I dag är det återigen dags för Jessica Pettersson att dela med sig av sina tankar. Den här gången berättar hon lite mer om det lag hon är tränare för.
Då var det dags för mig igen. Fem veckor går snabbare än man tror, speciellt när det gäller att plötsligt leverera en krönika igen. Ett par dagar snurrar tankarna om vad som är värt att ta upp eller vad som egentligen intresserar er där ute. Å andra sidan har jag ingen aning om hur många som läser och kan därför leva i tron om att antalet sidvisningar krönike-dagen är antalet faktiska läsare.
När dagens krönika publiceras befinner jag mig på italiensk mark, tillsammans med min vapendragare och vänstra hand, Emilia Svantesson. Att vi reser tillsammans har vi fotbollen att tacka för. Vi lärde känna varandra i samband med att vi började döma matcher ihop. Detta höll på i några år tills Emilia en dag frågade om jag ville vara med henne och starta upp nästa lag i föreningen, flickor födda 2004. Ungefär sedan uppstarten av det laget har vi hängt ihop, och vilken resa vi har gjort tillsammans med våra underbara tjejer i laget.
Senast häromdagen hörde jag en annan ledare i Alingsås KIK säga att han haft en dålig dag på jobbet, men att hans tjejer i det lag han leder alltid gör honom på gott humör. Jag kan inte annat än att hålla med. Så många gånger man själv har känt att humöret inte riktigt är på topp eller att man egentligen bara vill åka hem, men eftersom plikten kallar åker man givetvis ner till träningen och det har nog bara hänt ett fåtal gånger under de fem åren jag har tränat tjejerna, att jag åkt hem utan att humöret varit på topp. Det ger så otroligt mycket energi och positivitet att minst två gånger i veckan spendera några timmar med våra underbara tjejer, i Alingsås KIK’s F04-gäng.
I februari gick jag en utbildning genom Futebol da Forca, som för övrigt är en helt fantastisk organisation. Har ni inte spanat in deras hemsida och sett vilket underbart arbete de utför – gör det här. Utbildningen vi gick handlade om att stärka tjejers självkänsla och självförtroende genom fotbollen. Det var praktiska övningar blandat med diskussionsgrupper och fritt tänkande. Tankeverksamheten gick på högvarv under den helgen och jag fick även god insyn i mitt eget sätt att se på vissa saker. Utan att överdriva så förändrade utbildningen mycket hos mig som människa och den fick mig att rasera många av de fördomar jag tydligen haft.
När utbildningen var klar var det dags att praktisera några övningar på mitt eget lag. Vi började med att checka in och ut, innan och efter varje träning, vilket innebär att vi ledare ställer en fråga och alla tjejerna får svara. Samtidigt måste vi lära oss att vara tysta när någon pratar och det är förbjudet att håna eller skratta åt någons svar, vilket innebär att det vi spelare och ledare i laget säger eller tycker är lika mycket värt. Det är spännande att se hur gruppen förändras vid in- och utcheckningen. Den eller de som låter mest under träningen blir plötsligt blyg, medan de lugnare tjejerna kanske tar för sig mer.
Tillsammans har vi också i laget tagit fram spelarregler. De är regler om hur vi vill att vi ska vara mot varandra i laget, ledare och spelare. Spelarna själva fick komma på minst två saker var som vi sedan har sammanställt och som vi har med oss varje gång vi träffas.
Respektera varandra och varandras olikheter
Samarbeta
Inte skratta åt varandra
Om någon är ensam, fråga om den vill vara med
Behandla andra som du själv vill bli behandlad
Man ska vara schysst
Hjälpa de som behöver hjälp
Vara kompis med alla i laget
Säga bra komplimanger till varandra
Visa omtanke
Ett urval av våra regler finner ni ovan. Det är enkelt som ledare att hänvisa till våra regler om det är någon som gör ett snedsteg utanför våra bestämmelser. Ingen känner sig kränkt utan vi påminner bara om reglerna och tjejerna förstår vad som menas. Jag tycker personligen det är viktigt att alla spelare i ett lag känner sig lika välkomna och viktiga. Det gäller inte bara av ledarna utan också av sina lagkamrater och andras föräldrar. Tycker faktiskt vi har lyckats bra i vårt lag och har en fantastiskt härlig stämning där alla är med på samma villkor. Dessutom lär man sig väldigt mycket av att umgås med personer som inte har samma bakgrund eller erfarenheter som sig själv. Jag har själv lärt mig oerhört mycket om Ramadan de senaste dagarna, eftersom vi har ett par tjejer i laget som är muslimer. Vi delar med oss av våra erfarenheter och är inte rädda för att fråga varandra saker.
I skrivande stund är det torsdag och ikväll har vi sommaravslutning med våra underbara tjejer. Fem veckor kommer vi vara ifrån varandra och jag tror det kommer kännas tomt. Visst, ibland tycker man att det tar en del tid med matcher, träningar och andra aktiviteter. Sammanfattningsvis är det dock värt varenda minut. All glädje och energi de sprider har nog hjälpt mig mer än jag insett själv.
Om ni själva får chansen någon gång, att träna eller leda barn eller ungdomar – ta den.
Mycket läsvärt och det kanske dags att ändra vinjetten, där det står att Jessica är 25 men i faktat står det 26