I dag skriver Klas Rubendahl om sina erfarenheter från försäsonger. Allt från motorbacken med Nils ”Tidan” Johansson till intervaller under ledning av Torbjörn Nilsson.
5 veckor går fort och det är dags för mig att skriva lite igen. Första krönikan var jag förberedd inför. Denna gång är det värre ställt på den fronten. Jag fick dock lite inspiration när jag åkte förbi Alströmer tidigare idag (söndag) och såg Holmalunds F19 spela sin första träningsmatch. Första träningsmatchen brukar ju vara ett tecken på att den tyngsta och tråkigaste träningsperioden tagit slut.
På senare tid har försäsongsupplägget ändrats i svensk fotboll och bollen finns med i de flesta passen. Det var värre ställt förr. Det gick skräckhistorier om att vissa lag inte fick röra en boll förrän i mitten på mars…
Jag tänkte delge er lite minnen från mina cirka 18 försäsonger på seniornivå. När jag var ung fanns det ett underlag man spelade på som hette grus. Det var ofta stenhårt och bollen befann sig oftast i knähöjd och över. Mardrömmen var när man blev bortgjord och var tvungen att glidtackla. Hade man otur fick man ett rejält skrubbsår som läkte någon gång i slutet av maj.
Jag har spelat med många spelare genom åren men endast en har älskat att spela på grus och dessutom varit bättre på grus än gräs. Patrik ”Skogen” Elmander. Där var han bättre än brorsan J.
Om man har spelat i Holmalund var ett återkommande inslag ”motorbacken”. För er som inte har varit där så är det en backe som är ruskigt brant och kräver lite benstyrka. Jag älskade motorbacken! Tror aldrig jag fått stryk på en löpning där faktiskt.
När jag var runt 20 år och spelade i Holmen var måndagarna vigda åt kondition. Tränare Nisse Tidan tog med sina ambitiösa ungdomar ut på ett rejält pass. Det började med 20 st 70/20 runt savannen. Sen joggade vi till motorbacken och körde 20 st tuffa löpningar där. På hemvägen sprang vi förbi savannen igen. Då beslutades att vi skulle avsluta med 30 st 15/15. Alla hade tagit ut sig på de tidigare löpningarna och var helt slut. Men det var bara att bita ihop. När vi började springa 15/15 visade det sig att det var en gänglig junior i gänget som hade legat sist och fisit i motorbacken och inte hade tagit ut sig alls. Johan ”Usain” Elmander flöt över snön som en gasell och fick nog många beska kommentarer i stridens hetta J. När vi kom tillbaka till Holmalyckan efter måndagsträningarna så spelade det ingen roll vad vi hade gjort. Benny Söder hade alltid gjort dubbelt så mycket på sin tid…
Den löpstarkaste lagkamraten jag har haft var ett fysiskt monster från Borås. Arash Talebinejad kom till Frölunda och utklassade alla på fystesterna gång på gång. Ofta körde vi intervaller runt Ruddalen. Varje varv var 1,6 kilometer och han brukade vinna med några hundra meter. En mörk måndagskväll skedde dock ett mirakel. Min fysiska status pikade och jag gjorde mitt livs varv runt Ruddalen. Jag lyckades korsa mållinjen samtidigt som det fysiska monstret!
Torbjörn Nilsson sa en tänkvärd sak till mig en gång när jag stod och smågnällde innan ett löppass. ”Du ska vara glad att du tjänar pengar på att springa.”
Jag avslutar med ett litet inlägg i konstgräsdebatten. Från oktober till april är det cirka 67 stycken lag som ska dela på 1!!! konstgräsplan. Helt sjukt enligt mig. De 67 lagen finns i Holmalund, AIF, Gerdsken, KIK, FC Alingsås, Hemsjö och Mjörn. Inte konstigt att fotbollen i Alingsås inte är bättre… Det räcker inte med en till konstgräsplan för att fylla behovet. Minst två skulle behövas. I Borås till exempel har alla föreningar en egen konstgräsplan…
/ Klas
Hej Klas – – trevlig läsning som jag råkade hamna i – – tack – – jag har en fråga som du kanske inte kan svara på: Gifte sig Nils ”Tidan” Johansson med Viola Nilsson från Tidan /Töreboda på 1950- talet? I så fall: Var var Viola född? (socken) – – vi tog realexamen tillsammans 1954 i Töreboda och jag skriver en berättelse om den tiden.
Mvh / Alf