Årets enda serieseger

Återigen är det dags att samla ihop en veckas fotbollsintryck i en Bredsida.

IK Frisco är tillbaka i division 1. En ruskigt stark avslutning i serien av det rutinerade gänget som därmed endast behövde en säsong i division 2 för att ta sig tillbaka till det finaste skiktet just under elitfotbollen. Roligt med en fin publiksiffra och ett stort intresse kring den historiska seriefinalen mot Alingsås KIK i lördags. Det är inte utan att man lider med Alingsås KIK – som efter en obesegrad säsong åtminstone var värt en kvalplats. Men ”the winner takes it all” var melodin i damtvåan och därmed får Alingsås KIK nöja sig med att summera en otroligt bra säsong och samtidigt ladda för ett nytt försök att nå division 1 2022.

Kanske mår delar av klubben bra av att förbereda organisationen för att ta nästa steg i seriesystemet. Alingsås KIK är förmodligen bäst i klassen när det handlar om ungdomsfotboll och breddfotboll, det visar den proffsiga och medlemsstarka föreningen gång efter annan. Men är det något det inte finns erfarenhet av så är det elitfotboll, och det kan vara ett klurigt pussel att lägga när man inte gjort det tidigare. Hur tar man hand om alla sina tjejer som av olika anledningar inte är mogna för division 1? Hur stor del av ekonomin kan fokusera på representationslaget utan att bredden och ungdomarna försakas?

Det finns så klart svar på dessa frågor och jag är säker på att Alingsås KIK hade hittat dem om de hade vunnit mot Frisco i lördags. Men nu finns det mer tid för att dra upp riktlinjer och få med alla på tåget innan det sportsliga steget tas, och ska man bygga något som håller över tid ska helst organisationen ligga ett steg före resultaten. Det kan vara en liten tröst efter den stora tomheten som naturligtvis många känner efter en snöplig andraplats.

För Frisco som klubb är steget till ettan mindre. De har varit där flera gånger tidigare och vet vad det handlar om. För deras del handlar det kanske snarare om det sportsliga, och om huruvida de rutinerade rävarna är redo att lägga in den högre växelns som krävs i division 1. Visst, en del av generationsväxlingen är gjord, men känslan är att det till stor del var rutinen som gjorde att Friso var bäst när det gällde nu i höst. Det ska bli spännande att se om samma rutin också kan bli avgörande i de kommande utmaningarna som väntar nästa år. Men var sak har sin tid. Nu är alla Friscoanhängare värda en stunds återhämtning och njutning, sen startar nästa utmaning för den anrika (främst på damsidan) föreningen.

Hörde förresten att Alingsås KIK:s skyttedrottning Linnea Ström bor alldeles i närheten av Katebovallen. Ingen skräll om hon får ett telefonsamtal från division 1-klubben ganska snart.

………….

Säven/Hol fick en bra start i kvalet för överlevnad i femman. Christofer Lesjak blev matchvinnare med båda målen i 2-0-matchen mot Hangelösa. Nu står Säven/Hol över kommande helg innan Tranemo väntar i gruppens avslutande match.

………….

Helgens derby i herrtrean slutade med delad pott efter att lagen förvaltat var sin straff. Filip Larsson gav GBK ledningen innan Jonathan Tedeborg kvitterade för Holmalund. Två ytterbackar som med sina fina fötter känns som givna straffskyttar. Larsson är relativt färsk på det ansvaret medan Tedeborg rullat in många elvametare för HIF de senaste åren.

Vårgårda IK fortsätter att släppa in för många mål, nu senast blev det 4-2 i baken mot Tidaholm. Det betyder att såväl VIK som GBK fortsätter att vara inblandade i bottenstriden, och känslan är att det nu kommer att bli en kamp som nästan sträcker sig ända in i advent.

Alingsås IF däremot går bra i andra ändan av tabellen. 2-1 hemma mot Skoftebyn gav tre nya poäng och nu ser det ut som att AIF gör upp om andraplatsen med Åsarp/Trädet. Man kan ju inte låta bli att tänka på hur det hade kunnat gå för AIF i år om man inte hade haft en så svajig defensiv första halvan av serien. 37 insläppta mål är ovanligt mycket för ett topplag, och faktum är att det endast är de två helt avsågade bottenlagen som släppt in fler. Men just nu är den grönvita formen mycket god och jag tror att det blir en andraplats för Niklas Klingbergs mannar.

