Hanna Cervin gör i dag debut som gästskribent. Hon gör det med en text om hennes väg in i Hemsjö IF och en förhoppning om fyllda läktare.
Mitt namn har inte figurerat inom den lokala fotbollen särskilt länge så det känns väldigt ärofyllt att få frågan och förtroendet att bli gästskribent. I 16-årsåldern bestämde jag mig för att sluta med fotbollen och ställa skorna på hyllan. Jag provtränade med Hemsjö en gång för några år sedan. Det var tidigt på året, under deras försäsong, vilket kanske är den sämsta perioden att få tillbaka sin motivation på. Det var iskallt, mörkt, frosten låg som ett täcke över planen och det var rent ut sagt skitjobbigt. Jag minns att jag där och då tänkte ”aldrig igen”.
Året är 2019, åter provträning i Hemsjö, den här gången med större motivation och lite bättre flås. Det var inför säsongen 2019 som jag bestämde mig för att börja spela fotboll igen. När vi inledde säsongen, utan tränare och med väldigt få spelare, var det nog ingen som trodde vi skulle vinna serien. Serien levde ända i sista omgången och det var vi som drog det längsta stråt. Alla tjejer var i extas. Vi dansade och skrek oss hesa på Grands Schlagergolv i guldhattar, en dag/kväll att minnas.
Mina och lagets förväntningar inför säsongen 2020 och spel i division 3 var höga men det blev inte riktigt som vi tänk oss och även om det inte visade sig i tabellen så spelade vi bra fotboll. Vi hade en fantastisk försäsong, slitsam, men det syntes att alla i laget ville samma sak. Många spelare tog stora kliv framåt både tekniskt och fysiskt. Sen kom den ökända pandemin och jag tror att jag talar för många spelare när jag säger att motivationen fick sig en törn i all ovisshet om hur serien skulle ta form. ”Inställning slår klass” brukar mina tränare säga och det ligger nog mycket i det. Det som avgör jämna matcher är att det ena laget vill lite mer. Som nykomlingar i division 3 och med vetskapen om att varje poäng var viktigt satte nerver och ont om spelare käppar i hjulet för oss.
För vår del blev det kval för överlevnad då vi landade fjärde sist i tabellen. I kvalgruppen var det jämt och vi visste att vi behövde vinna den sista kvalmatchen och att det mest troligt skulle avgöras på målskillnad. Vi vann matchen men det räckte inte. Vi landade på en andraplats i gruppen vilket betyder att vi 2021 spelar i division 4, igen.
Jag såg härom veckan Joel Segerdahl fotbollskrönika ”Se det här om 10 år” som sammanfattar fotbollsåret 2020. Där beskrivs säsongen som den kortaste säsongen men samtidigt den längsta någonsin. Det är inte bara spelare, lagen och klubbarna som drabbas av att läkarna inte fylls på grund av restriktionerna utan även de supportrar och eldsjälar som lever och brinner för sporten. Jag vill passa på att ägna en tanke åt dem.
För de flesta innebär fotbollen glädje och gemenskap. Här möts människor med olika förutsättningar och från olika bakgrunder med ett gemensamt intresse. Jag tänker bland annat på de äldre farbröderna som möts upp för att se sitt favoritlag spela som nu sitter ensamma i sina lägenheter eller de personer som vanligtvis sitter ensamma i sina lägenheter och finner sin tillhörighet och gemenskap i publiken. Okej, vi i division 4 kanske inte har läktare a´la Ullevi men en och annan bänk i skiftande kvalitet har vi allt och det duger också bra.
Nu börjar försäsongen. Det kommer att vara mörkt, kallt och jobbigt. Men understället är på, lagkompisarna samlade, varje led/muskel kommer kännas men med gemensamma krafter hoppas vi på en avtagande pandemi, fyllda publikbänkar, fotbollsglädje och gemenskap.
FAKTA HANNA CERVIN
Födelseår: 1994.
Familj: Mamma, pappa, syster.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Långared BoIS, Vårgårda IK, Holmalund IF, Hemsjö IF.
Lokal favoritklubb: Hemsjö IF.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Spelare i Hemsjö IF.
