I dag får vi följa med bakom kulisserna hos Holmalunds IF. Elin Johansson skriver om lördagens långresa som slutade med tre poäng och glada miner i bussen hem.
Matchdag!
Det är den tredje sista matchen för säsongen och vi ska möta Skoghall borta. Det är en riktigt tuff match då Skoghall alltid är fysiskt starka och har en vilja av stål så det blir verkligen en utmaning för oss. Jag tänkte denna gången dela med mig av Holmalunds damers resa mot de värmlandska skogarna och hur vi laddar upp inför ett möte av detta slag! Till denna bortamatchen åker vi självklart buss, 3 timmar i bil enkel resa är inte direkt den bästa uppladdningen inför match… Denna dag var det inte vilken buss som helst som rullade fram utan vi fick dagen till ära åka i AHK:s sprillans nya buss. Ja, det är inte varje dag man tar handbollsbussen till fotbollsmatchen men jag tror att tjejerna, inklusive jag själv, var väldigt nöjda eftersom bussen bland annat bjöd på gratis wifi och eluttag i överflöd.
Vi rullar i alla fall iväg runt halv 9 och då jag och Alexandra blir upphämtade i Vårgårda så är det redan 34 stycken som har slocknat i sina säten. Hur man nu kan lyckas somna när systrarna Edrud är i närheten förstår jag inte men det såg väldigt skönt ut och jag funderar på om jag själv ska göra ett försök. Det gick helt åt skogen, trots att det var en något finare buss än vanligt så var möjligheten att somna i sätet lika dålig som vanligt. Ronia och Bea delade systerligt på 5-sätet längst bak och Olivia och Alexandra var smarta och kröp snabbt ner i den lilla sovluckan som fanns i bussen för att kunna sova någorlunda normalt. Eller ja, de trodde de var smarta och skulle få en lugn stund men då knackar Moa Edrud på dörren och då vet man att någon vila blir det då inte…
Till slut kommer vi äntligen fram men det var en viss bitterhet hos några då det visar sig att resan gick lite snabbare än planerat och vi är på plats i Skoghall lite väl tidigt, det där med att få sova lite längre på morgonen hade inte skadat. Den känslan försvinner dock direkt då Antonia och Olivia drar igång “enkroneleken” där alla ska kasta var sin enkrona mot en viss linje och där den som vinner får behålla mynten som kastats. Detta blev tillslut en jämn kamp där Amalia och Thea stod i final. Alla trodde på Amalia som hade dominerat med hennes amerikanska mynt men ack så fel vi hade för Thea kastade sin enkrona närmast linjen och vann hela 16 kronor!
Efter den rafflande tävlingen var det äntligen dags för match! Humöret var på topp och musiken, som för en gångs skull var godkänd, dunkade i omklädningsrummet när vi byter om. Prodér kommer sedan in för matchgenomgång och fokuset ökar hos samtliga även om det är väldigt svårt att hålla sig för skratt när han sedvanligt lägger några härliga kommentarer. “Dom ska ångra att dom spelar i division 1”, “Är det varmt så älskar vi att det är varmt” och “Det är okej om en käke krossas, plastikkirurgerna är duktiga idag” är kommentarer som vi börjat vänja oss vid men man kan inte låta bli att dra på smilbanden när man hör dem ändå. När det teoretiska är klart beger vi oss ut på planen för att köra igång och det är ett laddat gäng som beger sig ut.
Matchen är riktigt tuff och det är 2 lag som vägrar ge motståndarna ytor att spela på. Det blir ett tidigt spelaravbrott då Nicole hamnar i en situation där hon på något sätt skadar handen, man ser snabbt att ett finger är ur led och Prodér är framme och lyfter den rätt igen, eller det trodde han i alla fall… I efterhand fick vi reda på att det fortfarande var ur led samt att knogen var skadad men Nicole är inte den som viker ner sig utan fortsatte kämpa hela halvleken ut! Väldigt imponerande får jag säga. Men tillbaka till matchen där spelet svajar väldigt men det känns ändå som att vi har läget under kontroll. Tyvärr har vi inte riktigt skärpan i sista tredjedelen så målchanserna utgår och vi går in i halvtid med ställningen 0-0. Vi kommer ut i andra halvlek och fortsätter kämpa och kriga som i första men nu börjar även målchanserna rulla fram och efter många försök kan Olivia trycka in 1-0 efter en snygg framspelning av Amalia. Skoghall gör det dom kan och flyttar upp folk och trycker på ändå in i slutminuterna men vi lyckas hålla tätt och när domaren blåser i pipan är det både en känsla av lättnad och glädje. Nu är det bara 6 poäng kvar att spela om och för varje match vi tar 3 poäng är vi ett steg närmare seriesegern.
Efter att jublet lagt sig är det återigen dags att sätta sig i bussen för att resa de 17 milen hem till Alingsås men det kändes inte betungande över huvudtaget. Resan bestod av firande med musik, chips, dricka, skratt och massa härliga kommentarer och framförallt bilder. Ja, allt kan hända när Holmalunds damer reser iväg på match och som ni förhoppningsvis förstår så har vi väldigt kul tillsammans vilket egentligen är hela poängen. Nu hoppas jag också att ni fotbollsälskare vill stötta oss i de 2 sista matcherna, gärna genom att på lördag komma på vår sista hemmamatch mot IK Gauthiod 15.00 på Alströmervallen, guldet ska hem! Slutligen vill jag bara dela med mig av resans kommentar, lagd av ingen mindre än Beatrice Persson då vi som satt på bänken diskuterade inträdet för matcherna i division 1. Hon frågar då nyfiket “Är det billigare att gå på fotboll för pensionärer för att de ser sämre?”. Nja det är ju lite fel men ändå en fin tanke från vår 15-åring.
