I dag är det Felicia Wingfors som är gästskribent. Den här gången lyfter hon fram problemet att allt fler slutar med fotboll i unga år. Hon gläds också åt Holmalunds framgång i Elitettan, och drömmer om något liknande på herrsidan.
Derbyn. Bland det bästa som finns. Den speciella nervositeten innan match, riktiga taggningen precis innan, fokuset under match och den laddade publiken. Denna kombination skapar den fantastiska stämningen. Men ibland måste vi stanna upp och tänka på tillgängligheten och framtiden.
Det var riktigt roligt att vara tillbaka på Nya Bjärkevi för två veckor sedan, trots förlusten mot Trollhättans FK/Halvorstorp/Trollhättans BOIS. Just ett lag med sammanslagningar är något vi, SAIKs damer, kommer stöta på flera gånger under serien. Fyra av åtta lag är sammanslagningar. Detta behövs dock. Speciellt inom damfotbollen.
Under seriepremiären var jag äldst i laget, 23 år. Alla andra utom en går fortfarande i skolan. Hälften på högstadiet. Tjejerna är duktiga, men det är synd att de ska behöva kastas upp till damlaget så pass tidigt. Seniorfotbollen borde testas på en tid innan man är med fullt ut. Vissa är mogna, andra inte.
Juniorlagen måste tas om hand på ett bra sätt. Så att spelarna är redo för vad som komma skall. Det blir vanligare att yngre spelar mer seniorfotboll än vad de är redo för i de lägre divisionerna. För att det är färre äldre tjejer som fortsätter spela.
Vad beror detta på? För att många av de som slutar skolan vet om fler möjligheter nu än förr, och tar vara på chanserna som att resa till andra sidan jorden, jobba eller plugga på annan ort?
Hur löser man då detta, hur hittar man balansen? Någon form av samarbete måste komma tidigare så att vi kan ta med oss det upp till seniorfotbollen. Måste släppa det som varit och blicka framåt.Samarbetar vi klubbarna emellan blir vi förhoppningsvis fler. Och är vi fler spelare, även ”äldre”, blir det automatiskt bättre kvalité och roligare. Nog för att alla inte spelar för att spela i så hög division som möjligt. Men är vi fler kan vi också få ett bra fungerande juniorlag, B-lag och givetvis A-lag. Där man fyller på underifrån när det behövs.
Vi har nu i vår lokala fotboll ett elitsatsande damlag med spelare från flera olika lokala klubbar. Ett fungerande juniorlag och ”B-lag” med otrolig konkurrens. Det är en anledning till de positiva resultaten hittills under säsongen.
Hur roligt är det inte att se att denna potential finns i en sådan liten kommun som vår? Återigen är det tillbaka, det som många längtat efter, ett elitsatsande damlag.
Någon gång i framtiden hoppas jag även att vi får se ett lokalt elitsatsande herrlag. Med bredden flera herrklubbar visat upp i år skulle ändå placeringarna i divisionerna under bli bra.
Möjligheterna finns, våra små byar och städer ligger inte långt ifrån varandra.
Tänk att få sätta vår lokala fotboll på Sverigekartan på fler än ett sätt inom de närmsta tio åren.
Derbyn i alla dess former. Spelare, publik och allt som hör till, det kommer finnas iallafall. Bara att avståndet mellan klubbarna är längre ifrån varandra.
FAKTA FELICIA WINGFORS
Födelseår: 1993.
Familj: Pappa Anders, mamma Lena, lillasyster Isabelle, lillebror Oliver.
Bor: Just nu i Spanien, sen förhoppningsvis Sollebrunn eller någonstans i Alingsås kommun.
Klubbar i karriären: Sollebrunns AIK.
Lokal favoritklubb: Sollebrunns AIK.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Spelare i Sollebrunns AIK.
