Sofia Björklund skriver i dag om svårsmälta förluster, invigningen av PUA Arena och glädjen över den familjära känslan i vår lokala fotboll.
Då va det dags igen. Känns inte som om det var fem veckor sedan som jag skrev sist och man går alltid och tänker på vad nästa insändare ska handla om. Vi damer i trean kämpar på, det är väldigt olika vilka man möter i vår serie och känslan är att det kommer bli en tuff säsong. En vinst och två förluster i bagaget är det som har hänt än så länge. Man märker att det är en klasskillnad i vårat spel och de flesta lag vi möter är betydligt snabbare i sina beslut och agerande. Vi visste att det skulle bli tufft men förlust är aldrig roligt och inget jag tar särskilt bra. Jag vill vinna, och det tar ett tag innan jag smält förlusten.
Men å andra sidan så är detta en bra lärdom i fotboll, vi kommer bli bättre, snabbare och tuffare, vilket kommer gynna oss i längden. Det var också därför vi valde att tacka ja till platsen i trean. Våran serie är en väldigt blandad serie med några lag som flyttats ner från tvåan och en del U-lag. U-lag är alltid en snackis och man undrar alltid vilka man kommer se på plan, men det verkar som om att i vår serie så håller man det snyggt och spelar med sina rena U-lag. Vilket glädjer mig att se att man inte knuffar undan de yngre för att man mer än gärna vill ha en vinst.
I veckan hade vi invigning på Tånga vilket blev en succé, mycket folk och många barn som hade aktiviteter och levde loppan vid sidan av. Vi hade även P13 som matchvärdar där vår egna mittfältare Marina Estulf är tränare. Ulla Hafström fick klippa bandet och fick en boll med alla våra autografer på och en och annan kram från oss spelare. Fantastiskt fin kvinna som kom ner innan match i omklädningsrummet iklädd vår matchtröja och peppade oss inför derbyt!
Det va roligt att vi fick Frisco som motståndare och det blev ett derby med en del känslor i och det var en läxa i snabba beslut och våga ta för sig. Vi var alldeles för passiva (troligtvis nerver) och där märker man att de tränar ihop med A-laget. Många duktiga tjejer som spelade fin fotboll med bra kombinationer. Det gör ju inte saken bättre över att en av mina nära vänner Vilma Näverstedt stod i Friscos kasse och fick glatt kliva av efter 90 min med en vinst och hållen nolla. Jag hejjar alltid på henne när hon spelar men mot mig vill jag mer än gärna att hon förlorar.
Jag och Vilma spelade ihop i Södra Härene för några år sedan och där är en spelare med vinnarskalle . Vi är väldigt lika hon och jag och fann varandra väldigt snabbt. Vi kunde hamna i luven på varann ofta och mycket men efteråt var det alltid en dusch och lika fin vänskap som vanligt. Det glädjer mig att hon har kommit så långt och även att hon fått kliva upp i A-laget och vakta deras kasse. Grattis Vilma!
Jag tycker att vår lokala fotboll är så charmig där vi på något sätt är länkade till varann och alla känner någon i lagen som man möter. Är det nästan alltid någon som man jobbar med, spelar futsal under vintertid ihop med eller går i samma klass. Det är alltid lite snack mellan matcherna och många skratt över hur man spelar och vad för knepigt man gjort på plan.
Förra veckan blev det ingen fotbollsträning för min och några andra från lagets del då vi åkte till Spanien och solade, badade och vilade oss
i form. Vi var uppe och sprang tidigt på morgonen vilket var en skön känsla när det fortfarande var varmt och skönt ute. Jag själv är inte ett
stort fan av att springa men jag gör det för att jag måste hålla igång, det går alldeles för fort att tappa konditionen och alldeles för segt att få upp den igen. Det känns lättare i kroppen när temperaturen är varm och musklerna mår mycket bättre utav detta nu på äldre dar.
När Vårgårdas herrar mötte Alingsås så missade vi inte matchen utan kollade på AT hemsida från beachen med fanta lemon i handen och fick glädjas över att de fick med sig 3 poäng samt många mål. Bra gjort grabbar! Och snälla kan man bara inte börja sälja fanta lemon på Ica som inte är sockerfri! Inte alls samma smak.
Med det sagt så är min text klar för idag och jag hoppas alla haft en fin vecka i solen. VAMOS!
SOFIA BJÖRKLUND
Födelseår: 1985.
Familj: Sambo och två tonårsdöttrar.
Bor: Vårgårda.
Klubbar i karriären: Rångedala IK, Kronängs IF, Södra Härene IF och nuvarande klubb Vårgårda IK.
Lokal favoritklubb: Vårgårda IK såklart!
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Spelare i Vårgårda IK.
