Gustav Torstensson om fördelen med naturgräs och varför Holmen är den skönaste klubben i Alingsås.
Jahopp då var det min tur att krita ner vad som försiggår i min skalle nu när försäsongen har dragit igång efter uppehållet. Formen har ändå hållit sig uppe vill jag påstå men den kunde ha varit bättre. Det är svårt att motstå allt julgodis som bara ligger och ropar på att bli uppätet.
Men jag tycker ändå att det är härligt att samma lust för att spela fotboll ändå finns kvar år efter år, men att samma lust snabbt lägger sig när man inser att plastgräset är precis lika fruset som det var året innan. Något som man kanske hade kunnat listat ut men ändå hoppats på att i år kanske är det annorlunda.
Höfterna tar dock en himla massa stryk när man envisar sig med att slänga sig på allt, trots att det känns som att landa på trottoaren när man dundrar ner i backen. Men man har ju valt att vara målvakt så. Dock kanske man inte ska klaga allt för mycket, vi har ju det ganska flott med plastgräs trots allt. Nämner man något negativt om plasten när man har någon gammal räv runt sig så kommer alltid samma kommentar “fan du skulle spelat på min tid, då spelade vi bannemej på grus”.
Men tro det eller ej, jag har faktiskt gjort en träningsvecka på grus, dock ska det sägas att det var under mina år som junior i Mjörn på grusparkeringen bredvid Bodarnevallen. Anledningen till detta var att Ingareds inomhushall var fullbokad så möjligheten att plocka fram sina brasilianska futsalgener fanns inte. Så då fick man ta sina fotbollsdojor och hoppa på cykeln ner till Bodarnevallen och släpa över målen till gruset för att man skulle kunna göra det man tycker är roligast.
Dock så ger de här frusna konstgräsplanerna en otrolig lust och längtan till att våren ska komma så att man kan kliva på gräset istället. Jag är en stor predikare för att fotboll ska spelas på gräs. Det ger en helt annan känsla och upplevelse. Jämför doften av gräs med doften av gummi, jämför en dålig studspassning för att gräset är ojämnt med en studspassning för att man träffade bollen fel. Konstgräset ger en ju ingenting att skylla på, allt ska ju egentligen vara perfekt då mattan är helt jämn. Men det tar ju lite bort charmen i fotboll. När man glidtacklar ska man bli smutsig, inte börja blöda.
Ta till exempel Bodarnevallen, en otroligt charmig plan. Allt från maskrosorna som växer på planen till uppförsbacken i ett av hörnen gör att den planen har sin egen karaktär. Att känna doften av gräs hör ju ändå hemma med att kolla på fotbollsmatch och en nedgången kiosk med ett begränsat utbud stärker bara argumentet för att det är en riktigt skön och familjär upplevelse att gå och kolla match. För att inte tala om de grönvita hjältar som försvarar byns färger in i det sista på våran fina åker.
Om vi ska röra vid Brogårdsvallen så känns den mer inbjudande, en omgivning som omringar planen fint med två läktare och plank runt planen som gör att det känns lite mer “proffsigt” om man får slänga sig med det uttrycket. Brogårdsvallen känns som hemma, där trivs man alltid och det är svårt att inte vara lycklig när man kliver ut på planen. Även om den har sina brister så är det ändå samma sköna känsla när man kliver ut på våran fina Brogårdsvall för att representera den finaste föreningen i stan.
Holmen har generellt en skönare känsla över sig om man jämför med de andra föreningarna i stan (no offence). Kanske tycker jag så för att jag själv är holmare men ändå. Det är något speciellt med Holmalyckan, Östlyckevallen och Brogårdsvallen. Att läktaren är nära planen, att mattan är av gräs, eller promenaden från klubbstugan till Brogårdsvallen. Kanske är det ungarna som startade upp Holmen ultras och stod och hejade på oss för att de älskar Holmalund. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men det är något familjärt som gör att Holmen är Holmen.
Nä nu känner jag att jag har ordbajsat färdig, mer än såhär kan inte Mökander begära. Gött ändå att få skriva av sig lite om vad man tycker och tänker. Men mest gött att fotbollen dragit igång igen.
På återseende /GT
Ps. Blåvitt förlorade inte sin första träningsmatch mot Vendsyssel, matchen blev avbruten på grund av strömavbrott!
GUSTAV TORSTENSSON
Födelseår: 2005.
Familj: mamma, pappa, syster och en hund.
Bor: Västra Bodarna.
Klubbar i karriären: SK Mörn (ungdomsår) och Holmalunds IF.
Lokal favoritklubb: Holmalund, men hjärtat slår lite extra för Mjörn också!
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Spelare i Holmalunds IF.
Härligt text!
Ska bli kul att läsa kommande tankar!
Bra GT, gräset är alltid grönare i VB!