Den här Bredsidan fokuserar vi enbart på Holmalunds degradering till division 1.
Det har blåst oroliga vindar kring Holmalunds damlag i många år. En allsvensk säsong 2001 följdes av en omstart i division 3 några år senare och redan under den perioden snackades det om interna dispyter om damfotboll kontra herrfotboll. När så damerna återigen närmade sig eliten blev det nya oroligheter i klubben. Allt läckte säkerligen inte utanför väggarna nere på Holmalyckan, men det som rann ut var ändå tillräckligt för att situationen till slut skulle bli ohållbar.
Redan när laget säkrade avancemanget till Elitettan hösten 2015 började problemen att synas. Division 1 var en med klubbens mått mätt rimlig nivå. Resorna var överkomliga, organisationen behövde inte vara elitmässig och framför allt behövde inte spelartruppen kosta särskilt mycket. I Elitettan är verkligheten en annan. Serien är rikstäckande med allt vad det innebär, och dessutom krävs en helt annan kvalité i truppen där jämfört med division 1. Allt det här kostar pengar, och Holmalund som förening hade inte de muskler som krävs för att klara det steget.
Det mynnade ganska snart ut i interna stridigheter. Michael Rosén hoppade av som tränare redan våren 2015 och ersattes av Mikael Prodér. Ett år senare fick han sparken under uppmärksammade former och än en gång fick tjejerna i laget försöka stålsätta sig för att helt enkelt gilla läget och fokusera på fotbollen. Det lyckades under 2016, och med vägledning av rutinerade Jessica Julin togs tillräckligt med poäng för att överleva i Elitettan. Bara det en bragd i sig med ryggsäcken full av gamla surdegar.
Inför andra året anade man viss optimism. Christer Stolt hämtades som ny tränare och dessutom anslöt Jerry Carlsson som ansvarig för Akademin. Men ganska snart började det blåsa snålt igen. Sportchefen Jesper Mårtensson hoppade av i princip innan han började och under våren kom beskedet att damsektionen skulle bryta sig loss från Holmalunds IF. Lagom till att den lilla stormen lagt sig eskalerade det igen. Först med anledning av en omskriven kubbhistoria och sedan för att klubben valde att avsätta tränare Christer Stolt. Dessutom valde viktiga Amalia Arvidsson att helt sonika lämna laget och för första gången blåste det upp så pass mycket att laget kapsejsade.
Uppbrottet från HIF, kubbhistorien, tränarbytet, oroligheter i spelartruppen och till slut lanseringen av Alingsås FC blev till slut för mycket. Med några tunga skador som extra lök på laxen blev bördan helt enkelt för tung för spelartruppen. Poängen har inte tagits och därför ramlar man nu ner i division 1.
Nästa år är det Alingsås FC som tar över Holmlunds plats i seriesystemet. Målet för den nya klubben är allsvenskan, men nu tvingas man alltså börja om i division 1. Det gör vägen mot målet både lång och svår, och risken finns att man får dra igång ett stort jobb för att få ihop ett slagkraftigt lag. Jag har svårt att tänka mig att Jerry Carlsson fortsätter som tränare efter degraderingen och hur många av de inhämtade spelarna är sugna på att stanna kvar och lira i ettan? Och kan Bea Persson och Moa Edrud stanna om de vill fortsätta konkurrera om en plats i landslaget? Tveksamt, skulle jag säga.
Med andra ord har AFC ett digert uppdrag framför sig. Men det ska bli kul att följa klubbens utveckling och förhoppningsvis få se den ta sig tillbaka till svensk elitfotboll. Nu på lite lugnare vatten än de som varit i Holmlunds IF.
…………………..
Håller du med om ovanstående? Eller tycker du att den här Bredsidan är en riktig snedspark från min sida? Kommentera gärna nedan.
