Fabian Andersson skriver i dag en text med fokus på alla härliga (och olika) tränartyper det finns i vår kära lokalfotboll.
Denna gången tänkte jag presentera de stereotypiska tränarna i vår lokalfotboll. Tillåt mig presentera den vilsne, den noggranna, den arga, optimisten och några till.
När jag var 18 år och gick på gymnasiet så började jag jobba som frilansjournalist. Först på Borås Tidning, och sedan på Ulricehamns Tidning. När jag började så skrev jag små korta matchreferat från matcher i division 4-6. Det här var före MinFotboll och andra liveuppdateringar, så jobbet gick ut på att så snabbt som möjligt få tag i en tränare direkt efter match och fråga lite kort om matchen, få målskyttar och vilka spelare som var bäst. Det här var ett helt underbart jobb, och man fick snabbt lära känna de olika tränar-/ledartyperna i de lägre divisionerna. I denna text tänker jag nu presentera dessa, med hjälp av lite exempel från mina år som ”serierondare” som det så vackert kallas.
Den positiva tränaren
Den positiva tränaren håller allt som oftast till i division sex, och gärna på den undre halvan. Oftast har han blivit tränare för att ingen annan ville, och skulle väl egentligen kunna kallas lagledare. Oavsett resultat så är hen alltid positiv, och vinst eller förlust spelar ingen roll. Det viktiga är att alla har kul tillsammans, och att det blir en eller två bärkaluringar i omklädningsrummet efteråt.
Jag minns så väl när jag ringde Vänga BK:s tränare efter en match i division sex. Vänga hade inte vunnit en match på hela säsongen, och den här gången hade det blivit förlust med 18-0. Det var dock inga problem för tränaren som svarade på andra signalen, skrattade sig igenom samtalet och tillslut insisterade på att få med tre spelare istället för en från Vänga som bästa spelare trots resultatet. En legend!
Den vilsna tränaren
Den vilsna tränaren har ofta rollen ”spelande tränare”. Trots att tidningen ringt efter varje match blir hen lika överraskad varje gång. Målskyttar gissas ofta fram, minuter och halvtidsresultat stämmer sällan, och det är alltid omöjligt att ta ut en vem som var bäst i motståndarlaget.
Den vilsne tränaren exemplifieras den här gången av Tobias Holmén, som då var spelande tränare i Herrljunga. Efter en förlust mot Brämhult var det en inte allt för glad Tobias som svarade när BT ringde. När han skulle välja vem som var bäst i motståndarlaget fick jag det glasklara svaret ”han med orangea skor”. Tack för den Tobbe!
Den noggranna ledaren
Det här är allt som oftast ingen tränare, utan en eldsjäl och pensionär som haft det här uppdraget sen tidningen började med matchreferat från division sex. Hen har full koll när tidningen ringer, och man hinner inte säga hej innan ledaren börjar rabbla målskyttar, halvtidsresultat, och ger en totalt genomgång av matchen. Ofta ganska färgad till sitt lags favör.
Här minns jag att det alltid var underbart att ringa Dannikes ledare. Han hade mitt nummer inlagt, jag behövde bara säga hej, och samtalet var klart på några minuter. En gång när jag för en gångs skull inte jobbade utan satt och drack en öl på stan en fredagskväll ringde han upp mig.
”Tjena Fabian, det är ingen som ringt om vår match idag. Så jag tänkte att du får faktan här”. Jag hann inte förklara att jag var ledig, utan fick allt rabblat för mig på en uteservering med mina kompisar. Dagen efter fick jag ett sms av ledaren: ”Vår match var inte med i tidningen idag, trots att vi snackade. Vad hände?”
Den optimistiska tränaren
Här kommer inget exempel men alla som någon gång läst ett matchreferat vet en sådan här tränare. Hen kan har förlorat med 7-0, men citaten är alltid ungefär så här: ”Vi började bra, och hade ett par bra chanser. Hade vi fått in bollen där hade det blivit en helt annan match. Det låter konstigt, men jag skulle säga att det var ganska jämnt och kunde gått hur som helst egentligen”.
Den arge tränaren
Vi avslutar med en personlig favorit. Den arge tränaren hatar den lokala tidningen. Det skrivs alldeles för lite om hens lag, tidningen är alltid för negativa och vid förluster så vägrar hen att svara i telefon.
Detta får exemplifieras av en lagledare i Sjötofta (inte ens jag vet var det ligger, så ni behöver inte skämmas). Han hade varit där i över 40 år, och när jag ringde för att samla in fakta till årets fotbollsbilaga som Borås Tidning gjorde så fick jag mina fiskar varma.
”Det är ju ingen mening att jag säger något om vårt gäng, jag vet ju att ni tippar oss sist som varje år oavsett hur det sett ut. Så vi har samma trupp som vanligt och kämpar på”.
Till saken hör att BT tippat Sjötofta sist fem år i rad – och att Sjötofta slutat sist fem år i rad.
Det var några av alla våra älskvärda tränare och ledare i vår härliga lokalfotboll där ute. Har jag missat någon eller har du någon bra historia att komplettera den här listan med? Kommentera gärna här på sidan eller på Lokalfotboll0322:s sociala medier. Fridens liljor!
PS: Fin FA-cup kvartsfinal i söndags. Eller vad tyckte du Mökander?
FABIAN ANDERSSON
Födelseår: 1994.
Familj: Mamma, pappa, syster.
Bor: Borås.
Klubbar i karriären: Fristad GoIF, Borgstena IF och Fritsla IF som spelare. IF Elfsborg, Brämhults IK och Alingsås IF som tränare.
Lokal favoritklubb: Alingsås IF.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: F19-tränare i Alingsås IF.
