Sofia Björklund skriver i dag om hur hennes Vårgårda IK kämpat sig igenom en tuff säsong som ändå fick avslutas med flaggan i topp.
Och så va det roliga slut. Sista matchen för säsongen åkte vi till Skara och vi hade en bra känsla i magen. Undertecknad va valpvakt för tillfället så lille Ralf på fyra månader fick åka med och vara maskot på bänken medan jag spelade (tack Andrea för hjälpen ❤️). Något som visade sig vara en bra idé. 😊
Vi hade pratat mycket om efter senaste vinsten att vi ville avsluta denna roliga, tuffa, böljande säsong på bästa möjliga sätt. Och det blev med buller och bång! Det va mycket som blev rätt och helt plötsligt satt vi i förarsätet och satte spelet. Bollarna började rulla in bakom Skaras målvakt och det va många olika målskyttar denna match. Kul!
Så grymt att det blir sån utdelning på säsongens sista och man verkligen kan känna att fotbollen är värd allt slit. När man förlorat så många matcher som vi gjort i trean i år och inte riktigt känt att vinden har blåst vårt håll så är en sån här vinst värd allt!
Det är lätt att man börjar hänga med huvudet och undra om det är verkligen värt alla träningar och pusslandet inför match när man förlorar matcherna på rad, Men jag skulle ändå svara ja! Klart att det är, för det är alla träningar, alla tårar och en och annan blodutgjutning som gör att man tillslut får med sig vinsterna. Det är det hårda jobbet bakom som gör att man tillslut står som vinnare. Det är relationerna man har inom laget och relationerna till tränarna som tillslut ger frukt.
Jag vill ge hela mitt lag en stor eloge för allt slit som ni gjort under säsongen. För att ni stått nere i omklädningsrummet ombytta och klara, oavsett väder och vind. För att ni alltid pushar varandra till det bättre och ser möjligheter när en annan inte alltid gör det. När man är extra hängig en dag så får ni mig alltid på bra humör. För tramset i duschen som gör att man släpper all vardagsstress och alla roliga middagar och eftermatchen-ölen.👌 Ni får mig att orka tugga på, ni får mig att stå redo med er.
Ett lag vinner och förlorar ihop. Och om det är något som vi visat i år så är det att vi står upp för varandra och att trots motgångar så är vi många som tagit på oss storbyxorna och lagt hjärta och själ i vår fotboll. Nu är det en liten paus och ännu en rolig säsong väntar.
Förra säsongen var jag skadad och fick hoppa över futsalsäsongen. Men i år tänkte jag hålla igång med futsalen. Inte nödvändigtvis för att spela matcher utan för att hålla igång, ha gott tugg i omklädningsrummet och gemenskapen man får i ett lag.
Så stort TACK till er i Vårgårda IK dam för att ni orkat, kämpat , lyssnat på mitt tjöt och rent av grisat denna säsongen igenom. Det ska bli riktigt kul att tillbringa ytterligare ett år till med er nästa säsong!
Nu blir det kinamat och en go film för det har man bannemej förtjänat!
VAMOS lokalfotboll ⚽️
SOFIA BJÖRKLUND
Födelseår: 1985.
Familj: Sambo och två tonårsdöttrar.
Bor: Vårgårda.
Klubbar i karriären: Rångedala IK, Kronängs IF, Södra Härene IF och nuvarande klubb Vårgårda IK.
Lokal favoritklubb: Vårgårda IK såklart!
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Spelare i Vårgårda IK.
Grymt Fia! Så som ni alla kämpat i år! Samtidigt så finner man inga eldsjälar som du längre som ställer upp för alla i vått och torrt. Att båda vara hjärta och själ, inte bara ute på plan men även utanför har du utfört på ett otroligt fint sätt. Mäkta imponerad av dig och er tjejer som bara kört på och är den grymma grupp ni är👏🙏😊👍