………….

På tränarfronten är det klart att Jörn Stuve fortsätter ett andra år i Stora Mellby SK – som också får förstärkning i form av hemvändaren Pontus Ahlin. Annat nytt är att Gunnar Torstensson är klar för en återkomst i SK Mjörn. Jag minns honom som en hård jäkel på planen och som en engagerad och kunnig tränare från bänken, så det blir nog en bra lösning för krigarna från Bodarnevallen.

………….

Min lördag tillbringades på Borås Arena för att njuta av fotboll i den populära ungdomsturneringen. Fem matcher blev det för Bjärkes gäng i den populära cupen som arrangeras av Norrby IF. Det var tredje gången jag var där och de första två gångerna har jag blivit imponerade över hur väl arrangemanget har flutit på. Den här gången var det precis tvärtom med spruckna tidsscheman och dålig information där den ena arrangören inte visste vad den andra gjorde. Förseningen gjorde också att min lilla förhoppning om att hinna till Noltorpsvallen och se andra halvlek gick upp i rök.

………….

Jag hann dock hem för att se herrlandslaget besegra Kosovo med 3-0. Inte den mest homogena defensiva insatsen man har sett, men glädjande nog finns det nu individuell skicklighet framåt som ger Sverige en dimension som tidigare inte funnits utan Zlatan på planen. Man hade ju velat vara Alexander Isak när han satt där på planen efter att ha borrat upp 2-0 i bortre krysset.

………….

I veckan hade jag en konversation på Twitter där både jag och motparten konstaterade att min bevakning av lokala fotbollsmatcher inte är särskilt hög längre. Min nedtrappning blev som störst 2020 när pandemin stoppade seniorfotbollen, vilket öppnade dörren för att bli mer delaktig i SMSK:s ungdomssektion och följa mina allt större grabbars träningar och matcher. Den dörren tar emot att slå igen, och när jag även haft egna matcher att lira har det helt enkelt inte varit möjligt att få in mer fotboll på schemat.

2019 sjönk antalet sedda matcher ganska rejält. I fjol såg jag endast ett par matcher live och i år har det blivit lika många med en AFC-match och ett Alingsåsderby på listan. Så även om jag var helt galen till att fara och flänga de första åren när sidan sjösattes är det inget nytt fenomen att jag inte är på plats där det händer lika mycket längre.

Man kan så klart tycka vad man vill om det. En del läsare tycker säkert att det är dåligt och att sidan inte bidrar till att öka det allmänna intresset för lokalfotbollen på samma sätt som tidigare. Men ska jag hålla på år ut och år in – sidan fyller sju år snart – måste jag hitta en vardag som fungerar över tid. Hade jag haft samma krav på mig själv att leverera nu som jag hade 2014 hade sidan sannolikt inte funnits alls i dag. Samtidigt tycker jag fortfarande att lokal fotboll är väldigt roligt, så även om jag i grund och botten är emot halvmesyrer får jag kanske finna mig i att sidan är en sådan. Om man nu tycker att tre-fyra inlägg i veckan är en halvmesyr?

Jag vill också tro att någonting är bättre än ingenting. Och så länge sidan lever vidare finns också möjlighet att gasa på för fullt igen om förutsättningarna ändras så att det blir möjligt. Just nu är planen att sidan ska få leva vidare i ungefär samma omfattning som de senaste åren. Läggs mina Copa upp på hyllan kan möjligen lite mer tid för matchbevakning skapas, men i det stora hela lär det även framöver handla mest om Bredsidor, listor och annat material som kan skapas på sena kvällar hemma från kammaren.

Vad tycker du om bevakningen? Måste den höjas för att det ska vara lönt att ha kvar sidan? Kommentera gärna nedan eller hör av dig med feedback på annat sätt.

………….

Håller du med om ovanstående? Eller tycker du att den här Bredsidan är en riktig snedspark från min sida? Kommentera gärna nedan.