Dags för andra delen i serien där undertecknad hälsar på i en lokal förening och snörar på mig fotbollsskorna och deltar under en träning.
Den här gången handlar min personliga rapport om hur vardagen ser ut för Vårgårda IK.
Division 3. Traktens bästa lag. Det blir något att bita i, tänker jag när jag styr kosan mot Tångahallen i Vårgårda. När jag spelade i VIK 1999 var det Björkvallens grusplan som gällde på försäsongen, men nu är vardagen en annan. Peo Häggström sitter på läktaren och förbereder träningen när jag kliver in i hallen.
– Här har vi det riktigt bra, erkänner han. Vi går inte ut på konstgräs förrän veckan innan första träningsmatchen.
Träningen börjar redan 17.00, men spelarna har på sig till tio över innan träningen drar igång.
– Egentligen vill jag ha de där två timmarna men vi måste vänta tio minuter så att alla hinner hit, förklarar Peo.
Temat för dagens träning är vinklar. Peos instruktioner går kortfattat ut på att du som spelare helst ska vara halvt rättvänd när du får bollen, och dessutom ha hunnit orientera dig om hur det ser ut bakom dig. Redan i uppvärmningen bakas temat in i övningen för att plantera tankarna rätt i alla spelare. Tre och tre i en isolerad passningsövning där det handlar om att hitta rätt vinkel på passning och kropp för att vända upp så effektivt som möjligt. Jag bildar trio med Felix Hafström och Michael ”Turbo” Andersson, och tar mig igenom det hela utan större besvär. Ingen ny övning, men i ett högre tempo och med hårdare passningar än vad jag är van vid, och svetten tränger obarmhärtigt fram i pannan.
Efter uppvärmningen väntar några minuter styrketräning för baksida lår och ljumskar. I VIK går det dock inte som styrketräning, utan som skadeförebyggande övningar. Klokt, även om jag väljer den lättare av de två varianter som erbjuds för att undvika kramp i baksidan.
Dags att plocka fram bollen igen och nu vankas det spelövning där det på liten yta gäller att hålla bollen inom laget. Spelövning förresten. Jag undrar om det är nu vedergällningen kommer för alla tangenttryck jag svarat för? Nu har de jag skrivit om sin chans att betala tillbaka på deras egen hemmaplan. Men snart tar övningen över allt mitt fokus, för även om bollförande lag är sju mot tre gäller det att vara på tårna för att hänga med. Tiden man får att ta sina beslut på är betydligt mindre här än i division 6, men det är, tro det eller ej, inte bara jag som står för en och annan felpass. Bollinnehavet svänger mellan lagen, men känslan är att såväl jag som alla andra höjer kvalitén allt eftersom och mot slutet blir det allt jobbigare för den jagande trion att erövra bollen.
Snart är det dags att väva ihop de tidigare övningarna i ett spel. Planen delas av en mittzon, och den måste man ta sig igenom med att möta och vända upp i vinkel innan man får gå till attack. Det visar sig vara David Lagers övning. Han styr och ställer på offensiv planhalva, och briljerar dessutom med ett par riktigt skarpa avslut. För egen del lägger jag mycket krut på att hitta vinklar och belönas för det med ett par passningar. Men när det kommer till att skapa målchanser bidrar jag inte med särskilt mycket mer än ett skott långt över ribban. Annars är just spelet med boll där jag känner att jag över huvud taget kan tillföra något. Försvarsspel har väl aldrig varit min paradgren, men i den här miljön blir det tydligt att det saknas en växel för att hänga med i överflyttningarna och hinna in i press.
Kanske läser Peo Häggström mina tankar i det läget, för när det vankas fritt spel sista 20 minuterna får jag den klassiska uppgiften att vara med det lag som har bollen. Det passar mig perfekt och jag får en ganska behaglig resa mot slutsignalen. Utöver kvalitén i de tekniska momenten är det en del annat som skiljer mot sexan, där jag hållit till de senaste åren. Viljan att göra något med varje boll och strävan efter att delta i varje situation är klart större, och understryks av att Samuel Andersson skriker ut sin besvikelse efter förlust med 3–1 i det avslutande spelet.
