Efter ett gästspel för något år sedan gör i dag Jenny Holm debut som stående gästskribent. I dag skriver hon om problemet med att alllt fler ungdomar slutar med fotbollen i tonåren.
I november förra året bestämde jag mig för att lägga skorna på hyllan, bara 24 år ung. Sista matchen spelades en mörk, ruggig november eftermiddag på Alströmervallen. Motståndet var inget mindre än derbylaget Kungsbacka DFF och matchen, den slutade tyvärr i en 0-2 förlust.
80% av alla ungdomar idrottar någon gång i en förening och vid 20 års ålder är mindre än 50% av de ungdomarna kvar. Sverige är ett av de bästa länderna i världen på att få ungdomar att spela fotboll organiserat, i en förening. Men Sverige är också ett av de länder som har flest drop-outs, dvs. flest ungdomar som slutar med fotboll.
Jag är en av de som ”höll ut” längre än majoriteten enligt siffrorna. Som fotbollsspelare har jag fått med mig otroligt mycket men som människa har jag fått med mig så enormt mycket mer. Fotboll handlar om gemenskap, upplevelser, utveckling och framförallt om att ha roligt och från mina 20 år som fotbollsspelare är minnena många, som än idag kan göra mig både arg och frustrerad men också glad, varm och rörd.
Forskning visar att flest tjejer slutar vid 13-15 års ålder och killar något senare, 15-17 år. Frågan vi måste ställa oss är vad det beror på? Varför slutar dessa ungdomar? Det finns flera teorier, som många av dem har funnits i årtal, där de främsta faktorerna som påverkar och är avgörande är föräldrarna och deras inflytande, den personliga uppfattningen om sin fysiska kompetens, social acceptans i laget/gruppen och vilken tillfredsställelse som barnet får av att spela fotboll. Ju äldre man blir desto mer träningar blir det. Det är heller ingen nyhet att barn som inte blir sedda hittar något annat istället, eller att alla inte vill träna varje kväll i veckan och bli bäst. Majoriteten tycker bara att fotboll är så jäkla skoj att lira tillsammans med kompisarna.
Dessutom visar ytterligare forskning på att en annan vanlig orsak till drop-outs är bristen på tid och energi och känslan av det inte är roligt längre. Dessutom finns det oftast en sämre relation med tränarna. Där har vi vuxna ett jätteviktigt och stort ansvar – oavsett förälder, ledare eller tränare. Jag säger som Yvonne Ekroth, Djurgården dams tränare 2016 i Damallsvenskan, sa på Tränarsymposiet i Skövde i lördags, ”att ungdomar slutar på grund av oss VUXNA, det är otroligt tragiskt”.
Hur skapar vi de bästa förutsättningarna för att barn och ungdomar skall få ta del av allt det fotbollsvärlden, och också idrottsvärlden i stort, kan ge och få dem att spela boll så länge de önskar? Hur skapar vi en miljö där individer vill stanna länge och få vara med om den otroliga personliga utvecklingen som kan göras som människa? Jag tror att det är viktigt är att sluta se barn och ungdomar som fotbollsspelare och att istället se de som människor med olika behov. Men framförallt är så tror jag att viktigaste är att sluta lägga över ansvaret på alla andra och utgå från dig själv. Hur är jag som förälder? Vad tycker jag är viktigt i min roll som tränare/ledare? Vilka värderingar och tankesätt vill vi jobba utifrån som förening?
Fotboll är en sport där 22 människor springer efter en och samma boll. Men fotboll är också en sport där människor förenas, kan dela med sig utav sina erfarenhet och skapa underbara ting tillsammans, få erfarenhet och minnen för livet – som Människa. Fotboll är en sport som fostrar barn och ungdomar och som ger livsviktig kompetens inom bland annat socialisering och att kunna samarbeta med andra människor genom respekt och acceptans. Med detta sagt har vi alla ett ansvar – som tränare, som ledare, som förälder, som lagkamrat men också som förening. Vi måste se till att våra barn och ungdomar tycker att fotboll är så pass kul att de vill fortsätta spela livet ut – vi måste skapa goda förutsättningar tillsammans, med ett stort individuellt ansvar!
I november 2016 la jag mina egna fotbollsskor på hyllan men jag lämnar inte den älskade fotbollsvärlden, utan jag kommer 2017 att jobba för att utveckla damfotbollen i Alingsås med den nya elitsatsningen som görs i Holmalund Dam. Jag vill dock avsluta med att poängtera att både elit och gräsrot är otroligt viktiga, utan gräsrot finns inte elit. Jag hoppas att vi tillsammans skapar vägar för våra barn & ungdomar som ger dem chansen att de skall kunna spela fotboll så länge de önskar, på vilken nivå det än må vara. Återigen – vi måste göra det tillsammans, men alla har ett individuellt ansvar!
Må väl & kul att äntligen få vara igång som gästskribent!
Bra skrivet Jenny, men du glömde världens bästa moster i faktarutan. Puss och kram lycka till