En urholmare som varit med på hela resan från division 3. I dag möter vi Ronia Gustafsson i en längre intervju, och mittbacken håller som bäst på att kämpa sig tillbaka efter knäproblem.
– Jag har fått löparknä konstigt nog, jag som inte ens gillar att löpa, säger 23-åringen med ett skratt.
När Holmalund startade om i division 3 med Kjell Johansson som tränare gjorde en då 14-årig Ronia Gutsafsson sina första träningar med seniortruppen.
– Jag började med fotboll ganska sent, tror att jag var elva år. Men jag har vaga minnen av Kjell som tränare även om jag inte på något sätt var ordinarie då, berättar Ronia.
Hon har avverkat tränare som Frank Terkowski och Magnus Öman innan klubbens nysatsning tog fart på allvar när Michael Rosén tog över. De sista fem åren har laget utvecklats, och faktum är att Ronia Gustafsson är den enda egna produkten som nu återfinns i klubbens elitlag.
– För varje år har man ju fått lägga mer tid på fotbollen. Från början var jag nog ganska slapp men när Mikael Prodér kom till klubben minns jag att jag började satsa hårdare och träna mer. Sen har vi fått in flera duktiga tjejer i laget som hjälpt mig att ta de kliven som har krävts, säger Ronia, som berättar att hon sakta men säkert anpassat sitt liv för att hinna med elitfotboll.
– Det är det mycket planering för att hinna med både fotbollen och allt annat, och där tar alla tjejer i laget ett stort ansvar. Det är ännu svårare för de som bor i Göteborg som dessutom har restid flera gånger i veckan.
Ni är bland Sveriges 30 bästa lag, känner du dig som en elitspelare?
– Alltså, jag vet inte. Har inte tänkt så mycket på det, även om det är skitcoolt att spela i Elitettan. Det tyckte jag redan när vi spelade division 1. Men jag spelar fortfarande fotboll för att det är så kul och inte för att jag måste.
Hur ser du på att du är enda spelaren med HIF som moderklubb?
– Det är ju ändå många lokala spelare och flera har varit i kubben i många år. Så det är inget jag tänker på, men jag tror det var förra året vi pratade om att jag var den enda egna produkten.
Du känner inget speciellt ansvar som kulturbärare?
– Nej, jag tror varken tränare, spelare eller andra personer i klubben behandlar mig annorlunda för att jag är holmare från början. Men visst har Holmalyckan blivit lite som ett andra hem när man har lagt så mycket tid där nere. Men samtidigt känner jag inte till något annat än Holmalund. Många andra spelare har föreningar att jämföra med och det kan nog vara bra ibland. Jag vet ju inget annat än hur det funkar här hos oss.
Vid sidan av fotbollen pluggar Ronia till lärare. Något som hon trivs med.
– Jag har jobbat några år efter studenten men nu kände jag att jag ville prova något annat. Och lärare känns bra, så det kör jag hårt mot nu.
Holmalund laddar som bäst för sin andra säsong i Elitettan. I fjol löste sig det ekonomiska pusslet i sista stund, och även i år har det kommit larm om att ekonomin är i tunnaste laget.
– I fjol fick vi i spelartruppen nästan för mycket information om det där. Egentligen tycker jag att spelare och tränare borde fokusera bara på det fotbollsmässiga, men samtidigt vill man ju veta hur det går, säger Ronia, som har goda förhoppningar om att pusselbitarna ska falla på plats även den här gången.
– Det är viktigt att man är förberedd har har rätt personer i organisationen. Jag förstår att detta inte är någon lätt sak att driva men jag hoppas verkligen att det löser sig i år också. Jag är tacksam över att få vara med på att spela med Holmalund i Elitettan.
Under 2017 har Ronia Gustafsson ännu inte lirat någon match. Ett löparknä håller henne borta, gissningsvis ett par veckor till.
– Jag kör mycket cykel och crosstrainer men kan inte vara med så mycket på det fotbollsmässiga. Men redan nu den här veckan hoppas jag kunna smyga igång det mer och mer för jag är riktigt sugen. Men det gäller att inte ha för bråttom så man får börja om från ruta ett igen.
Nye tränaren Christer Stolt har hittills praktiserat ett spel med tre mittbackar. Något som Ronia tror på.
– Det tror jag kan passa oss väldigt bra. Vi blir väldigt tajta centralt i banan och även om någon mittback måste ge sig ut på kanten har vi två framför mål. Men jag tror det blir en utmaning att få till långa anfall så vi hinner få upp laget och inte hamnar i en fembackslinje när vi har bollen. Klarar vi av det tror jag det kan bli riktigt bra.
