Fredrik Olsson skriver i dag om konsten att optimera en dag för att hinna med på mycket som möjligt – inklusive ett besök på Mjörnvallen.
Jag börjar med ett litet förlåt. Uppdraget jag fick var ju faktiskt att skriva om den lokala fotbollen. Och så breder jag på om meningen med livet ur en ateistisk livsfilosofi i mina texter. Den här gången skall jag göra mitt bästa för att hålla mig på marken. Ja, till och med till gräsrötterna.
Det har väl inte undgått någon som läst mina texter att jag är småbarnspappa. Och att jag driver företag. I den situationen är livet ett ständigt pusslande men jag har äntligen hittat en sysselsättning där alla blir nöjda. Sambon. Företaget. Jag.
Jag är dessutom helt rätt i tiden. Support your local är ett begrepp som är väldigt inne just nu. Det går verkligen att se i Allsvenskan i allmänhet och i Göteborg synnerhet som drar fulla läktare trots usel fotboll.
Jag har inte hunnit kolla med klubbarna om trenden har nått ner i divisionerna med jag hoppas verkligen att den har gjort det. För det är banne mig trevligt.
Min senaste match var alltså i lördags. Alingsås IF tog emot Göta. Toppen mot botten. Som sig bör kom jag med hjärtat i halsgropen. På grund av en ganska trivsam 40-årskris så hade jag ställt bilen hemma och promenerat från Stadsskogen via Nolhagaparken. För att kompensera att Bosse får min fulla uppmärksamhet minst en timme om dagen på fotbollsplanen har jag börjar spela Pokémon med Lage. Så även promenaden var optimerad för att fylla flera syften.
I den minutiösa planeringen så hade jag även involverat matchen i mina lunchplaner. Hamburgare är perfekt för både barnen, mig och klubbens plånbok. Efter ett par år med barn så har man lärt sig att uppskatta deras oförmåga att inte äta upp något som de har på tallriken. För en hamburgare med läsk för 70 kronor hade inte mättat en dryg 40-åring med 40-årskris. Men nu var hela den här dagen så optimerad ett jag visste att en hel hamburgare och två slafsiga halva burgare med bara ketchup fixade biffen. Och för 210 kr så blev både jag och barnen mätta och belåtna.
Precis när jag betalade gjorde Alingsås mål. Någonstans i periferin gjorde Alingsås mål igen när jag tryckte i det oförklarliga pappersugröret i Bosses festis. Man vet ju att det förbannade sugröret kommer att förvandlas till en vit massa när Bosse druckit hälften. Inte för att det spelar någon roll då han oftast ändå inte är förmögen att slutföra något han tar sig an i dryckesväg heller.
Jag hinner dock reagera på att AIF-spelarna inte är överdrivet glada över att göra mål. I sann ”det var bättre förr”-anda beklagade jag till Anders Wingfors som antingen ser alla lokala matcher eller bara råkar se de matcher jag ser. Anders är också en klassisk ”det var bättre förr”-gubbe och han håller med. Det bästa med att bli äldre är att alla andra man umgås med genomför samma förvandling vilket innebär att man tillsammans skapar en underbar inbillad grinig sanning. Det är dock inget unikt utan en transformering som alla människor gått igenom i alla tider.
Jag hade bokat in två dater till matchen i mina ständig livsoptimering. Grannen Pär har äldre barn så hans muta var godis och mobil. Han sitter med andra ord på läktaren. Min muta är en paw patrol boll. Jag blundar och fnissar för mig själv över vad som skulle hända om Bosse och bollen skulle upp på läktaren med sin nyvunna kärlek: att skjuta höjdare. Jag tar istället sikte mot kortsidan längst bort. Där står min bror David med hans pojk Harry. Min andra lekdate.
Bortsett från pokemonpromenader består min 40-årskris även av träningsformen: Rusher med 15 kg. Vi hinner precis bakom ett skjul innan Bosse börjar kissa. Med två barn påminner den här träningsformen väldigt mycket om löpövningen ”idioten” då den ena alltid blir kissnödig när de andra blir det. När Lage väl har kissat så är David och Harry borta. Harry blev hungrig. Jag får därför arrangera en egen match med barnen och hör att AIF gör mål igen. David och Harry kommer tillbaka och det är halvlek.
I andra halvlek händer det. Bosse är så upptagen av bollen att han bara hinner reta gallfeber på Harry en gång. Han lämnar dessutom brorsan ifred trots att de spelar i olika lag. Lage är Alingsås IF och Bosse är Göta. Det stora undret är dock att han behöver bara kissa en gång till.
Oavsett så hinner jag faktiskt se delar av matchen. Jag hinner blir väldigt imponerad av AIF. De har en jäkla förmåga att få spelare rättvända med fart. Jag hinner bli extra imponerad av hur de använder sina wingbacks. Det är lätt att wingbacks och de centrala fältarna hamnar för långt ned i ett 3-4-3 men AIF lyckas skapa massa 2 mot 1 på kanten och Klingberg prioriterar fart på samtliga forwards så det går verkligen undan.
Det skall bli väldigt kul att se avslutningen av serien. Dagens AIF innehåller massa unga spelare som blir äldre och bättre för varje match. Jag är sedan tidigare förtjust i Bogeskärs majestätiska mittfältsspel och jag måste lyfta fram Lindahls spel på kanten. Gustav Johansson spel påminner om stjärnan i en knattematch där han gör som han vill men slarvar lite i avsluten. Det är också extra roligt att se Joel Karlsson tillbaka i Alingsåsfotbollen. Mycket gott att ta med sig från matchen.
Gubben i mig oroar mig lite för om AIF har den lilla extra glöden med tanke på de begränsade måljublen. Glöden kommer behövas i en tuff avslutning. Jag tänker också att det kanske är bra att de inte spelar med känslorna utanför kroppen. Pressen minskar och de slipper möta övertända motståndare. Jag har så här i efterhand insett att mitt eget gapande på planen tände motståndaren lika mycket som det tände mig själv och mina lagkompisar.
En annan sak jag noterar är att damerna har samlats för att se matchen ihop. Det är en reflektion jag gjort tidigare. Att herrarna och damerna verkar trivas ihop. Det tror jag faktiskt gjort sammanslagningen enklare. Jag vet att det var en infekterad loggo-diskussion men när allt kommer omkring är det viktigare att människor trivs ihop än att man är helt överens om en ritad bild.
Tillfredsställelsen är stor när jag lämnar Mjörnvallen. Jag hann inte träffa grannen Pär men han är ändå inkluderad i min 40-årskris då vi har börjat yoga ihop i uterummet. Jag fick dock se lite boll, äta mat, träffa brorsan och spela boll/pokemon med barnen.
När jag går ut från Mjörnvallen ser jag AIF:s ordförande packa ihop hamburgerståndet. Jag tänker att Johan som han heter om möjligt har ett ännu värre livspussel än mig. Krävande jobb, ordförande, hamburgergrillare och tränare för två av sina barns lag. Jag tänker att den ateistiska meningen med livet nog egentligen bara är att bli väldigt bra på att lägga pussel. (förlåt)
FREDRIK OLSSON
Födelseår: 1981.
Familj: Sambo och två små pojkar.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Gräfsnäs IF, Holmalunds IF, Stora Mellby SK, IK Östria Lambohov, Reymersholms IK, Viking Södermalm.
Lokal favoritklubb: Gräfsnäs IF.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Leverantör av kläder, utrustning, pokaler och annat smått och gott.
