Peo Häggström är veckans gästskribent. I dag skriver han om talanger, prioriteringar och en del annat.
Då var det dags för mig att skriva lite igen. Det är ofrånkomligt att inte nämna den olycka som vi drabbades av i veckan och hur den kan påverka spelare, klubb och ett lag. Men jag vill också spinna vidare lite på det som Calle Skoglöf skrev om, det vill säga hur man prioriterar fotboll. Jag vill skriva om talanger och mina egna tankar kring dem med allt vad det innebär.
Lite kort om ungas satsning i området blir det nog också. Måste erkänna att jag inte har någon färdig plan med den här texten utan det får växa fram när jag skriver här och nu.
I tisdags kunde vi mist fyra spelare i vår klubb. Det var hemskt att få ett meddelande om att de hade krockat och att bilen börjat brinna. Utan att veta hur det gått med dem. Givetvis flög tankar i huvudet om att någon kanske satt fast. Att någon inte hade bältet på sig, med mera.
Som tur var så var tankarna fel. Så skönt. När sånt här händer märker man verkligen vad lite fotbollen betyder. Jag är så glad att de klarade sig så pass okej som de gjorde även om Hassan fick en spricka i handleden och Noel bröt en tå och de inte kan spela på ett tag och att de alla fyra givetvis är rejält mörbultade. Fullständigt strunt samma så länge de mår bra och kan leva sitt liv som vanligt.
Vill passa på att tacka alla som hört av sig efteråt och visat sitt stöd. VIK-familjen är lite skakad men tar hand om varandra extra framöver. Jag tror och hoppas att detta på sikt kan stärka oss ytterligare på och utanför planen. Och såklart, att grabbarna lättar lite extra på gasen på sin väg till och från träningen framöver:-) Även om det inte var det som var orsaken till olyckan denna gång.
Jag tyckte det var intressant att läsa Calles text om vilka krav vi ska ställa på spelare vad gäller träning och att prioritera. Genom åren har man stött på så många duktiga spelare som kunnat bli riktigt bra om de verkligen hade prioriterat fotbollen och anpassat livet efter den. Att verkligen satsa på sin fotboll innebär ett ganska speciellt sätt att leva och stora uppoffringar. Att skippa fester, äta bra, vila när man ska och att träna extra själv. Sedan inte att förglömma… väldigt förstående föräldrar, sambo eller fru:-)
Jag håller med Calle, vilka ursäkter man hört kring att inte kunna komma på träningen..herregud.
Frånvaro ska alltid anmälas via att man ringer och pratar med tränaren. Jag och herr Strind införde det under vårt år tillsammans i VIK. Det är lite svårare att ringa och säga att man ska klippa sig, morfars bror fyller år, städa på vinden och missar träningen för det än att skicka ett sms…
Vi hade mycket färre ”konstiga” ursäkter för att inte komma på träningen det året:-)
Dessutom ska ju samtalet komma senast på kvällen innan eller på morgonen samma dag. Man vet ju oftast vad man ska göra dagen innan och inte timman innan träning som det har verkat på en del spelare genom åren…
Är tränaren dessutom välplanerande och jobbar utefter positionsanpassning och antal spelare så kan det förstöra någon timmes planering både för tränaren och bli sämre för gruppen om det inte sköts.
Så var det det här med våra talanger.
För mig betyder ordet talang något helt annat än vad det kanske gör för andra. I min värld betyder det egentligen att om du får höra att du är en talang så innebär det att du har möjligheten att bli riktigt bra om du tränar oerhört mycket. Det betyder inte att du är bra!
Så många gånger har jag sett spelare som fått höra det ordet och sedan trott att de är bra fotbollsspelare. Är du ung och blir kallad talang så skulle jag vilja säga att om du prioriterar fotbollen och tränar extra på det, så kanske du blir bra och är på din allra bästa nivå som fotbollsspelare när du är mellan 25-28 år. Givetvis med ett antal undantag. (Messi?)
