Linus Holmqvist är veckans gästskribent. I dag skriver han om hur det var att 22-åringe komma ut som homosexuell i fotbollens värld.
Det är nu andra gången som jag sitter här och försöker få ihop en text som ska beröra och vara av intresse för er läsare. Stressad som jag är just nu så förstår jag mer och mer hur vardagen för alla våra ledare är. Att under dagarna arbeta för att sedan stressa hem för att hinna till Byvallen och ställa i ordning en träning för ett gäng tjejer & killar som vill göra det de älskar, spela fotboll. All eloge till dem! Det är viktigt att vi alltid ger cred och visar vår tacksamhet till alla dessa eldsjälar, för utan dem hade föreningslivet inte funnits.
Jag är otroligt tacksam över att jag får vara en del av Hemsjö IF och det är så fantastiskt de dagarna när man får något tillbaka för all den tid man lagt ned på föreningen. Det räcker med ett glatt hej från någon av våra medlemmar eller när man blir avjagad från planen under vår fotbollsskola. Att få se all den glädje som finns runtomkring värmer!
En annan glädje som är helt fantastisk är när man får sätta på sig matchstället och snöra på sig skorna inför den första matchen för säsongen. Vi har nu spelat en träningsmatch och en DM-match och tävlingsinstinkten är nu tillbaka och jag blir mer och mer taggad över att serien ska dra i gång igen!
Vi har hamnat i en otrolig intressant serie med många frågetecken enligt mig, många lag som har nysatsat och det är alltid av stort intresse att se hur alla lag har utvecklats/förändrats från föregående säsong. Div 6 levererar alltid överraskningar.
För 11–12 år sedan stod jag nere på en fotbollsplan i Danmark. En kall februarimorgon. Det var dagen som Styrbjörn letade sig in i mitt inre och fick mig att förstå att det är fotboll som gäller, vilket jag är otroligt glad över idag! Föreningslivet har betytt oerhört mycket för mig. Det är som en andra familj, en familj där man skall ha möjlighet att få vara den man är!
Kulturen inom fotbollen har förändrats de senaste åren, absolut till det bättre men vi har dessvärre en lång väg kvar tills att vi har nått fram och tagit oss dit där det faktiskt är självklart för varje människa att få vara den man är och älska den man vill. Hemsjö IF har varit en stor del av mitt liv, en förening som har betytt oerhört mycket för mig som individ. Tankarna var många. Vad kommer laget att säga? Vad kommer hända under matcherna? Kommer något att ändras? Alla dessa tankar enbart för att jag ville vara den jag är. När jag som 22-åring valde att komma ut som homosexuell så visade det sig att alla dessa tankar vara helt onödiga. Inte en enda gång har jag fått höra eller uppleva något om min läggning inom min egen förening. Jag är samma person nu som innan, men med skillnaden att jag nu är mig själv.
Ovanstående är något som vi alla måste jobba vidare med i alla led. Det ska var en självklarhet att du ska kunna vara dig själv i en förening. Det är även något som man kan göra på flera olika sätt. Jag tror att det enklaste är att prata om att alla människor är olika som person men även när det kommer till utveckling och prestation inom fotbollen. Att låta alla få vara med oavsett var i utvecklingen man är. Det är dock desto viktigare att man som ledare/förälder hjälper till och stöttar när det behövs och förklara vikten i att alla är och får vara olika.
Det är även viktigt att fånga upp de barnen som vill satsa lite mer och ge möjligheter för den utvecklingen utan att man undanröjer det viktiga i att vi är olika och att man utvecklas olika och i olika takt.
LINUS HOLMQVIST
Födelseår: 1992.
Familj: Singel.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Hemsjö IF.
Lokal favoritklubb: Hemsjö IF.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Ordförande och spelare i Hemsjö IF samt medlem i Matchmiljögruppen i VFF.
