Fabian Andersson är tillbaka med en ny text. I dag om Roger och alla andra eldsjälar som håller föreningar vid liv.
Vi lever idag i en verklighet då svensk fotboll kritiseras från höger och vänster. Det saknas, när denna text skrivs, en förbundskapten. Ungdomsfotbollens upplägg kritiseras från alla möjliga håll, och precis som Ture skrev bra om förra veckan så finns det en hel del att säga kring nivåindelning från tidig ålder. Den här texten är dock en text för en blogg om lokalfotboll. Så istället för att lösa förbundskaptens frågan tänker jag lyfta en fråga som gör mig otroligt orolig för alla lag på lägre nivåers framtid. Därför kommer det här bli en text och en hyllning av alla pensionärer och eldsjälar därute som på ålderns höst fortsatt är en fundamental del i alla våra lokala fotbollsklubbar. Jag tänkte göra detta med att exemplifiera en eldsjäl från min egna moderklubb.
I Fristad där jag växte upp spelar man fotboll i Fristad GoIF, och direkt när man började spela fotboll i Fristad GoIF fick man lära känna Roger. Han har en ofantligt stor del i nästan allas liv som någonsin dragit på den gröna tröjan framme på Heden. Roger ställer alltid upp för sin förening. När vaktmästaren har semester är det han som är framme och flyttar vattenspridarna på sommaren. På den årliga Hedendan (en turnering och heldag) är det han som går runt med en stjärnvinst Kexchoklad och en lottring från start till slut. Och framför allt, när november blir december är det han som ställer sig i sitt plåtskjul utanför Ica och säljer Bingolotter varje dag fram till uppesittarkvällen. I över 30 år har han stått och sålt lotter utanför den lokala Ica, och han känner varenda person i hela byn. På senare år har säljtiderna för Bingolottsförsäljningen delats mellan Fristad GoIF och en annan idrottsförening. När Roger var klar med sitt pass och hade sålt som han själv säger ”ganska bra”, så kom förening nummer två på kvällspasset och stod några timmar utan att sälja en enda lott. Alla ville köpa av Roger!
I vintras ställde jag och min kusin ställde upp och tog ett pass åt honom, då han för typ första gången hade andra åtaganden, tog det inte mer än en timme innan han skuttade fram för att säga hej.
– Måste ju ut och röra på mig, skrattade han.
Vad vill jag nu säga med allt det här? Människor som honom finns i många klubbar idag. Men medelåldern är hög och kommande generationer kommer från helt andra bakgrunder samt har helt andra prioriteringar. Det är oerhört svårt att tro att en och samma person om 20 år kommer stå alla dagar i december och sälja lotter utanför Ica, oavsett om man är pensionär eller inte. Där har svensk fotboll och svenskt föreningsliv en oerhört viktig fråga att lösa, och jag har inget riktigt svar på hur. Det är svårare än någonsin att få folk att ställa upp ideellt, och väldigt få personer gör väldigt mycket i våra föreningar. När de här personerna även börjar ha en medelålder som vittnar om att återväxten är skral, så står vi inför enorma problem i framtiden.
Så med den här texten vill jag uppmana folk att ta inte eldsjälarna för givet. Vi kommer komma till en dag då det är dags för andra att ta över, och vi kan inte bara lita på att någon annan gör det. Dagens ungdomar drömmer om att bli fotbollsproffs när de blir stora – men nu är det dags för oss, där den drömmen passerat, att istället drömma om något nytt.
När jag blir gammal vill jag bli som Roger!
FABIAN ANDERSSON
Födelseår: 1994.
Familj: Mamma, pappa, syster.
Bor: Borås.
Klubbar i karriären: Fristad GoIF, Borgstena IF och Fritsla IF som spelare. IF Elfsborg, Brämhults IK och Alingsås IF som tränare.
Lokal favoritklubb: Alingsås IF.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: F19-tränare i Alingsås IF.
