Cathrin Rosén skriver i dag om vikten av samarbete mellan olika föreningar för att ungdomar ska kunna hålla på med flera idrotter samtidigt.
Våren har äntligen kommit, solen skiner och temperatur över 20 grader. Jag kan nog tycka att maj är årets härligaste fotbollsmånad. Åkte förbi Mjörnvallen igår kväll och när man ser att det är full aktivitet på fyra planer, tjejer och killar från knatte till senior som tränar fotboll samt flertalet grupper friidrottare som springer, hoppar och kastar så blir man väldigt glad. Pratar vi barn och ungdomar så skulle jag uppskatta att det var en bra bit över 100 som var i gång vid den här tidpunkten.
När samhället blir alltmer stillasittande och den spontana idrotten minskar så blir ju den organiserade träningen ännu viktigare, både ur ett hälsoperspektiv och ur ett socialt. Med bilden över Mjörnvallen den här kvällen färskt i minnet där två idrotter utövades, fotboll och friidrott, kommer tankarna in på ordet samsyn, ett begrepp som flitigt diskuteras inom idrott för barn och ungdomar. Många barn och ungdomar håller på med flera idrotter samtidigt och debatten om samsyn handlar kort och gott om hur vi skapar bäst förutsättningar för dem att hålla på med allt de tycker är roligt så länge som möjligt utan att behöva välja bort något.
En uppdelning i detta är vinter- och sommarsporter, där exempelvis handboll räknas som vintersport och fotboll som sommarsport. Sett till period så har så har april-september räknats till sommarsport och oktober – mars till vintersport. Så barn och ungdomar som håller på med både vinter- och sommarsport har ett klart schema hur de ska bedriva sin träning under året, busenkelt eller hur?
Nä, såklart är det inte så enkelt. Till att börja med så är uppdelningen av månader ålderdomlig och har numer suddats bort mer och mer. De flesta idrotter kör numera året runt. Säsong med seriespel håller ovan nämnda tidsperioder men tiden före har du försäsong med träningsmatcher och efter avslutad säsong har du oftast cuper, avslutningar och annat. Det blir krockar hur du än vänder och vrider på det, och krockarna blir fler ju äldre barn blir och träningsmängden ökar. I varje grupp finns det ju också de som bara har en idrott, de vill ju såklart inte stå utan aktivitet i flera månader bara för att de har lagkompisar som dubbelidrottar.
Kruxet blir ju att få barnen att kunna hålla på med två, eller flera, idrotter samtidigt utan att känna press, stress och dåligt samvete över prioritering och träningsnärvaro i respektive idrott. Alla tränare ser ju helst att deras träning prioriteras, de har gjort en planering över säsongen sett till antal spelare och vill såklart ha kvalité och kvantitet på sina träningar. Det är inte ovanligt, eller oförståeligt att irritation uppkommer mot andra föreningar då planering spricker för att fem spelare plötsligt ska spela cup i sin andra sport en helg då ens egna lag har tre seriematcher. Hur barnen prioriterar styrs väl förhoppningsvis av deras egen vilja, de väljer det de tycker är roligast.
I Alingsås finns ett idrottsråd där detta diskuterats vilket förhoppningsvis kommer resultera i en samsynspolicy i Alingsås kommun. Några av de riktlinjer som föreslagits kommer här:
- Aktiva i högsäsong ska ha samma rätt som alla i gruppen, vid tex matcher, om de dubbelidrottar och av den anledningen har en något lägre närvaro, dock ska närvaron vara över 50 % för att få samma förutsättningar.
- Träningstider i högsäsong ska i möjligaste mån anpassas att aktiva i en ålder har olika träningsdagar, alltså samråd med de idrotter som är i säsong.
- Träning inför sin högsäsong ska ske i samråd med de idrotter som är i högsäsong.
Personligen tycker jag att detta är helt rätt. Barnet får lägre träningsnärvaro i respektive idrott, men totalen blir lika hög (oftast ännu högre) och ska därför ges samma möjlighet till deltagande i matcher, cuper och dylikt. Man accepterar andra föreningars träningar och ser dem som ett bra komplement till den egna träningen helt enkelt. Ledare och föreningar ska ha en bra dialog i respektive åldersgrupp kring träningstider, informera om cuper som ligger off season samt undvika att sätta press på barnen att välja deras idrott.
Pratar vi träningstider så är det såklart smidigast om man försöker undvika byten av dagar så långt det går då varje byte direkt påverkar andra föreningars schema. Har man ett system där man byter tider varje år ”tvingar man” övriga föreningar att göra samma och pusslet av träningstider blir ännu svårare att lägga. Att ha en bra dialog kring försäsong är såklart också viktigt så att belastningen inte blir för hög och man riskerar att öka på onödiga skador.
Syftet med policyn är att barn och ungdomsidrott i första hand ska bedrivas utifrån deras perspektiv. Varje föreningsintresse är också viktigt men dessa intressen ska anpassas till de aktiva vi gemensamt har i kommunen. Vi behöver gemensamt arbeta för och ta ansvar för att aktiva, upp till minst 15-årsåldern, ska kunna hålla på med flera idrotter samtidigt. Vi ska i största möjligaste mån organisera våra aktiviteter så att aktiva kan hålla på med flera olika idrotter, både lag och individuella idrotter utan svåra val och dåligt samvete.
Om policyn blir förankrad så kommer det ligga ett ansvar på styrelsen i respektive förening att den följs i varje åldersgrupp samt att ledare tar ansvar för att ha god kommunikation sinsemellan och inte utöva några påtryckningar så borde detta underlätta för alla barn och ungdomar som vill hålla med flera idrotter samtidigt!!
CATHRIN ROSÈN
Födelseår: 1980.
Familj: Gift med Martin, döttrarna Isa (15), Ella (12) och Alma (7).
Bor: Kavlås i Alingsås.
Klubbar i karriären: Som spelare Holmalunds IF, Sils IF, Alingsås KIK och som ledare Alingsås KIK.
Lokal favoritklubb: Alingsås, IF och KIK.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Klubbchef i Alingsås IF samt pålitligt hejande förälder i Alingsås KIK.