Jag funderar mycket på hur vi jobbar med våra talanger runt om in klubbarna. Ska de kunna ta vara på sin talang och klara av det framförallt mentalt när de ska in i seniorfotbollen så krävs det att vi är extra noggranna med deras fotbollsuppväxt. Det krävs att vi är otroligt noga med dem i ungdomsfotbollen. Att de måste träna minst lika mycket som alla andra för att få spela lika mycket.
Jag upplever ibland att tränare gör precis tvärtom. Man är väldigt noggranna med att de som inte anses vara lika talangfulla ska träna minst lika mycket som talangerna för att få spela lika mycket. De mest talangfulla och ”viktiga” spelarna får ofta mest speltid. Tänk om där!
Att vara talang och sedan ta nästa steg innebär att du måste underordna dig väldigt mycket träning, träna extra själv och göra allt för att laget och dina medspelare ska utvecklas också. Tränar du inte lika mycket som en mindre talangfull spelare så ska du spela mindre, oavsett hur bra du är. Thats it!
Vi gör dem en otjänst annars och steget till seniorfotbollen och en större konkurrens blir ännu svårare att handskas med för dem.
Det här borde inte vara svårt då det i ungdomsfotbollen inte handlar om resultat utan om utveckling, eller hur?
Här kommer en fundering. Jag tycker det finns gott om talangfulla spelare både i Alingsåsområdet och i Herrljunga/Annelund, med mera.
Men något som slagit mig den sista tiden som tränare och sedermera sportchef är inställningen till att nå så högt som möjligt i sin fotbollskarriär. Jag upplever att många är nöjda med att vara där de är så länge de spelar i ett A-lag. Oavsett vilken division det A-laget tillhör så verkar det vara viktigare än att verkligen utmana sig själv och se hur långt man kan gå!?
Att gå från att vara ”stjärnan” i laget till att kriga för att få en startplats och utvecklas i en klubb i en högre division verkar för tufft för många. Man verkar rädd för att komma utanför sin ”comfortzone”. Frågan är om man är en talang då? Att vara talang sitter ju till stor del i det mentala, och är man rädd för att utmana sig själv så kan man ju ställa sig den frågan.
För att vara lite krass så verkar det viktigare i exempelvis Alingsås att vara i laget som är ”bäst i stan” istället för att testa sina vingar högre upp i seriesystemet och ta kampen för en startplats där. Jag kommer säkert få en massa kritik för det uttalandet men jag står för det.
Sedan ska spelare givetvis hålla på med fotboll för att det är roligt. Missförstå mig inte. Att vara trogen en klubb är givetvis något fint och ingen skugga ska kastas över det. Tvärtom, men som den fotbollsidiot jag är så är jag invand i att alltid bli så bra som möjligt och att nå så långt som möjligt med min fotboll.
That´s me in a box:-)
Är det någon i VIK som får möjligheten att testa sina vingar högre upp i seriesystemet så är det ju bara roligt. Klart man alltid vill ha kvar sina duktiga spelare men samtidigt måste man inse sin plats i näringskedjan och vara glad om man som klubb kan hjälpa spelare vidare i sin karriär.
För att knyta ihop säcken så tror jag att rädslan för att utmana sig själv och ta kampen kan bottna i det som jag skrev här ovan att man som ung talang fått kämpa för lite för att få spela. Kanske inte hela sanningen, men måhända en del av den.
Nu ska jag skissa på lite tankar inför vårt möte i fotbollssektionen imorgon. Vi ska prata framtidsstrategier och fortsätta vårt långsiktiga arbete i klubben. Spännande.
Passningar till er från mig.
PeO
FAKTA PEO HÄGGSTRÖM
Födelseår: 1974
Familj: Fru Jennie och barnen William, Isak, Ida och Freyja.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Filipstads FF, Simlångsdalens IK, Alets IK, Laholms FK, Herrljunga SK, Holmalunds IF Dam, Södra Härene IF, Annelunds IF, Vårgårda IK.
Lokal favoritklubb: Vårgårda IK.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Sportchef i Vårgårda IK Fotboll.
