Thomas Fransson skriver i dag om sparkade tränare, röriga upp- och nedflyttningsförutsättningar och Jannes bondförnuft.
Lokalfotbollen är igång på flera plan, men det blir ändå inte som vanligt. Visst 100 personer ryms i publiken (det är glädjande och kan bli fler i höst), men med enkelserier precis som förra året.
I veckan antydde regeringen att de normalt storpublika evenemangen med sittplatsläktare kan få betydligt större åskådarantal än de 3 000 som aviserats. Det skulle göra gott för allsvenskan som drar igång igen direkt efter EM. Men det blir inte heller som det var 2019. Mycket restriktioner kring arrangemangen och det viktigaste handlar om sunt förnuft: Stanna hemma om du inte känner dig riktigt frisk!
Våra fyra lokala division 3-klubbar på herrsidan kör dock fullt program ända in i andra halvan av november och där styrs ju som vanligt resultaten för antalet platser nedifrån sexan, femman, fyran och uppåt. I vår ”derbytrea” finns ytterligare fem västgötalag vid sidan av AIF, Gerdsken, Holmen och Vårgårda. Det betyder att enda ”räddningsplankorna” är Herrestad, Ekhagen och Råslätt, men att tro på den trion på samtliga nedflyttningsplatser är väl optimistiskt. I den mellersta gruppen finns Skene och Hestrafors och där kan det alltså bli ytterligare västgötar för degradering.
VFF har lagt ut en informationsvideo om framtida scenarier, men där var det inte lätt att hänga med i svängarna. Och det blir ju ändå först i november som vi vet om det flyttas ner maximala fem västgötalag eller färre från division 3.
Allsvenskan tog EM-paus efter åtta ronder och även om nästan tre fjärdedelar återstår kan det vara dags för en stunds självrannsakan kring det allsvenska tipset jag dristade mig till just innan premiären.
Så här långt har jag underskattat Kalmar och AIK, och grovt överskattat BK Häcken. Men vem gjorde inte det?
Tipset kan räta ut sig i höst, det är jag övertygad om. Just nu skiljer ju bara fyra poäng mellan sjätteplacerade IFK Norrköping och nedflyttning.
Jag var lite inne på att MFF:s guldtränare Jon Dahl Tomasson kunde hänga löst, men än sitter han säkert i serieledning. Dock, säsongen är lång…
Däremot har det varit mer turbulent på andra tränarbänkar. Axel Kjäll sparkades i samförstånd snett uppåt till rollen som fotbollschef för Örebro, Roland Nilsson fick kasta in den blåvita handduken till förmån för återvändande Mikael Stahre. Bara en seger, en förlust och sex kryss var för fattigt för klubbdirektören Håkan Mild & co. Hammarbys tålamod med Stefan Billborn tröt också. Det var ju inte direkt ett tack för det historiska cupguldet någon vecka tidigare.
Att Andreas Alm skulle få skulden för Häckens remarkabla poängfattigdom (en seger och tre kryss) var kanske inte överraskande, men i skarven fick Alm mycket lägligt ta över danska Odense.
Ska bli spännande att se hur norrmannen Per-Mathias Høgmo kan förbättra nuvarande jumbolaget, likt han gjorde med Djurgården 2013. Sen blev Høgmo norsk förbundskapten.
Mest uppseendeväckande under vinjetten ”På nya jobb” är nog gode vännen Jens Gustafssons flytt från Norrköping till kroatiska storklubben Hajduk Split. Där blir han den sjunde huvudtränaren de senaste fyra åren. Snacka om äventyr i svängdörrarnas värld.
Och så är då EM igång – med dansk dödsdramatik. Christian Eriksens hjärtkollaps fick hela fotbollsvärlden att stå stilla, innan lugnande besked kom från Rigshospitalet i Köpenhamn.
Spelmässigt lovar turneringen att bli en ny mästerskapssommar att minnas. Sveriges 0-0 mot de spanska favoriterna var en försvarsbragd.
Än en gång har Janne Andersson visat att halländskt bondförnuft räcker även på den internationella scenen.
Heja Sverige!
FAKTA THOMAS FRANSSON
Födelseår: 1950.
Familj: Fru, två barn och två barnbarn.
Bor: Herrljunga och sommarboende i Horla.
Klubbar i karriären: Gerdsken, Alingsås IF och Herrljunga.
Lokal favoritklubb: Herrljunga SK FK.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Ingen.
