Maja Bertilsson debuterar med en målande bild av känslorna kring och under höstens stora match i den lokala fotbollen.
Så var det dags för mig att skriva min första text här på lokalfotboll. Och på samma sätt som jag velade om huruvida jag skulle tacka ja till uppdraget som gästskribent, har jag nu i veckor velat fram och tillbaka om vad jag ska skriva om. Till slut kom jag fram till att innan jag blickar framåt mot säsongen 2022 så vill jag se tillbaka på säsongen som var. Därför tänkte jag spinna vidare på någonting som James nämnde i sin text förra veckan och som ligger mig väldigt nära till hands, nämligen Friscos fjolårs-säsong och avancemang till division 1. Och jag kan bara instämma i att det minst sagt var en avslutning som hette duga.
För er som inte vet, så spelar jag själv i Friscos damlag. Ett lag som halvvägs in i den Corona-halverade säsongen 2021, efter en minst sagt inte så division 1-mässig match borta mot Mariedals IK, i mångas ögon var borträknade från seriesegern. Men på sättet vi sedan slog samtliga andra topplag och tog oss till toppen av tabellen med endast en match återstående, visade att det kanske ändå bara skulle bli en säsong i division 2. Men sen var det ju också inte vilken match som helst som återstod utan ett bortaderby mot serietvåan Alingsås KIK. Förutsättningarna inför matchen var solklara, vinst eller lika och vi tog klivet upp, medan en förlust innebar att KIK avancerade. Ja, det var som upplagt för publikfest, och WOW säger jag bara. Jag skulle vilja tacka alla som bidrog till en helt fantastisk inramning på årets sista match, det är ju sådana här matcher man spelar fotboll för.
Det var nu allt skulle avgöras, och jag tror inte att jag med ord kan förklara hur nervös jag var inför den här matchen. Jag är nervös inför varje match, än mer när det är derby, lägg sedan till ett rafflande tabelläge och chansen på serieseger och det är nästan svårt att begripa att jag ens tog mig ut på plan. Som tur var så utbyttes all min nervositet till fullt fokus när domaren blåste igång matchen och spelet drog igång. Lika på noll i halvlek, och en fot i division ett. När Maja Hansson gjorde 1–0 till oss, då skulle jag ljuga om jag sa att jag inte också lyft också den andra foten för att kliva in även med den i division 1. Nervositeten hann dock komma tillbaka innan matchen var slut, för när KIK kvitterade hann jag tänka att, jaha nu gör väl de årets vändning och får till ett sådant där slut som gör sig bra på filmduken. Men som tur var så återstod inte många minuter, vi lyckades hålla undan och till slut stod vi där och var tillbaka i division 1.
Så nu återstår bara att se vad den här serien och säsongen har att erbjuda. Efter att jag i ett patetiskt försök att få tillbaka någon muskel på kroppen och nått sånär flås ha panik-tränat den senaste veckan är det nu dags för försäsongen att dra igång. Detta blir min första riktiga försäsong på två år, och om jag är nervös? OH JA! Sist vi tog klivet upp till division 1 hann jag bara spela en handfull matcher innan korsbandet i vänster knä satte stopp, så det är med skräckblandad förtjusning jag kliver in i försäsongen och blickar framåt på säsongen 2022. Men på samma sätt som all nervositet försvann när domaren blåste i visslan i matchen mot KIK, så tror jag att när försäsongen drar igång kommer all min nervositet över vad som kommas skall att bytas mot fullt fokus på att göra allt som krävs för att ta mig ann säsongen 2022. Nu kan vi bara hoppas att det här viruset slutar spöka runt och ändra förutsättningarna för oss hipp som happ. Och framför allt så att publiken kan få skapa den inramning som behövs för att kunna pusha oss när det där lilla extra behövs.
Detta får avsluta min första text som gästskribent, och jag hoppas att jag inte har tappat allt för många läsare längs vägen. Nu börjar det bli hög tid för mig att börja grubbla på vad det blir för ämne när det är min tur om 5 veckor igen. Och vem vet, kanske skriver någon av de andra något i sina texter som jag kan spinna vidare på igen.
Maja Bertilsson
Födelseår: 1999.
Familj: Mamma Susanne, pappa Anders, bror Niklas och syster Ebba.
Bor: Herrljunga.
Klubbar i karriären: IK Frisco.
Lokal favoritklubb: IK Frisco.
