Minns tillbaka på nummer 11

Samir Terzic kommer för alltid att vara saknad på Tånga hed och Vårgårda IK, men hans öde påverkade också VIK till föreningen blivit i dag. Gabor Hacker skriver nu det tragiska som hände 2008.

Livet består av många olika känsloyttringar såsom glädje, sorg, ilska, skratt och tårar. Inom idrotten visar vi ofta glädje vid seger och besvikelse vid förlust. Självklart betyder deltagande inom idrotten mycket mer än segrar och förluster.

Dagarna rullar på utan att man reflekterar över det. Vi tar allting för givet och ser inga orosmoln framför oss. I unga år känner vi oss odödliga. Alla har vi förhoppningsvis framtidsdrömmar, men oftast glömmer vi av att leva här och nu. I våra tankar finns det inget utrymme för det oväntade, utan vi ser vårt eget liv och de som är runt om kring oss som en självklarhet. Det är en naturlig mänsklig överlevnadsstrategi, där gemenskapen med familj och vänner betyder oerhört mycket.

Det är tidig morgon den 4 juli 2008 när jag vaknar av att en ambulanshelikopter flyger över vårt hus i Vårgårda. Helikoptern flyger väldigt lågt och jag känner igen det ångestfulla ljudet från propellerna eftersom den luftburna ambulansen ofta flyger över vårt kvarter vid utryckning. Jag ligger spänt vaken en stund och hör att helikoptern landar någonstans i närheten. Vad är det nu som har hänt? Efter ett tag somnar jag om igen och till frukosten funderar jag inte så mycket mer på nattens uppvaknande.

På den tiden jobbade jag i Borås. När man pendlar någon timma till sitt jobb hinner man avverka ett par samtal som gäller både arbete och fritid. Jag hade nästan daglig kontakt med Vårgårda IK:s ordförande Mikael Axelsson och vi växlades om att ringa till varandra. Denna morgon var det Mikael som ringde mig. Direkt frågade han mig om jag hade hört vad som hade hänt. Min första tanke var att han skulle informera mig om situationen i A-laget och att någon av ledarna hade sagt upp sig. Samtalet handlade inte om det utan med en ansträngd och tagen röst fick jag chockbeskedet att vår VIK spelare Samir Terzic hade omkommit i en arbetsplatsolycka. Det var då jag förstod varför nattens otäcka helikopterljud var så nära och att det var Samirs liv sjukvårdspersonalen försökte rädda. Beskedet var hjärtskärande och jag ville förtränga det hemska samtalet. Jag hoppades på att någon skulle skaka om mig och säga att det var en dröm. Några minuter senare insåg jag att tragedin var ett faktum. Jag satt helt förstummad i bilen och tårarna rann som en flod nedför kinderna. Det overkliga hade blivit verkligt. Tankarna for runt som en karusell i huvudet. Känslan man har vid sådana här tillfällen är omöjligt att beskriva, men det gjorde fruktansvärt ont i både kropp och själ.

Mina första tankar gick omedelbart till Samirs höggravida fru och lilla dotter på femton månader. Dom var lyckligt nygifta och hade precis som alla unga familjer drömmar om ett fint liv tillsammans. Samir hade några veckor tidigare firat sin 30-årsdag med kompisar och arrangerat en stor fest på Tånga. Han berättade för mig på festen hur lycklig och stolt han var över sitt liv, sitt arbete och alla vänner han hade i Vårgårda IK. Livet kunde inte vara bättre för tillfället. Det var en enorm stolt och lycklig familjefar man såg framför sig.

Samir kom som flykting till Vårgårda. Han började spela boll som liten knatte i ett av våra ungdomslag. Han hade en härlig känsla i sin vänsterfot. Man såg tidigt att han var en mycket duktig lirare. Samir debuterade redan i unga år i VIK:s A-lag. Med sin låga tyngdpunkt och fina bollkontroll var det svårt att sno bollen från honom. Han var dessutom en fruktad måltjuv oavsett vilken division han spelade i. Ett år gjorde Samir hela 37 mål i division 5. Samir hade ett enormt stort VIK-hjärta och han var väldigt omtyckt i föreningen. Han stod alltid upp för Vårgårda IK!

Samirs hastiga död lamslog hela Vårgårda. Samhället var i stor sorg och alla pratade om den tragiska olyckan och alla omständigheter runt den. Hela vår förening Vårgårda IK var i chocktillstånd. Var börjar man när en sådan här ofattbar olycka inträffar? VIK hade ingen krisplan utan ansvarsfulla ledare fick på bästa sätt hantera den svåra situationen. Alla som ville skulle få möjlighet att bearbeta sin sorg. Klubbhuset öppnades upp och alla som ville fick möjlighet att säga eller skriva några vackra ord i en bok. Ett vackert ljus och ett fint fotografi på Samir stod värdigt iordningsställt på ett bord. VIK fick ta emot massor av kondoleanser och vid sådana här tillfällen sluter idrottsrörelsen upp för varandra. Värmen från andra föreningar gjorde sorgearbetet enklare.

Plötsligt var en plats i omklädningsrummet tom, plötsligt bar inte Samir matchtröja nr 11 längre och plötsligt fanns inte en omtyckt lagkamrat bland oss längre. Vid sådana här händelser reagerar vi människor på många olika sätt. Därför är det viktigt att ge utrymme för var och en att sörja på sitt sätt.

Vid tragiska händelser är det sportsliga helt ointressant. Däremot har idrotten mänskliga värden när man tillsammans kan sörja en saknad kamrat. Man ger varandra kraft och värme att orka gå vidare i sorgearbetet. Man har någon att prata med och man har någon att gråta ihop med. När någon är jätteledsen kan andra stötta och vice versa.

Vårgårda IK spelade i division 5 på den tiden. Hur går man vidare i ett lag när man mister en kär vän? Laget visste vad Samir ville! Hans vilja var att VIK skulle kämpa vidare både med och utan honom. Killarna bestämde sig för att matchtröja nr 11 skulle hänga på Samirs krok varje match. Vi hängde upp en tavla på Samir i omklädningsrummet och innan varje match lovade vi att spela för honom. VIK låg tvåa i serien och sju poäng efter Elmer/Fåglum när vårsäsongen var över. Efter Samirs bortgång vann laget tio raka segrar och man spelade oavgjort i sista matchen. VIK vann serien och Samir log i sin himmel.

Tanken och viljans kraft är oslagbar.  När människor verkligen bestämmer sig för att göra något lyckas man ofta. Det gick inte att hejda VIK-spelarnas vilja att kämpa för Samir. Man såg kamplusten lysa i ögonen. Många tårar föll ner för kinderna när seriesegern var bärgad och blickarna riktades mot himlen.

I VIK använder vi inte matchtröja nr 11. Ett av de finaste priserna man kan få i VIK är ”Samirs Minne” som delas ut varje år. Vi vet att Samir är lycklig över VIK:s framgångar och vi känner igen hans fina leende nu när han följer oss på ett annat håll. På något sätt var Samirs bortgång startskottet på den sportsliga framgången VIK haft och vi pratar varje dag om livets ödmjukhet.

Gabor Hacker

FAKTA GABOR HACKER
Födelseår: 1954.
Familj: Fru Lena och fyra barn Andrea, Martina, Benjamin och Alice.
Bor: Vårgårda.
Klubbar i karriären: Borås GIF, Norrby IF, Byttorps IF, Vårgårda IK, Fåglums IF.
Lokal favoritklubb: Norrby IF och Vårgårda IK.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Sportchef i VIK.

Facebook

Twitter

Email