Tommy Johansson fortsätter i dag berättelserna från sina fotbollsäventyr i Afrika. Den här gången från mörkret i Kameruns djungel.
Vi anländer till Duala på eftermiddagen och ska åka direkt till Bamenda i västra Kamerun som är en av två engelsktalande regioner i landet. I övriga sju talar man endast franska eller något lokalt språk. Motsättningar som vi här hemma aldrig får höra talas om finns mellan regionerna där framförallt de engelsktalande delarna förtrycks på många olika sätt.
Vi åker genom landsbygd där banan, palmolja och sockerrör odlas och vägen som endast skulle ta fyra timmar är nu inne på sin åttonde timma, men på kvällen kommer vi in i djunglerna där lamporna från vår chaufförs 80-talsbil knappt lyser upp vägen med sitt matta gula sken.
Dag övergår till kväll och plötsligt är mörkret över oss. Vi har färdats länge och har lika långt kvar till vår destination för vägen är inte bra. Klockan har blivit 01.30 och från ingenstans ser vi en liten ficklampa som vinkar upp och ner i mörkret. Det är fullständigt becksvart och en lång man pekar och ber oss stanna. Han har en lång läderrock ner över knäna med kragen uppfälld och en AK47 hängande över magen.
Hans ögonvitor är helt gula och pupillerna stora när han går runt bilen för att se vem som är med i bilen. Han säger till chauffören att han är polis och vill se försäkringsbeskedet och ytterligare tre personer träder fram ur mörkret. Vår chaufför visar att allt är i sin ordning, men då vill han se på föregående års försäkringsbesked och även året dessförinnan. Som tur är har han sparat dessa i handskfacket.
Polisen säger att han tror att de är falska och påminner oss om att bilar kan lätt försvinna i en djungel. Vi har nu stått still i 90 minuter och de vill ha pengar från vår chaufför, själv har jag tillslut gått ut för att göra ett behov och inser efter fem meter att just en bil faktiskt kan försvinna, det är svartare än svartast ute i djungeln och tyst. Jag sätter mig i baksätet igen och har inte heller sagt något vid detta stopp. Då kommer polisen runt till mig och öppnar dörren och vill att jag ska identifiera mig. Tyst håller jag upp passet och visar det för honom i skenet av lampan som tänts ovanför dörren. Hans små gula ögon betraktar mig och passet om vartannat och trycker därefter upp mynningen på AK47:an mot mina läppar.
— Vad gör du här? frågar han.
Jag förklarar att vi ska ha en Camp och en Coachingkurs för tränare. Han trycker mynningen mot min näsa och sedan kind och frågar:
— Var någonstans?
— Bamenda, svarar jag.
Han reser sig upp, stänger dörren och går runt bilen och viskar till vår chaufför något om att han aldrig vill se oss där igen och vi kör iväg.
Det är alltid skönt med en bra start i ett nytt land! 🙂
En fotbollssvecka i Kamerun
Måndag
Vi startar kursen med kl 0900 och slutar 1500 och har både teori och praktik första dagen där barnen och ungdomarna i Campen är spelarna som tränarna utvecklar sitt ledarskap på.
Tisdag
På morgonen ser jag en kille med vita fotbollsskor, men när jag kommer närmare så upptäcker jag att det är ett par sandaler i plast som han spelar i. Men han säger genom att han har fått ett tränings-kit från Tikitaka FC så är veckan redan komplett för honom.
Onsdag
Ser en bild i morgontidningen på en styckad person där personens huvud är upplagt på hans övriga kroppsdelar. Han var anklagad för att vara homosexuell och att en grupp människor lynchade honom och staplade upp honom på detta sätt. Senare av en händelse vid stoppljuset så ser jag huvud och kroppsdelar uppstaplat. Ibland tappar jag faktiskt tron på människor, men de tyckte att det var helt korrekt att göra så här enligt Bibeln.
Torsdag
Varje dag levereras vi sammanlagt 115 portioner mat från en närliggande restaurang som trevlig lagt maten i folie-förpackningar så att barn och tränare får sig ett skrovmål mellan träningarna. Just denna dag har Kameruns armé tagit över löparbanorna runt grusplanen som vi hyr för att de har sina uttagningar med löptester. När vår bil med mat anländer till fotbollsanläggningen vid lunchtid så springer 4 K-pist beväpnade soldater fram till bilen och sliter ut chauffören och slänger honom i backen, tar bilen och kör iväg med maten och bilen. Det var det sista vi såg av den bilen, men mat fick vi löst tack vare våra lokala tränare som kände restaurangägare så vi alla kunde bli mätta även denna dag.
FAKTA TOMMY JOHANSSON
Födelseår: 1963.
Familj: Fru, två vuxna barn och hunden Diesel.
Bor: Hisingen Göteborg.
Klubbar i karriären som tränare och/eller spelare: Gais, BK Häcken, Gunnilse IS, Sävedalens IF, Gerdskens BK, Stenkullen GoIK, Holmalunds IF, Lärje Angered IF, Hanhals IF, Älvsborgs FF, TikiTaka FC International (Nigeria), plus ytterligare en handfull klubbar.
Lokal favoritklubb: Hundra procent Gerdskens BK. Men gläds samtidigt med lokala lags framgångar, dock med några ögonblicks undantag.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Tränare i Gerdskens BK.
