Fredrik Olsson skriver i dag om de olika karaktärer som ofta finns i ett fotbollslag. Han slänger dessutom ur sig en fråga om digital fotbollsgala som ännu inte hunnits diskuteras på tu man hand.
Först och främst vill jag tacka för fina ord om mina texter. Det är en väldigt fin egenskap och grunden till allt som är bra med mänskligheten. Som ett brev på posten orsakade de dock en svår skrivkramp. Alla texter hittills har tagit mellan 45 minuter och en timme att skriva. Men den här gången la jag en halv dag på en osammanhängande smörja om ungdomsidrott, tabeller och annat strunt som alla tycker om att bråka om just nu.
Jag fick fråga allas vår ciceron Mökander vad jag skulle skriva om. Han föreslog min egen karriär. Så nu skall jag berätta för er när jag satte den i krysstn från 30 meter i Svenljunga och när jag räddade tre av tre straffar i min egen återföreningscup.
Nädu, Jonas den gubben går inte. Jag vårdar min egen karriär satans så ömt och jag plockar ofta fram minnena och ler för mig själv. I den bästa av världar så kan man dela något av minnena men någon annan som var med (försöker alltid prata Svenljunga borta med Klas Rubendahl då han gjorde ett minst lika snygg mål men den karriären innehåller så mycket mer än Svenljunga borta så det faller oftast platt), men något bra högläsning för andra blir det inte.
Men jag hittade en vinkel som jag tror och hoppas ändå är lite intressant. För när jag började tänka på hur jag skulle beskriva mig själv så dök ordet Tjötröv upp. Jag var nog en ganska tydlig karaktär som blev bara mer och mer högljudd ju längre karriären pågick. Jag peakade i min sista officiella tävlingsmatch som 37-åring när jag skällde ut motståndarna efter noter efter att de hade tacklat min bror fult. Eller det var i alla fall vad jag trodde för det visade sig efter matchen att han mest hade spelat teater för att undvika ett baklängesmål.
I ett försök att hitta en ganska trivsam lokal fotbollsdebatt så kommer jag därför lista upp ett par klassiska karaktärer inom fotboll så kanske, kanske vi kan få igång en diskussion och försöka utse vem som passar bäst in på respektive karaktär.
Tjötröven:
Ofta en klassisk vinnarskalle som använder munnen för att tända sig själv och sina medspelare. Det hen ofta inte tänker på är att det även tänder motståndarna. Det finns sofistikerade lokala tjötrövar som Marco Stua som använder munnen till att skrika ut taktiska instruktioner. Och så finns det tjötrövar som jag själv som mest skrek: Kom igen nu då! Nu tar vi dom! Såja!.
Inom kategorin ingår även de som trashtalkar motståndarna. Det här var inte mitt game utan det bästa som kom ur min mun var ord som Pajas och Tönt även om det var rätt uppenbart att det var undertecknad själv som var både pajas och tönt.
Allra mest tönt var jag när jag som tränare ryckte in och spelade en B-lagsmatch mot rivalerna i FC Krukan. Efter att jag jagat deras snabba ytter mot sidlinjen så skrek jag högt: –
-Nu tar jag dig!
Det behövde jag tyvärr inte för att han blev så rädd att han ramlade på bollen och drog armen ur led. Satans vad jag skämdes när vi stod och väntade på ambulansen.
Tillsammansliraren
Jag har låtit många ingå i kategorin ovan men en pratglad sort får en egen kategori. Ni vet den där personen som alltid är glad och positiv oavsett vad. Dålig passning? Bra tänkt! Ligga under med 7-0? Tänk 0-0. Sur förlust? Vi vann i alla fall andra halvlek osv. Urtypen för denna karaktär hittar vi i filmen Tillsammans där det till och med jublas när motståndaren gjort mål. Någon sådan extrem har vi väl ändå inte i lokalfotbollen?
No-Nonsense
Alla lag har minst en sådan person. Som hade förmågan att sparka rakt igenom både boll och motståndare och där det inte spelade någon som helst roll att det var träning. Det är personen du hatar att få i en mot en-övning. När det delas lag så hoppas du bara på en sak; att du kommit i samma lag som No-Nonsense. Och om du inte hamnar i samma lag så drömmer du tillbaka till 2018 när du fortfarande tränade med benskydd.
Gamängen
Tyvärr en utrotningshotad art i den så kallade moderna fotbollen. Med en avslappnad livsfilosofi så är det som gamängen bara råkade vara bra på fotboll. Talangen har funnits där sedan dag ett och fotbollen har alltid varit en rolig lek. Gamängen är nästan alltid en offensiv spelare som är bättre på att jobba framåt än bakåt.
På planen visar gamängen ofta upp en IQ i nivå med Einstein. Utanför planen så hittar inte gamängen i sin egen väska och vet inte vilken världsdel Sydafrika ligger i. Det går inte ens att räkna antalet gånger som gamängen har fått vända bussen till bortamatchen för att hen har glömt skor/benskydd/snuset osv.
I en skaplig närtid så var jag i AIFs omklädningsrum för en klädprovning. Meningen med denna texten är inte att nominera några namn men jag kan ändå nämna att det då kändes som att komma in i ett misslyckat med glatt konstnärskollektiv i Paris på 1800-talet. Det var mer gamängtätt än på Zorngården när 1800-talet övergick i 1900-tal.
Dr Jekyll & Mr Hyde
I de lugnaste vatten säger man väl. Vi avslutar med min favorit. Spelarna som genomför en total personlighetsförvandling när de går ut på planen. Utanför planen är det snällare än snällast. Det var långt in i vuxet tillstånd som jag förstod att det är Dr Jekyll som är den snälla då det svenska språket förbryllar än lite där. Hursomhaver för när Dr Jekyll kommer ut på planen så blir han som förbytt. Det är som att de spelar på en stor snefylla. Sparkar, gormar och skriker.
I grunden går ingen säker för Mr Hydes ofta (alldeles för) stora vilja att vinna. Motståndare ligger såklart värst till men även medspelare och domare är i farozonen. Jag är absolut ingen psykolog men ändå en ganska självgod besserwisser så mitt försök till psykoanalys landar i en så hög grad av prestationsångest att varningsskyltar borde utföras.
För att göra dessa personer ännu mer komplexa så måste det tilläggas att de även går runt och bär på en stor dos av ångest av att de lider av denna fotbollschizofreni. Trots min självgoda besserwisserhet kan jag inte med emfas hävda att det var just denna schizofreni som Andy Goram lider av. Men sången passar ändå in: There is only two Andy Gorams!
Jag avslutar med en vädjan till vår gode ciceron. Snälla Jonas. Kan vi inte göra vår digitala fotbollsgala i år igen? Jag har faktiskt sett en del fotboll och nu har vi ju fem till bra utmärkelser att dela ut som blir så kallad; bra content. Om vi är riktigt modiga så bokar vi in oss på lokal där det serveras grejer och kör podden live?
FREDRIK OLSSON
Födelseår: 1981.
Familj: Sambo och två små pojkar.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Gräfsnäs IF, Holmalunds IF, Stora Mellby SK, IK Östria Lambohov, Reymersholms IK, Viking Södermalm.
Lokal favoritklubb: Gräfsnäs IF.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Leverantör av kläder, utrustning, pokaler och annat smått och gott.