En slurk vatten, en dusch och ett avsked senare sitter jag i bilen hem igen. Konstaterar för mig själv att det var ett riktigt roligt besök. Dels för att jag fått prova mina egna vingar på en högre nivå än vanligt, men framför allt för att jag fått en inblick i hur traktens bästa herrlag från 2014 har det i sin vardag.
KORT FAKTA
Vad: Träning med Vårgårda IK.
Var: Tångahallen.
När: Onsdag 21 januari.
Väder: Snö och halka, men det är oväsentligt i sammanhanget.
Mottagande: Proffsigt med presentation och applåd. Dessutom ett handslag av Jocke Berg och Magnus Blomqvist, vilket gjorde att jag kände mig extra välkommen.
Träningsupplägg: Passning och mottagning där man skulle hitta rätt vinkel genomsyrade hela träningen.
Träningsplanen: Lätt att bli avundsjuk på VIK. Såväl Tångahallen som Tånga hed håller riktigt bra klass.
Spelarservicen: Eget ombyte gäller fram till att laget tränar på Tånga hed. Väl där ökar servicen vad det gäller tvätt och träningskläder. Truppen får även proteindryck efter veckans tunga fyspass.
Han skötte snacket: Lyckades inte utkristallisera den som allt kretsade kring. Under träningen hördes David Lager mest, men i snacket runt om var det många som bidrog. Jocke Berg, Adam Wahlin Bornhammar och Samuel Andersson var några som lät brödluckan glappa i omklädningsrummet.
Träningens spelare: Såg länge ut att bli David Lager. Men under det avslutande spelet växlade Richard Wartmark upp på sin högerkant och visade att han lär gå mot en ny bra säsong. T-shirten till Wartmark således.
Träningens mål: David Lager broderade in en boll uppe i sista maskan i krysset. Elegant var ordet.
Träningens smäll: Redan innan träningsstart small ett däck på Mattias Bergs bil och renderade i sen ankomst för både honom och Magnus Blomqvist.
Träningens smäll 2: Det hann inte gå många minuter av spelet innan Mattias Berg åkte på ännu en smäll. Såret på foten/smalbenet var tydligt, och om jag såg rätt i hastigheten var det Ludvig Andersson som delade ut stämplingen.
Min egen insats: Fick slita för att hänga med i tempot. När mitt lag hade bollen kände jag mig inte helt bortkommen, men i försvarsspelet fick jag slita ont. Men när genomtrevlige David Lager efter träningen konstaterade att det syntes att jag spelat fotboll tidigare växte tuppkammen igen.
Omklädningsrummet: Kanske inte rättvist att bedöma den här punkten utan att ha besökt Tånga hed. Men måste ändå berömma Tångahallen för det den leverarade. Utöver den fräscha atmosfären räknade jag till inte mindre än nio duschar till vårt omklädningsrum.
Träningens ärligaste: Magnus Blomqvist lämnade över bollen till motståndarlaget när den var en millimeter över linjen. Antingen är han så ärlig – eller så gillar han helt enkelt att jaga boll.
Träningens insikt: Det var 16 år sedan jag spelade i VIK. Satan vad tiden går.
Träningens fråga: Undra hur långt upp i seriesystemet man måste komma för att alla bollar ska vara välpumpade på träning? Division 3 räcker tydligen inte.
Träningens mest avundsjuka: Jag lyckades fånga Ludvig Anderssons trånande blick på bild när det stor klart att Richard Wartmark fått tröjan från lokalfotboll.se/0322. Men lugn ”Ludde” – tröjan finns att köpa.
Nedan kan du se en liten film från besöket hos Vårgårda IK.
