Malin Roséns andra text här på sajten är en välskriven sådan där hon lyfter fram vikten av att det finns förebilder att se upp till.
Jag minns mina första fotbollsskor. Det var ett par grusskor av märket Patrick. Grusskor skulle vi ha sa hon, och Patricks var de bästa.
– Köp grusskor, sa hon, ni kommer ändå aldrig att få träna eller spela era hemmamatcher på gräs.
Och visst hade hon rätt, Sara, min första tränare.
Som liten tjej i Floda BoIF i början på 80-talet var det grus som gällde. Såklart gjorde jag som Sara sa. Hon var ju något så ovanligt som en vuxen tjej som spelade fotboll. En damlagsspelare. Jag vet inte om jag hade träffat någon innan, än mindre sett någon på TV. Vi kan konstatera att det har hänt en del inom damfotbollen sedan dess. Grusskor skulle vi ha sa hon, och stretcha efter träningen var viktigt. Hon visade oss hur de gjorde i damlaget. När det var hörna skulle vi hålla stolparna. Jag fattade aldrig det där men jag ställde mig pliktskyldigt och höll krampaktigt i den där stolpen. För det var ju så hon sa Sara, min första tränare och första fotbollsförebild.
Ett par år senare i Alléskolans matsal. Det är säsongsavslutning för flick-och damsektionen i Floda BoIF. Varje år kom en känd fotbollsspelare, delade ut diplom och skrev autografer. Föregående år hade Glenn Hysén varit på besök och nu låg spänningen tung i luften, vem skulle komma i år?
Så stiger hon äntligen in i matsalen, på sitt enkla och okonstlade sätt med gitarren i handen. Pia Sundhage. Jag minns hur hennes ögon lyste. Hon såg ut över salen, ett rum fullt av fotbollstjejer. Den glöden, den värmen, det engagemanget. Hennes autograf satt länge på väggen i mitt flickrum, tillsammans med bilderna på Bruce Springsteen och Glenn Strömberg. Någon bild på Pia hade jag inte, det fanns nog knappt att få tag på. Detta trots att Pia har betytt så otroligt mycket för så många. För svensk damfotboll mer än vi kanske förstår.
Det är viktigt med förebilder. Både de stora världsstjärnorna och de som finns i vår närhet. Kanske kan vi bli bättre på att ta med våra knatte-fotbollsspelare till de lokala arenorna? Kanske kan de jämte Messi och Rapinoe i större utsträckning få förebilder som heter Lisa Johansson, Gustav Blomgren eller Hanna Emanuelsson? Vi har många fantastiska förebilder inom den lokala fotbollen. Inte bara spelare, jag tänker även på alla ledare, engagerade föräldrar och föreningsmänniskor. Allt slit och ideellt arbete ni lägger ner, för detta är ni värda att ses upp till.
Det är viktigt med förebilder, oavsett om man är 8 eller 46 år. När jag var liten hette de Sara, Glenn och Pia. Nu har jag fler, många fler. Några av dem finns i Alingsås KIK, varav en heter Camilla.
Camilla Berg är en av de eldsjälar som varit med sedan starten. 1984 bildade några damspelare från Hols IF och Holmalunds IF den nya föreningen Alingsås Kvinnliga IK. Sedan dess, i 36 år, har Camilla varit en ovärderlig eldsjäl för klubben. Först som spelare, därefter som ledare och sedan drivande i styrelsen. 36 år, hur många timmar av ideellt arbete och engagemang har inte hon under årens lopp plöjt ner i KIK, och hur mycket har inte det betytt för tjejfotbollen i Alingsås?
En annan stor förebild som vi har i KIK är Jessica Julin. Jessica är 41 år och fortfarande en fantastisk fotbollsspelare. Hennes karriär är kantad av en mängd landskamper för Finland och ett Champions League-guld med Umeå. Det är dock inte bara framgångarna som gör Jessica till den förebild hon är, det är människan bakom framgångarna. Det är magiskt att se någon med en sådan kärlek till fotbollen. Någon som alltid lyfter sina medspelare, som aldrig, trots att hon är bäst på planen gnäller över en dålig passning eller ett lågt tempo. Jessica får sina lagkamrater att växa. Bara att visa tjejer att det går att spela fotboll när man passerat 40 räcker för att vara en förebild.
Jag minns en fysträning med seniortruppen för ett tag sedan. Efter ett tufft pass upp och ner i trapporna vid Alingsåsparken meddelar fystränare Eva att det är fri fart hem till klubbhuset. De där trapporna suger musten ur vem som helst och att mina ben blir stumma efter ett pass där är ju inte så konstigt, men även de mest vältränade 20-åringarna ser märkbart slitna ut. Så det blir en långsam jogg hemåt för de flesta. Då får jag syn på Jessica som verkar helt oberörd av trapporna. En av de yngre spelarna, född -03, bredvid mig reagerar. När jag blir 40, säger hon och tittar efter Jessica som på lätta fötter flyger fram och snabbt försvinner nedför Svedenborgsgatan, när jag blir 40, då ska jag vara som Jessica!
Har du funderat över vilka dina lokala förebilder är? Vad har de betytt för dig, och har du sagt det till dem?
FAKTA MALIN ROSÈN
Födelseår: 1973.
Familj: Gift med Ola, barnen Ville 17, Tindra 17 och Isak 13.
Bor: Alingsås, vid Gerdsken.
Klubbar i karriären: Flickfotboll i Floda BoIF och ledare i Alingsås KIK. Så ingen jättelång meritlista ?
Lokal favoritklubb: Alingsås KIK.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Ledare U-laget i Alingsås KIK.
