Fredrik Olsson är tillbaka med en ny text. I dag lanserar han sin vision om Alingsåsmodellen som ska rädda den stressade familjen och gynna det lokala föreningslivet.
Fem veckor går fort och det är dags igen. Jag kommer att vara ofin att ta vid där jag slutade senast, det vill säga vid mina två små barn. Min äldsta pöjk Lage fyllde precis fyra år och det gör att jag funderar mycket på deras kommande idrottande och föreningsliv. Och om sanningen skall fram även vilken roll jag vill ha i det och vad jag kommer att klara av.
Under hela den här resan som förälder har jag upplevt att alla andra föräldrar som kommit längre alltid har rätt. ”Passa på att sova nu för när barnet kommer så kommer du att ha konstant sömnbrist.” Jag förstod vad de sa, men ändå inte helt förrän jag stod där och rullade en vagn klockan 4 på natten. ”Två barn är tio gånger jobbigare än ett barn.” Det trodde jag inte heller på förrän jag stod med två skrattande barn som sprang åt olika håll på en parkering samtidigt som jag skrek ut min oro och frustration.
Det jag hör nu från andra föräldrar när jag gnäller över det intensiva föräldraskapet är följande förmaning, ”Vänta du bara tills de blir äldre och har aktiviteter och skall skjutsas jämnt.” Det är som att man jagar en morot på ett snöre där moroten är en förhoppning om att någon gång få lite återhämtning. Få lite lugn och ro. Men man kommer aldrig dit.
I dessa funderingar så har jag kommit på det. Den optimala lösningen för alla föräldrar. På köpet löser den massa problem för våra politiker och våra föreningar. Som vanligt är ”att komma på” bara ett finare uttryck för att man snott idéer från andra och gjort dem till sina. Men oavsett så vill jag ändå öppna en diskussion om ett smartare sätt för våra barn att idrotta.
Det här introt blev såklart alldeles för långt för att gå igenom Jonas skarpa redaktörsöga men jag hoppas att släpper igenom det igen. För bakgrunden behövs. För problemet finns och är reellt för väldigt många. Det är också ett problem med både ledarbrist och brist på anläggningar som gör att många idrotter idag har kö för att komma in i sin verksamhet.
Idag fungerar det alltså så här att barnen går i skolan och slutar mellan ett och tre. Därefter går barnen på fritids till klockan fyra eller fem. Där någonstans får en stressad förälder hetsa hem från jobbet och med upparbetad frustration samt svettpärlor på pannan, klämma i sitt barn en banan och köra dem något försenat till träningen. På en hård gymnastikbänk så försöker föräldrarna desperat maila ikapp den timmen som de förlorade på jobbet. Sedan skall de stressa hem, laga mat och göra läxor innan lampan slocknar för kvällen och föräldern kan andas ut och trösta sig med ett avsnitt av den senaste serien som är på modet.
Jag flyttade hem till Alingsås kommun för nio år sedan. Jag har alltid hört att kommunen satsar på barnfamiljer. Men jag har hittills faktiskt inte sett det speciellt mycket. Visst har det frigjorts tomter för att bygga lägenheter och det lockar på grund av pris ut många blivande barnfamiljer från Göteborg. Sedan tar satsningarna slut. De som har två barn får endast ha sitt andra barn femton timmar på förskola (trettio i Stockholm), det byggs alldeles för få villor och kedjehus, skolan är lågt rankad och skolmatsalen serverar importerad mat.
Därför så vill jag nu storslaget lansera Alingsåsmodellen. Den som kommer göra att Alingsås blir den attraktiva staden för barnfamiljer som politikerna vill att den skall vara. Alingsåsmodellen är nämligen det perfekta samarbetet mellan kommun och föreningsliv. Den utnyttjar resurser på ett optimalt sätt och ser till att sönderstressade föreningsmänniskor kan andas, att våra anläggningar används från klockan ett och att alla seniorer som börjar träna klockan nio kommer att kunna somna innan midnatt då de i framtiden kan träna klockan sex istället.
Förändringen är egentligen ganska liten. Det handlar bara om att göra om fritidsverksamheten så att den inkluderar föreningsidrotten. Barnen kan nu träna klockan ett på en anläggning som tidigare stod tom med en betald instruktör som förut var en fritidspedagog. Modellen kräver inte att det tillförs massa resurser. Bara fördelas om. Och det blir dessutom mer pengar till anläggningar då de befintliga kan användas mycket mer.
Nu tänker ni nog att jag har tappat det. Men föreningslivet då? I Alingsåsmodellen finns det en solklar plats för föreningslivet. Det är föreningarna som tillsammans driver fritidsverksamheten. De har dessutom lokalerna som behövs för den tid som inte upptas av idrottande. Föreningarna tillförs resurser via fritidspengen för att bygga upp en ordentlig organisation som gör att människor inte går sönder i samma utsträckning.
Tillbaka till den stressade familjen. I Alingsås kommun är den stressade familjen ett minne blott. Klockan fem hämtar en glad förälder sina barn som redan idrottat och ser fram emot ett par riktiga härliga timmar ihop utan måsten. På helgen när alla är utvilade så får hela familjen sina härliga dos av föreningslivet genom att åka på matcher och cuper tillsammans.
PS. Detta är en vision. Det vill säga en start för en dialog. Det finns egentligen en stor dos ödmjukhet i alla problem som behöver lösas såsom; hur gör man med de som håller på med flera idrotter, hur kommer barnen till anläggningarna och så vidare. Det är dock problem som alla andra problem, det vill säga att det går att lösa dem med rätt vilja och inställning.
FREDRIK OLSSON
Födelseår: 1981.
Familj: Sambo och två små pojkar.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Gräfsnäs IF, Holmalunds IF, Stora Mellby SK, IK
Östria Lambohov, Reymersholms IK, Viking Södermalm.
Lokal favoritklubb: Gräfsnäs IF.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Leverantör av kläder,
utrustning, pokaler och annat smått och gott.
Förmodligen kommer du få baka bullar, servera kaffe och sälja lotter också😀. Samtidigt ger engagemang i barnens aktiviteter massor tillbaka och är jätteviktig.
Jag tror att du missförstår min text lite:. Jag vill inte radera ut det ideella. Jag vill bara skapa en rimligare tillvaro, ta tillvara på våra anläggningar bättre och ge familjer mer tid.
Jag vill vara med och baka bullar(fast det vill nog igen annan att jag skall 😅) och vara engagerad i deras aktiviteter. Det kommer finns plats för det också med matcher och cuper med mera.
Din text handlade egentligen om två saker. En ide’ på hur man skulle kunna organisera aktiviteterna på ett bättre sätt. Den tanken var jättebra, men förmodligen lite knepig att genomföra.
Jag valde att svara på det andra. Att det inte alltid är lätt att hinna med alla måsten och allt man vill göra. Jag har själv varit där.
Jag vet att du kommer engagera dig och tycka det är jätteroligt😊