Så är den då igång ännu en gång. Försäsongen alltså.
I den här Bredsidan skriver jag om mina tankar kring de månader som varje år lägger grunden för det kommande fotbollsåret.
Jag minns min första försäsong i Stora Mellby SK. Då ledde Marijan Bosnjaovic de rödvita styrkorna på Sollebrunns grusplan, och jag gled väl med som en yngling brukar göra. Tog ingen större plats i varken omklädningsrummet eller på planen utan vad nöjd bara över att få vara med och träna med seniortruppen.
Sedan dess har många gruspass avverkats. Björkvallen i Vårgårda och Alströmervallen i Alingsås var hemmaplan några månader varje år och det var inte förrän jag vände hem till SMSK 2007 som jag blev bortskämd med konstgräs. Tänk att Sollebrunns AIK var först i trakten med plastmattan, det är lätt att glömma av nu när det kommit några planer till i området.
Vad är då en försäsong? Överskattad säger vissa. Onödigt lång menar några. ”Titta på en spelare som varit skadad, han behöver bara två veckor på sig för att komma i form igen”, hade jag en gång en tränare som sa. Han var en av de som kanske inte tyckte att vintermånaderna var de allra roligaste. Men jag är nog av annan åsikt. Som spelare tyckte jag det var ganska skönt att komma igång efter uppehållet och det blir ofta en grym sammanhållning under just en försäsong. Rivaliteten om platserna i startelvan finns inte på samma sätt som annars, utan istället växer man ofta som grupp när man krigar sig igenom de där riktiga grispassen. Just där och då sitter alla i samma båt och min erfarenhet är att man orkar mycket mer när man pinar sig i grupp än när man tragglar på egen hand. Då blir plötsligt motvinden, minusgraderna eller nysnön ett problem och en anledning att ge upp, medan man i grupp kan svära åt det ett par gånger och sedan bara köra på.
Under så gått som alla mina år har jag upplevt att försäsongen går väldigt fort. Veckorna rusar fram efter ett väl inrutat mönster med fasta träningsdagar, och vilodagen/arna är avsatt för soffmys och återhämtning. Man lever som i en försäsongsbubbla och min bubbla innehöll ofta också förväntningar och utveckling. Vilka spelare i laget har tagit nästa kliv? Vilken klass håller nyförvärven? Med vilken känsla går jag in i den här säsongen? Är jag starkare nu än i fjol? Blir jag viktigare för laget nu? Eller har jag knaprat för mycket julskinka och tvingas ta den långa vägen in i elvan? Frågorna i mitt huvud var ofta många, och inte sällan kunde man beta av svaren ett efter ett fram till seriestart.
I år har jag bestämt mig för att inte kliva in i försäsongsbubblan. Visst är det möjligt att det blir något gästspel med SMSK, men i det stora hela kommer mitt krut att läggas på andra saker än den egna spelarkarriären. Istället ser jag fram emot ett nytt fotbollsår med spelare, tränare och alla andra som på ett eller annat sätt bryr sig om den lokala fotbollen. Tillsammans får vi snart reda på hur fotbollsåret 2016 kommer att te sig, om bara alla spelare knyter näven och krigar sig igenom grispassen som era tränare planerat. Innan vi vet ordet av är det dags för träningsmatcher, gräspremiär, seriematcher, sommaruppehåll, höststart, streckmatcher, kvalmatcher, seriesegrar och degraderingar. Allt i en ryslig fart, precis som vanligt.
………………………………
Håller du med om ovanstående? Eller tycker du att den här Bredsidan är en riktig snedspark från min sida? Kommentera gärna nedan.
