Calle Skoglöf skriver i dag om prioriteringar och hur han ser på giltiga återbud till träning.
Seriepremiären 2019 är avklarad. Som min tränarkollega Klingberg sa inför matchen; ”Det är inte ofta man erkänner att man saknar att spela, men en seriepremiär är alltid speciell”.
Matchen då? Deras medresta supporters gratulerade Tidaholms tränare efter slutsignalen för 0-0 resultatet. Vi gjorde en fin match över två tredjedelar av banan och borde haft ett par måls ledning med oss in i paus. Men det går inte alltid som man vill. Nu är den matchen avstökad och vi siktar vidare mot Ahlafors borta nu på långfredag.
Dagens text tänkte jag ägna åt att prata prioriteringar. Ett känsligt ämne och vissa kommer säkert känna sig mer träffade än andra som läser detta, och kanske att några föräldrar eller pojk/flickvänner känner igen sig.
Jag var en del av Alingsås IF:s 89:or, tränade av superengagerade Peter Östlind. Peter la själv 10.000 timmar per år på oss, så han förväntade sig självklart det samma tillbaka, och det har jag alltid haft med mig även när jag gick vidare till Elfsborg som 13-åring. Det fanns ingen som kunde få en att känna skam när man missade en träning som Peter. Och jag är otroligt glad över detta då jag fått med mig det i min karriär som fotbollsspelare men också i jobb och privatliv – det handlar om respekt.
Jag började spela i Elfsborg i slutet av 8:an. De första året var vi två som spelade där och pendlade ihop så våra föräldrar turades om att köra, och då gick det oftast att lösa med skjuts även om någon förälder inte kunde.
Men sista tiden innan jag flyttade till Borås för gymnasiet var det bara jag, och de fåtal gånger när pappa inte kunde köra på grund av jobb eller annat åkte jag buss och sprang de sista kilometerna ut till rydafälten. Det fanns inte i min värld att lämna återbud, det fanns alltid ett sätt att ta sig till träningen – chansen att utvecklas för att bli bäst.
Nu låter det kanske inte så farligt att man fick åka buss och springa lite, men det jag vill komma till är att när jag kom tillbaka till Alingsås och divison 3-fotbollen efter Elfsborgs elitverksamhet blev jag chockad över hur folk kom och gick utan det minsta förklaring eller skam. Och det blev inte bättre när jag för tre-fyra år sedan blev tränare.
Nu ska jag berätta något chockerande, så håll i er. Det är otroligt många som inte ens rapporterar att man inte kommer på träningen, och när de väl rapporterar står de ”kommer ej idag” (Prova det till er chef på jobbet och se hur det går). Nu menar jag givetvis inte bara AIF utan alla föreningar på denna nivån har samma problem. Det är en respekt som saknas som föreningar måste sätta tidigt med både föräldrar och barn. Visst är idrotten något roligt, men det finns folk som lägger ner otaliga timmar på att göra det så bra som möjligt för spelarna, då kan man visa respekten att höra av sig.
I år först har våra killar blivit i stort sett hundraprocentiga på att rapportera frånvaro (med hjälp av viss app-teknologi). Nästa steg är att lära dom hur enkelt vi läser deras rapporterade ”frånvaro”, ”skada” eller ”sjukdom” när det är dåligt väder, en tråkig bortamatch eller löpning. (Vi känner er!!).
Tyvärr ser vi detta allt mer i våra tonårslag där killarna kommer och går som om fotbollen är en fritidsgård där man kommer när man själv har lust. Enligt min mening måste man som förening sätta tydliga gränser i vilka lag det är okej att komma och gå som man vill, och i vilka det faktiskt tillkommer förpliktelser – framförallt när man försöker bygga något långsiktigt och har målet att nå Superettan 2026. Då måste man ha engagerade spelare som vill träna och tycker att det är jobbigt att lämna återbud.
Så vad har jag för tankar kring prioriteringar om man vill syssla med fotboll på riktigt?
