Den här veckan är det Johan Hindgård som gästskriver här på sidan. Han fokuserar mest på Gerdskens BK, men väver även in andra lokala gäng och sina favoritlag i den större fotbollsvärlden.
Årets säsong har kommit igång och efter sex spelade omgångar har vi hamnat i mitten av tabellen med häng på sista kvalplatsen, men har tappat mark till hittills obesegrade Alingsås IF och Hestrafors. I mitt tycke har vi blandat och givit lite grann i de inledande matcherna. De första matcherna fick vi till en ganska bra defensiv men det offensiva spelet gav väldigt svag utdelning. Sedan följde två matcher mot Kronäng och Byttorp där målen plötsligt trillade in på ett sätt vi inte tidigare lyckats med. Tränarduon var nöjda med vad de såg och känslan i truppen var bra.
Men i de sista två matcherna har vi inlett spelet bra både offensivt och defensivt, men tappat ledningen och haft svårt att upprätthålla ett bra spel när våra motståndare under matchen gjort förändringar i sitt sätt att spela. Vi vet att vi är bra på att ha tålamod, vårda bollen och vänta på bra lägen att slå en öppnande passning. Vi har lyckats etablera bra tryck och pressat tillbaka våra motståndare, men när de ändrar till ett mera primitivt spel och trycker upp mer folk i vår zon att slå långa bollar på, då har även vi fallit in i samma spelmönster.
Instinktivt vill man utnyttja att motståndarna är underbemannade i försvaret och vill göra snabba omställningar genom att slå upp bollen på en anfallare och lyfta laget. Problemet är att detta inte är vårt signum. Det är inte där vi har våra styrkor. Istället har motståndarna ofta norpat bollen och vi har åter fått ett tryck mot oss. I de senaste två matcherna (Hestrafors och Göta) har vi spelat mot stora, starka nickspelare som enkelt plockat bort våra försök att droppa in bollar i boxen.
Mot Hestrafors hade vi i och för sig några chanser att döda matchen i slutet, men fick till slut se våra motståndarna trycka in en kvittering i slutminuten. Det kändes surt och man blev besviken, men det var inte ologiskt. Vi hade gått över till att tjonga bollen och stressa i anfallen istället för att vårda bollen, ta god tid på oss och låta tiden rinna iväg medan vi väntar på rätt läge att försöka utöka ledningen.
Senast mot Göta hade vi en ledning med oss i halvtid, men släpper två ganska snabba mål dryga kvarten in i andra halvlek. I detta skede börjar vi trycka upp spelare, fylla på i boxen och droppa in bollar. Tyvärr skapar vi färre målchanser på detta vis och Götaspelarna hade mycket lättare för att avvärja våra attacker än när vi löpte på kanterna och slog hårda, låga inlägg. Att vi istället åker på ett tredje mål i baken som en följd av en omställning i slutet av matchen kändes mer logiskt än förvånande.
Det är givetvis inte fullt så enkelt som jag vill göra gällande i denna text, men jag tror att nyckeln till en framgångsrik säsong är att bibehålla tålamodet och trumma på hela matchen och våga spela ett spel som vi kan bättre än våra motståndare. Det är viktigt att inte stressa upp sig när tiden rinner iväg, när motståndarna gör första målet eller om de sätter en försmädlig kvittering. Min uppfattning är att vi måste tro lite hårdare på det vi gör. Tro på att tränaren har satt rätt spelare på rätt positioner för att utföra ett visst arbete. Om det går oss emot ska vi inte plötsligt ändra på sättet att spela utan istället trycka på ännu hårdare och göra det vi gör bra ännu fler gånger och bättre.
Nu ser vi fram emot en bättre match mot Kinna på onsdag och sedan givetvis derbyt på Alingsås IF.
Även om det gått lite upp och ner för Gerdsken kan man ju som alingsåsare glädjas åt andra lokala lags framgångar i seriestarten. Närmast är ju såklart Alingsås IF som går som tåget. Jag har inte sett någon av deras matcher ännu, men får uppfattningen att maskineriet är välsmort och att de fått in lite ytterligare spets i laget till denna säsongen vilket göra att de håller en välförtjänt topplacering. Sedan är det ju roligt att se hur både Holmalunds IF och Vårgårda IK ångar på i division tre. Imponerande! Allra roligast är i mitt tycke ändå att läsa om Holmalunds IF:s framgångar i Elitettan. Att de presterar bra resultat mot bra lag och håller jämna steg med sina motståndare är minst sagt imponerande.
När vi nu är inne på elitfotboll går det ju inte att undvika att nämna mina två övriga kärlekar West Ham United och Halmstads BK. West Ham har under säsongen fortsatt sin satsning och plockat in mera spets i laget i form av Payet och Lanzini. Olympiastadion är snart klar för inflyttning och i lördags blev det klart att det blir kvalspel till Europa League sedan Manchester United vunnit över Crystal Palace i FA-cupfinalen. Jag känner mig mycket nöjd med lagets insats denna säsong och laddar redan inför nästa.
Halmstad spelar i en undanskymd tillvaro i Superettan, men gör det bra. Laget har inte tappat många poäng och ligger i den absoluta toppen. Jag känner att chanserna till att avancera till Allsvenskan på nytt är ganska goda, men frågan är hur klubben ska agera för att skapa förutsättningar för att stanna kvar. Som det sett ut de senaste åren har laget blivit lite som GAIS, Öster och Kalmar var förut. Lag som åker jojo upp och ner och är för bra för Superettan och för dåliga för Allsvenskan. Men nu rider jag på vågen uppåt och gläds med de framgångar som klubben har för stunden.
Slutligen hoppas jag att Zlatan i dagarna skriver på för Manchester United och får samma chans som Henrik Larsson att bevisa sitt kunnande i Premier League innan han lägger skorna på hyllan. Känns som att de brittiska öarna är den sista delen av fotbollsvärlden som han behöver erövra innan han kan bli den legend han vill vara.
/Johan Hindgård, Gerdskens BK
