Inte så många matcher, men ändå en synnerligen händelserik helg att summera.
Kvalrysaren på Tånga hed blev givetvis spännande och dramatisk – men inte fullt så spännande och dramatisk som man kanske hade hoppats. Om Vårgårda hade gjort matchens första mål hade det skapat än mer nerv, men som det blev nu blev det en om inte behaglig så åtminstone helt okej resa för GBK mot division 3.
Kanske att jag tycker att VIK:s matchplan med långa bollar från Niklas Eriksson in mot GBK:s straffområde från första minut var lite väl primitiv och enkelspårig. Jag trodde att VIK:s tyngd skulle kunna bli användbar, men nu när det egentligen var det enda kortet som Johan Rysén spelade blev det lättläst att hantera för Gerdsken. Med Hugo Thor i bräschen i den gulsvarta backlinjen visade GBK att rutinen, fysiken och tuffheten har utvecklats både under säsongen och de senaste åren, vilket är helt naturligt med ett ungt och hungrigt lag fullt av karaktär och vilja.
Det gjorde att VIK fick väldigt lite betalt för alla inlyfta långbollar. Och i ärlighetens namn var inte kvalitén på vare sig långbollarna eller löpningarna inne i boxen tillräckligt bra. Ofta kändes det som att allt skedde på vinst eller förlust som det kan göra sista tio minuterna i en match, men nu var det alltså från första till sista visslan.
Visst vaskades det fram ett par studsar, ett par halvchanser och någon helchans, men jag tycker man gör det för lätt för sig om man säger att VIK föll på svårigheten att göra mål. I mina ögon var det snarare svårigheten att skapa chanser genom bra spel eller individuella prestationer som VIK föll på. Och ur det resonemanget landar jag i slutsatsen att Vårgårda IK inte var värt att behålla sin division 3-status. Det går givetvis att hitta enstaka matcher i serien där kontraktet kunde ha räddats och det går givetvis att skylla på en olycklig kvart mot Sandared i första kvalmatchen. Men jag tror inte att det är fullt så enkelt. VIK är ett division 4-lag för första gången sedan 2013 och det är ett faktum för att laget inte presterat tillräckligt bra.
Sammantaget kunde GBK kontrollera lördagens match utan att förta sig. Det var inte deras match att vinna – det räckte gott med att slita, ligga rätt och vinna första- och andrabollar. Gulsvart hade bäddat fint med två raka kvalsegrar och visade nu att de hade mer än ungdomlig frenesi och Marco Stua att komma med. De hade tyngden, de hade beslutsamheten och de hade kylan. Mer än någon annan gång under de matcher jag har sett GBK på senare år såg de ut som ett färdigt lag. Ett lag redo för att kasta sig ut mot större uppgifter i division 3.
Den fortsatta resan sker dock utan Tommy Johansson vid rodret. Han kan verkligen lämna med högt huvud efter att ha fått bygga nytt ett par gånger under sin treåriga sejour och verkligen fått många yngre spelare att växa. Och för mig som gillar mycket träning kan jag någonstans tycka att det var både rättvist och roligt att GBK nu fick betalt för vägvalet som gjordes för några år sedan.
……………
En timma efter GBK:s guldjubel var det dags för Alingsås City att fira sitt avancemang. Oliver Östlind visade vägen ännu en gång under den här hösten när han gjorde både 1-0 och 2-o i gruppfinalen mot Ekedalen. En sådan ledning slarvar inte City anno 2024 bort och det hann bli 4-0 innan Ekedalen reducerade två gånger om. Men det var av akademiskt intresse eftersom City vann med 4-2 och därmed vandrat rakt igenom division 5.
Sedan klubben bildades för tre år sedan har den tagit sig från division 6 till division 4 och det är bara att lyfta på hatten för den klättringen. Truppen består till lika delar av spelare som kanske aldrig riktigt fick chansen i övriga Alingsåsklubbar och spelare som tidigare i karriären spelat högre upp med andra klubbar. City har fått ihop det gänget till en vinnande maskin och nu återstår det att se vilka spelare som fortsätter med upp på den högre nivån och vilka nya som eventuellt tillkommer för att bli en del av den fortsatta resan.
2025 blir det derby mot Holmalund och Vårgårda. En knepig situation för Fredrik ”Fronken” Johansson som i vintras lämnade City för att satsa i VIK – och nu är lagen i samma serie ett år senare.
……………
Annelunds IF får börja om i division 6 2025. Halmstrået som fanns inför helgen försvann när Hössna/Timmele vann med 3-1 mot Kinne-Vedum. AIF har haft ett par tunga år och om jag förstått saken rätt är inte återväxten den bästa för tillfället – vilket gör att sexan kanske är mer lämplig i väntan på kommande årskullar.
På söndagen kom dessutom ryktet om att Lucas Fondin lämnar AIF för spel i Floby-Grolanda IF.
……………
Från övriga kvalgrupper kan vi konstatera att Kabel Åttio – Sparks kombattant i Boråssexan – lyckades ta sig upp i femman via en 1-0 seger borta mot JK10 i sista kvalmatchen. Sämre gick det för IFK Trollhättan som blir kvar i sexan efter förlust mot Hyssna/Kinnahult på söndagen.
Mot fyran spelade Sjuntorp och Halvorstorp en avgörande kvalmatch med tydlig derbykaraktär. Där var Halvorstorp klassen bättre och vann med hela 5-0 och tog därmed steget upp till fyran.
……………
AIF-damerna gick i torsdags vidare i Svenska cupen efter att ha slagit Lidköpings FK med 1-0. Moa Jarl blev matchvinnare i den andra halvleken hemma på Alströmervallen. Inget spel i Elitettan i helgen på grund av landslagsuppehåll, men kommande veckoslut väntar den nästa sista matchen i seriespelet. Då återigen mot LFK, borta i Lidköping.
På tal om AIF-damerna så har Peo Häggström nu fått ihop sin stab med två assisterande tränare. Ola Karlsson blir kvar i den rollen och får sällskap av nye Klas Rubendahl. Fredrik Gustafsson lämnar efter flera år som assisterande tränare.
……………
Börje Hansson och Linus Oskarsson ska tillsammans leda Holmalunds IF 2025. Efter att Eijlert Björkman tackade för sig tidigare i höstas har det funnits en vakans som nu alltså är fylld av firma Hansson/Oskarsson.
……………
Alingsås Futsalclub spelade premiär i division 2 på söndagen. Det blev förlust med hela 10-4 mor Park City.
……………
Håller du med om ovanstående? Eller tycker du att den här Bredsidan är en riktig snedspark från min sida? Kommentera gärna nedan.
