Henrik Järåsen skriver i dag en text där han väver ihop fotboll med popmusik. Som vanligt på ett underhållande vis.
Hörde att Gyllene Tider körde någon slags avslutningsturné såhär 15 år efter GT25 som jag trodde var just en avskedsturné. Jag är inget Gyllene Tider-fan. Det är över nu, sommartider och semestern alltså. Tuffa tider säger många.
6 veckor av ”ledighet” blev det. Jag känner mig nöjd med ledigheten, har ändå fått några nya smeknamn. ”Kung av sand” efter att ha gjort diverse markarbeten hemmavid med hink och spade i semesterns initiala fas. ”Billy” viskade någon till mig lagom till första träningen efter uppehållet. Oklart om personen i fråga syftade på ett överflödigt intag av de kända panpizzorna eller om han bara hade glömt mitt namn.
Det är skönt att träningarna har dragit igång igen, att liksom få höra ljudet av ett annat hjärta slå i takt till sitt eget igen. Min lagkamrat Gabriel Skarries hjärta har pumpat på rätt fint under uppehållet, han har tränat på bra. Förra veckan skulle jag precis ta ett dopp i Gerdsken när Gabbe kom löpandes i full kareta runt sjön. Han tog ju inte ett varv heller… Jag kan bli lite avundsjuk på sånt, sån disciplin. Jag menar, jag vill ha puls, men det är så satans svårt att träna på egen hand under uppehållet när jag inte känner trycket från lagkamraterna. Jag tycker inte om att gå och fiska eller vandra i ett sommarregn men trots detta knatade jag Dammsjöåsleden i början på juli. 7 km brötig led med pojken på ryggen. Räknas det? Sambon var absolut en påtryckare i det här fallet, hon vill ha puls.
Men i måndags var det alltså dags igen. In genom dörren på jobbet, hälsa onödigt högt på Marie i växeln och sedan slänga sig på kaffeautomaten för en kopp riktigt uselt kaffe. Skönt med rutiner igen, det är något fint med det!
Ett lite festligt fenomen vid denna tidpunkt på året är tillströmningen av nya eller nygamla spelare på träningar. Det är inte ovanligt att det bara blir en provträning för flera av dem vilket jag tycker är lite synd och jag har börjat fundera lite kring varför. Jag brukar axla rollen som den snärtige pappan som tar i hand och hälsar välkommen till nya ansikten när de dyker upp. Det blir inga djupa samtal men lite kort var/om de har lirat innan osv. Det är inte så att jag faller ner på knä och ber dem att komma på nästa träning. Vi har gott om spelare egentligen men konkurrens ställer högre krav på alla i spelartruppen och det gör enligt mig bara gott. Vi skojade internt om att vi måste vara ett riktigt vidrigt gäng som ingen vill komma tillbaka till, haha.
Vad har hänt i Alingsåsfotbollen under uppehållet? Noterade Calles bröllop och läste om graviditeten också – stort grattis till båda, vilken jackpot! Jag tänker att det blir så när det hjärta som brinner, det flammar och gnistrar och slår.
Mest oväntade då? Fick en snap från en gammal Torsbylirare (helt utan koppling till Alingsås) för någon vecka sen där Mr Stenseke satt mitt i bild med sitt klassiska Colgate-smile och den påklistrade hälsningen ”Holmalund hälsar”. SK Mjörn hälsar tillbaka och tackar för att ni kunde lösa lite mer speltid för Andreas Roos, vi hade det ganska trångt på vårt innermittfält inför seriestart! 😉
Till helgen smäller det igen, Hemsjö hemma! Viktigt att vara bäst när det gäller. Lördagkvällen blir så mycket bättre då. När alla vännerna gått hem, då hoppas jag att vi har tagit ytterligare tre poäng. Juni, juli, augusti – gyllene tider!
FAKTA HENRIK JÄRÅSEN
Födelseår: 1988.
Familj: Fästmö, en son, en dotter.
Bor: Western Ängabo.
Klubbar i karriären: Lysviks IF, IK Östria Lambohov, Rinns AIK, Torsby IF, Tallboda IF, Stigtomta IF, SK Mjörn.
Lokal favoritklubb: Mjörn.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Subjektivt: Destruktiv mittback i SK Mjörn. Objektivt: Näst bäst i Mjörn 2018 enligt spelartruppen. Olle Hedlund är kung!
