VM som får avsluta veckans nostalgistund.
Ricardo (Portugal, 2006)
Carles Puyol (Spanien, 2010)
Javier Mascherano (Argentina, 2014)
Domagoj Vida (Kroatien, 2018)
Ivan Perišić (Kroatien, 2018)
Xavi (Spanien, 2010)
Andrés Iniesta (Spanien, 2010)
Juan Cuadrado (Colombia, 2014)
David Villa (Spanien, 2010)
Asamoah Gyan (Ghana, 2010)
Diego Forlán (Uruguay, 2010)
JONATHAN TEDEBORG
Födelseår: 1999.
Familj: Mamma Barbro, pappa Bengt-Olof, syster Sanna, flickvän Saga.
Bor: Hos föräldrarna i Alingsås.
Klubbar i karriären: Alingsås IF 2006-2013, Gerdskens BK 2013-2016, Holmalunds IF 2016-.
Lokal favoritklubb: Holmalunds IF.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Spelare i Holmalunds IF.
