I dag är det dags för Maja Hansson att ta över sidan igen. Nu sätter hon sig in i domarens uppgift, och avslöjar att hennes nyårslöfte är att inte gnälla på rättskiparen under 2017.
Nu har träningsmatcherna dragit igång och det är äntligen dags att dra på sig matchtröjan som har fått vila i några månader. Fokus ligger på att lagbygget ska ta form och spelidén ska slipas. Fokus ligger för tillfället inte på att laget ska vinna. Men en gång vinnarskalle, alltid en vinnarskalle. Och det kan vara svårt att lägga den åt sidan.
När man väl drar på sig matchtröjan och snörar på sig skorna för att kriga fram tre poäng till laget vill vinnarskallen gärna vara med och hjälpa till och då kan personligheten ändras markant. Det gör den i alla fall på mig. Jag kan nästintill se svart, har svårt att kontrollera mig själv och framförallt har väldigt svårt att bita mig i tungan och hålla tyst. Jag har fått fyra gula kort under hela min fotbollskarriär. Tre har jag fått för tjöt, varav två resulterade i ett rött. Det säger ju lite om min käft.
Att min mun går i ett under match har coach Hindström filmbevis på, där 90 % är positiv feedback till mina lagkamrater. Resterande 10 % får domaren. Och de orden kan man nog inte kalla för positiv feedback.
Och mycket handlar om att den där vinnarskallen tar över.
Jag vet mycket väl att det inte tjänar någonting till att tjata på domaren. Man bidrar till dålig stämning på planen, drar ner laget då man snarare får domslut mot sig än med sig och får smeknamnet ”gnällröv” bland domarna.
Faktum är att vi spelare och tränare sällan har rätt i det vi säger när vi gnäller på domarens bedömning. Domarens jobb är att stå rätt för att kunna se situationerna bäst och det gör de oftast. Det finns en rolig historia som jag har hört om den före detta elitdomaren Leif Randers. En assisterande tränare hade klagat på domsluten hela matchen när Randers till slut fick nog. Han sprang då fram till assisterande, satte sig bredvid honom på avbytarbänken och sa:”ja, du har faktiskt rätt. Man ser bättre härifrån.” Efter det sa inte den assisterande ett ljud till om domsluten.
Sen att domaren inte kan se allt är väl ganska förståeligt då det kan stå flera spelare framför som skymmer sikten. Oavsett om domaren ser eller inte ska hen koppla vad som har hänt, bestämma sig för ett beslut och blåsa/inte blåsa. Detta helst på två sekunder, annars kan händelsen vara överspelad.
Dessutom är domaren i en oerhörd utsatt position. Det är alla mot domaren. Spelarna gnäller, ledarstaben ropar och publiken gapar. Jag kommer så väl ihåg en match för några år sedan som blev fruktansvärt hetsig. Vi mötte Qviding FIF på hemmaplan där vi var tvungna att vinna för att ha chans att hålla oss kvar. Från att domaren blåste igång matchen tills att tiden stod på 90 minuter var det en otroligt het stämning på Katebo. När hon lättat blåste av matchen välde tårarna fram. Då förstod man vilket tufft jobb domarna faktiskt har.
På planen begår vi spelare otroligt många misstag under 90 minuter. Vi tappar boll, slår felpass, skjuter utanför. Det säger ju sig självt att en domare inte kan vara felfri i 90 minuter.
Den här texten är mycket till mig själv som vet att jag har något jag behöver förändra, men jag vet att jag inte är ensam om det. Jag ska försöka att omvandla frustrationerna, som bildas i min skalle, till energi som kan bli positiv på planen. Jag har inte haft många nyårslöften i mitt liv, men i år har jag skaffat mig ett – inte gnälla på domaren.
Vi avslutar med en lika som bär:
FAKTA MAJA HANSSON
Födelseår: 1994.
Familj: Pappa Börje, mamma Gunilla, syskonen Lisa, Sanna & Kalle, sambo Anton.
Bor: Ljurhalla.
Klubbar i karriären: Vårgårda IK, IK Frisco, Vara SK, Holmalunds IF.
Lokal favoritklubb: IK Frisco.
Nuvarande roll I den lokala fotbollen: Spelare i IK Frisco.