Min familj kan planera att åka iväg på semester två gånger om året (om de vill ha med mig). De tre veckorna man har under sommaruppehållet i juli och vinteruppehållet november/december. Övrig tid är det försäsong, vårsäsong och höstsäsong. Jag själv har aldrig åkt skidor. Jag vet inte hur många skidresor man fick tacka nej till för att vi inte fick åka på den typen av resor pga skaderisken.
De enda godkända anledningarna till att missa träning enligt mig är Jobb/skola, sjukdom (egen eller inom familjen) eller någon ej återkommande tidsbokning man verkligen inte kan flytta.
(Jag hoppas våra spelare läser detta för det är för många som missbrukar det.)
Skola: Du ska sköta skolan, du hoppar träning för att du måste få ordning på den, eller för att du har ett viktigt prov. Att du har glosförhör morgonen efter kan du lösa med planering. Även fast du har ett viktigt prov kan det vara bra med en syrepaus i ditt pluggande, du kommer ändå bli trött och sätta dig framför tv några timmar . Planera bättre och gå på din träning.
Sjukdom: Du kan alltid göra något om du är snuvig. Har du har riktigt ont i halsen (halsbränna räknas inte), hostar lungorna ur dig eller givetvis har åkt på något värre stannar du hemma. Och familjen är viktigare än fotboll – är någon där hemma riktigt dålig, är du med dom.
Ej återkommande tidsbokning: Uppkörningar eller andra luriga möten man kan behöva närvara på som inte går att flytta är okej OM man gjort vad man kunnat för att försöka flytta på dom.
Vanligaste återkommande återbuden som enligt mig inte är okej:
Födelsedagar, varken egen eller pojk/flickväns.
Alla hjärtansdag/årsdag – ni får vara kära innan och efter träningen.
Hjälpa någon att flytta – dom löser det utan att du tittar på när dom bär i två timmar.
Jag rundar av med att jag är en fotbollsnörd som vigt mitt liv till fotboll så jag må vara extrem – men för er som faktiskt vill tillhöra en elitklubb så är detta en mild förklaring. Och vill ni hitta en lokal förening som jobbar med utveckling av fotbollsspelare och person är ni välkomna till oss.
Jag vill avsluta denna text med ett meddelande till tränarna i Stora Mellby: Om Andreas Benjaminsson ska hjälpa sin Mormor att flytta hennes soffa så har detta redan hänt. Tre gånger.
FAKTA CALLE SKOGLÖF
Födelseår: 1989.
Familj: Sambo – mor, far, två systrar.
Bor: Ängabo.
Klubbar i karriären: Alingsås IF, IF Elfsborg, Gerdskens BK, Holmalunds IF, Sollefteå GIF.
Lokal favoritklubb: Alingsås IF.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Tränare i AIF.
Haha !!
Ja man skulle lätt kunna skriva en bok med alla omöjliga återbud man sett under åren ?
Ni har ju en ganska stor värvningsorganisation i AIF.
Kollar ni karaktären på spelaren innan ni värvar eller tar ni dom ändå och hoppas att ni kan vända spelarens karaktär under resan ?
Må gott !
Du är en sjuk människa Karl Jan ?
Benja – det är ju sant 😉
Niklas – dels har de lämnat flertalet spelare sedan början på förra året som inte hade engagemanget som krävdes, och en del spelare har tackats nej till som varit och provat som vill ”hålla igång då och då” . Men helt klart hade man velat ha mer ”karaktärsscoutning” också.
Hur gör ni där?
Bra inlägg Kalle . Känner igen detta efter mina år som ledare. Frustrationen har varit stor ibland av dålig respekt för sina ledare. Tror nog att jag också hört det mesta.
Glad påsk !
Varit tränare på nivåer från elit till blåbär sedan 1994.
Min bok med ursäkter innehåller t.ex
Jag får inte träna för min flickvän skall kolla ut en klänning till studenten.
Jag får inte träna för min mamma säger jag är förkyld.
Väl talat av skribenten.
Det är ingen fritidsgård vi driver.
Vi lägger trots allt en uppsjö timmar för att planera de ”perfekta” träningarna.
Man vill inte ha vilka återbud som helst då och man vill absolut ha återbuden i god tid.
Inte fem minuter in på träningen.