Har samlat mina intryck efter 90 minuter på Tånga hed där Vårgårda IK besegrade Åsarp/Trädet med 2-0.
Typisk premiär sa någon. Stabil seger sa någon annan. Men vad var det egentligen vi fick se när Johan Rysén ställde sin första serieelva i seniorsammanhang på benen?
Ja, inte något spel som värmde den som glömt mössan hemma den här småblåsiga och småkalla långfredagen. Istället fick vi i 80 minuter se det VIK som jag på förhand trodde att vi skulle få se. Nämligen ett hårt arbetande lag som inte bjuder på särskilt mycket bakåt och har fart och löpvilja framåt.
Men de första tio minuterna i premiären var något annat. Bollar spreds, dueller förlorades och gästerna var bara en lite tunnare stolpträff från att ta ledningen per omgående. Johans Ryséns ”VAKNA!” hördes över hela Vårgårda och kanske att hans elva utvalda tog till sig av det tydliga budskapet. För plötsligt blev det bättre med ett mer resolut spel på egen sista tredjedel. Albin Andersson gör samma sak i trean som han gjorde i sexan förra året. Det vill säga vinner närkamper, ligger ganska bra i positionsspelet och är allmänt svår att forcera igenom. Detsamma med ytterbackarna Adam Hägg och Simon Ödman som båda har hög procent i duellspelet.
Dejan Siranovic är en annan typ av försvarsspelare. Den här matchen såg man kanske inte särskilt mycket av den flinke liraren i spelet med boll – och han har heller inte samma längd och tyngd som sina allierade i backlinjen. Siranovic jobbar mer med kvicka ben som tar honom först in i duellen han ser ut att vara tvåa i. Det är också en del knuffande, små tjyvnyp och andra situationer runt Siranovic och mot slutet av matchen kom det gula kortet till slut. Det var på tiden, tyckte de flesta bortaspelarna.
I takt med att försvarsspelet satte sig blev också anfallsspelet något bättre. Albin Andersson prickade ribban med en volley efter hörna och sköt sedan över på samma variant en stund senare medan bortaförsvaret stod och funderade på varför hemmakaptenen alltid blev fri i samma yta. I takt med att spelet flyttades upp skapades ytterligare ett par halvchanser och nästanlägen, utan att VIK på något sätt styrde och ställde på planen.
Richard Wartmark och Damian Sarynski på kanterna hade svårt att komma loss i första halvlek och centrala anfallaren Mohammed ”Dia” Salih hade också svårt att komma till i början av matchen. Men när bollen efter en studs på ett försvarsben damp ner på en fri yta i straffområdet var ”Dia” på rätt ställe, precis som en måltjuv ska vara. Bredsidan kom på ett tillslag och VIK fick det där ledningsmålet som med facit i hand blev väldigt avgörande.
Visst skulle ”Dia” ha spelat fram Wartmark en stund senare men då föll valet på eget skott rakt i famnen på målvakten. Fel beslut, men en målskytt måste få skjuta. Annars kommer han snart sluta att vara en målskytt.
Åsarp/Trädets försök att göra match av det hela efter paus tog aldrig riktigt skruv. Endast en chans vaskades fram, men den ganska väl avvägda lobben tippade Adam Andersson till hörna. Ett par minuter senare bredsidade Melker Johansson in sitt första mål i division 3 efter att han anslöt från Annelund i vintras. Det målet sköt gästerna i sank och när orken och lusten tröt blev det en ganska skön resa mot tre poäng för hemmalaget den sista halvtimman. Något mer mål kunde det ha blivit, men VIK var inte tillräckligt skarpa på sista tredjedelen för att utnyttja ett allt mer stillastående motstånd. Men det är nog så VIK är 2023, med fart och slit snarare än finlir och klapp-klapp-spel.
Trots att matchen stod och vägde innan 1-0-målet var hemmasegern totalt sett rättvis. Och jag gissar att Johan Rysén är ganska nöjd med vad hans första matchtrupp till en seriematch åstadkom. Visst tycker jag att organisationen med utgångslägen och positionsspel kan bli bättre i det defensiva arbetet. Och visst tycker jag att det egna uppbyggnadsspelet kunde varit bättre, med fler spelvändningar, större tålamod och fler deltagande spelare. Men den här starten var ändå helt okej, med en nolla bakåt och ett lag där alla tagit på sig blåstället under den röda VIK-tröjan. Och tre poäng på det.
………..
På torsdagen vann Alingsås IF sin premiärmatch i samma division 3- Nykomlingen Göta var inga större problem för Niklas Kingbergs gäng som ganska tidigt gjorde tre mål före paus och avgjorde matchen. Till slut blev det 3-1, och målskyttar var Filip Larsson, Mattias Martinsson och Gustav Blomgren.
………..
Göta – AIF 1-3 och VIK – Åsarp/Trädet 2-0. En bättre start på tippandet har jag vad jag minns aldrig fått på en säsong.
………..
Håller du med om ovanstående? Eller tycker du att den här Bredsidan är en riktig snedspark från min sida? Kommentera gärna nedan.
