”Vad fan gör du?”

Vi börjar den här historien hösten 2020. Jag var tränare för Brämhults damlag, men spelade lite boll själv i Borgstena som vid detta tillfället gjorde allt för att undvika sistaplatsen i division sex. Jag var väl kanske inte tränarnas drömspelare den säsongen. Jag gjorde exakt noll träningar och tackade nästan alltid nej när det vankades bortamatch. Men bristen på spelare gjorde att jag ändå fick vara med, och med tanke på att jag alltid levt enbart på egenskapen att stå rätt och peta in några bollar så var det inte direkt så att min träningsfrånvaro påverkade nämnvärt.

I säsongens sista match tog vi emot Gånghester/Målsryd hemma på Nosseborg i Borgstena. Det här skulle dock visa sig bli något helt annat än en vanlig avslagen match i division sex. På plats fanns ett filmteam från Discovery för inspelning av Gärsgårdsserien. Huvudfokus var eldsjälen Peo Persson i Borgstena som drabbats av ALS, men även andra intervjuer skedde och under matchen fick några spelare äran (nja) att spela med mikrofon. Något som skulle visa sig vara hemskt med tanke på att jag har den ocharmiga förmågan att gå och prata med mig själv under matcherna, och kanske inte alltid hylla mina lagkamrater.

Men det var inte min sågning av lagkamrater som skulle bli det stora minnet från den här matchen. Precis i slutet har producenten och kameramannen tagit sig ner till vårt avbytarbås. De håller på att börja plocka ihop när det ofattbara händer. En långboll från backlinjen upp på mig som felvänd som ska ta emot den. Då kommer min lagkamrat Radwan i full fart, springer rätt in i mig, och sätter ett knä i pungen. Smärtan är extrem där jag ligger och rullar runt på gräset. När jag kollar upp mot bänken i en jakt på sympati ser jag kameramannen stå där och filma. Ridå, tänker jag för mig själv, och började redan där fundera på eventuella resmål när avsnittet skulle släppas.

Några månader senare släpptes avsnittet en fredagsmorgon. Helgen gick sedan, och jag fick nog ofattbara mängder meddelanden där folk skickade klipp till mig på TikTok där flera hade över en miljon visningar. När jag kom till jobbet som mellanstadielärare på måndagen hade jag en obehaglig känsla av att det kunde bli en jobbig dag. Jag gick upp för trappan mot klassrummet när det ringde in på morgonen. När jag svängde av mot klassrummet möttes jag av 40 elever som i kör utropar: ”VAD FAN GÖR DU?!” som jag på en bred dialekt (oklart vilken) ropade ut i smärta på de virala klippen. Det var inte helt enkelt att vinna tillbaka respekten i klassrummet den dagen.

Nu, mer än tre år efter att avsnittet släpptes, får jag fortfarande skickat till mig filmer från händelsen. I våras var det dessutom med i ”Svenska Nyheter” på SVT och fick nytt liv igen. När jag besökte mitt nya jobb i veckan var första kommentaren: ”Fan Fabian, jag känner igen dig från YouTube” följt av ett asgarv. Och jag vet inte hur många gånger jag hört folk prata om det här klippet, och jag stått jämte med vetskapen att de inte har en aning att killen med krossade pungkulor står en meter ifrån. Och för att avsluta den här historian – det var kanske inte detta jag drömde om som liten. Att bli känd som killen som i en match mellan två av Västsveriges sämsta fotbollslag fick ett knä i pungen. Men det är väl bra att omfamna och att le och se glad ut!

________________

En annan som fick en mikrofon fastsatt på kragen i samma match var domaren, Bujar Durguti. Jag får vara helt ärlig här, och det tror jag Bujar kan ta. Vi har inte alltid varit helt överens han och jag när det kommer till hans insatser som domare. Men just den här matchen kunde inte haft en bättre domare och resten är så att säga historia! Han omfamnade både mikrofon och kamera som ingen annan, och levererade en show som vi nog aldrig upplevt på den här nivån. Jag utgår från att alla som läser den här texten har sett klippen, men om ni av någon outgrundlig anledning missat det så är det bara att gå in på YouTube och kolla. Och medans jag mest blir hånskrattad åt i mitt virala klipp har Bujars insats öppnat dörrar, och ni kan numera se honom i bland annat reklamfilmer på bästa sändningstid. Och om jag omfamnat mitt ”kändisskap” så är känslan att Bujar själv inte direkt hatat det heller. Numera hälsar vi alltid på varandra som ”kändisarna” samtidigt som vi skrattar högt.

________________

Det var allt för denna veckan. Nästa text kommer inte handla om mig själv – jag lovar. Fridens liljor!

FABIAN ANDERSSON
Födelseår: 1994.
Familj: Mamma, pappa, syster.
Bor: Borås.
Klubbar i karriären: Fristad GoIF, Borgstena IF och Fritsla IF  som spelare. IF Elfsborg, Brämhults IK och Alingsås IF som tränare.
Lokal favoritklubb: Alingsås IF.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: F19-tränare i Alingsås IF.