Roger Andersson är tillbaka med en ny text. I dag resonerar han lite kring begreppet ”motivation slår klass” och härleder det till sin tid som assisterande tränare i Vårgårda IK.
Motivation slår klass? Gammalt uttryck, men jag börjar bli gammal, men givetvis stämmer detta till mångt och mycket.
Det jag tänker på när jag tar upp ämnet är när jag var assisterande i Vårgårda IK under det sista året i division 2. Min roll var i första hand att vara en länk för de killar jag ansvarat för i ungdomsfotbollen under 10 års tid, där en del skulle slussas in i seniorverksamhet och min närvaro skulle skänka ett visst mått av trygghet i denna nya värld för de yngre killarna. Det är ett stort hopp mellan div 4 och div 3, men hoppet mellan div 3 och div 2 är ännu större. Här dräller det av spelare som representerat klubbar i superettan, och även en del med allsvensk erfarenhet.
Och detta är ju ett problem, men samtidigt en utmaning för klubbarna. Tyvärr finns det inte underlag, varken i Vårgårda eller i Alingsås i dagsläget att vara självförsörjande av spelare för att vara ett stabilt division 2 lag eller ännu högre upp, men jag hoppas det sker. Om föreningen har satt målsättningen att ligga på denna nivå, ja då får man helt enkelt värva in spets till truppen. Och här är det en hårfin balans. Man vill både ge yngre spelare från egna leden speltid så dom utvecklas och känner förtroende och stannar i föreningen, men samtidigt vara tunga, spetsiga och vinna matcher, en inte helt enkel ekvation.
Blickar jag tillbaka så är den bästa värvningen enligt mig under mina spelande år i Vårgårda IK utan tvekan Mikael Öhman. Du fick inte bara en grym spelare på planen, du fick en ännu bättre gubbe i omklädningsrummet, alltid på plats, alltid (nästan) på gott humör, och väldigt prestigelös. Pratade lika mycket med oss, skall vi säga etablerade, som med de yngre som gjorde sin första seniorsäsong. Den typen av värvningar bidrar till att få en fungerande grupp som spelar för laget och presterar bättre.
Hoppas han inte blir för styv i korken av allt beröm den gode målaren, men äras den som äras bör. Serien då? Jodå, vi vann den 4:an ganska enkelt. Tyvärr för undertecknad blev den serien bara 3 matcher lång. Efter att ha försökt sig på en klassisk överstegsfint på nämnda Öhman på uppvärmningen så fastnade dubbarna i gräset och korsband, menisk, ledband mm checkade ut för resten av det året.
Tillbaka till nutid. Vi hade många fantastiska fotbollsspelare i tvåan, både på och utanför planen, det vill jag verkligen få sagt. Men du måste också kunna hantera och motivera en hel del starka individer för att få dom att ge 100 % för tröjan och laget, och du måste klara av att bygga en grupp som jobbar och trivs tillsammans. Att sätta sig i en buss på lördag morgon strax före sju för att möta Nordvärmland borta, torska med 0–1 och komma hem vid 23:45 testar humöret på den bäste. Lyckades vi? Nja, inte lätt att bygga en trupp när den inte var helt satt förrän uppehållet, otroligt många spelare som kom och gick och en tränare som fick lämna mitt i allt. Sen missade vi en straff på övertid mot Ahlafors borta i sista matchen, mål där och kontraktet hade varit säkrat, nu blev det degradering. Små marginaler men efter en hel serie så förtjänar man sin tabellplacering.
Självklart är tekniskt och taktiskt fotbollskunnande otroligt viktigt. Men jag vågar påstå att din attityd och inställning till träning, match, lagkamrater och förening smäller nästan lika högt.
Jag vet i alla fall vilken kravbild jag kommer ha på spelartyper när/om jag tar ett tränaruppdrag igen!
ROGER ANDERSSON
Födelseår: 1971.
Familj: Sambo, två vuxna barn.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Elmer/Fåglum, Nossebro IF, Vårgårda IK.
Lokal favoritklubb: Vårgårda IK.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Aktiv åskådare.
