I dag är det återigen dags för Katti Ölvebo att agera gästskribent. Den här gången skriver hon bland annat om omställningen när hon bytte Holmalund mot Frisco för några veckor sedan.
Vilken säsong Holmalunds IF dam har gjort hittills! Att vara nykomlingar i en serie är aldrig lätt men man har visat att man hör hemma där. Med rätt värvningar och en stomme som inte går av för hackor så har man fått ett lagbygge som inte bara håller i elitettan utan som bevisar att man har hamnat rätt. Och kan de bara hålla sig relativt skadefria så tror jag de klarar kontraktet med marginal. Det var ju bara det här med ekonomin… Jag hoppas att alingsåsarna ställer upp och hjälper Alingsås bästa fotbollslag!
Själv har jag gått tillbaka till Frisco och division 2. Ett beslut som grundade sig i att tiden helt enkelt inte räckte till. Hur man än vill så gick det inte ihop i slutändan. Frisco började säsongen med två dåliga matcher men efter det har det gått spikrakt uppåt och vi har bara vinster på kontot. Och fortsätter vi spela som vi har gjort i de senaste matcherna så ska segertåget fortsätta.
Att gå från ett lag i elitettan till ett i division 2 är ju en omställning. Från att åka på långa bortamatcher och vinna en jämn, hård, tuff match med uddamålet där du måste vara på tå hela tiden, till att åka till Vänersborg och vinna med 9-1 och där man önskar att man vore forward och inte mittback är en omställning. En omställning som det bara är att acceptera och göra det bästa av.
Något som kommer in här är även det som L-P tog upp förra veckan. Om att man åker på semester och dylikt mitt i säsongen. Och det beror såklart vilken division man spelar i anser jag, men samtidigt så har man gett sig in i leken så får man leken tåla… Jag har missat en match på grund av semester en gång och det var det året då Frisco var nära att vinna tvåan. Vi ledde serien och hade ”bara behövt” vinna eller få oavgjort mot jumbon. Då satt jag och Emma på en solstol i Turkiet och följde matchen och vi lyckades inte att ta oss upp en serie. Vi ”förlorade” serien på målskillnad.. Vilket vi även gjorde första året i ettan med Holmen. Fruktansvärt att förlora en serie på det viset!
Det är inte bara tempot som skiljer sig mellan Holmen och Frisco. Jag har gått från att känna mig som typ 26 år, haft hög musik ala Moa Edrud (lite väl högt om du frågar mig.. ;)), riskerat att smygfilmas på snapchat och att vara en av tre över 30 till att prata barn på träningarna och nu är det ingen som nämner att de spenderat helgen på ”hotet”. Enda likheten är väl att jag har gått från en ”gapandes” tränare till en annan.. 😉
När man kör ”kvadden” på träningarna är det alltid yngst som börjar jaga. Så är det bara. Häromdagen när vi körde kvadden så hade vi två 30-åringar i mitten.. Backlinjen har en medelålder på typ 33 år.. Det säger allt om medelåldern i Frisco. Men vi har rutin. Det kan ingen ta ifrån oss…
När är det då dags att sluta? Att man trappar ner brukar vara ett tecken på att det är på G. Men HUR slutar man då? Vad ska man göra istället? Jag älskar att komma ner på träningen och tjöta. Få träningen samtidigt som man gör det roligaste som finns. På den tiden när Millis (Camilla Ackerfors) var med i Holmen så har jag ett minne av att jag sa att ”tio försäsonger till ska jag aldrig göra”! Men här står man och älskar fortfarande att spela boll. Försäsongerna har nog bara blivit bättre. Som någon av de andra gästskribenterna skrev så blir träningsmoralen (oftast) bättre med åldern och man tar tillvara på varenda träning man lyckas få till. Jag fuskade rätt ofta när jag var ung men den tanken finns inte nu, kanske för att man inte har marginalerna på sin sida längre eller för att man har kommit till insikt. Eller kanske lite av båda? Jag önskar i alla fall att jag hade insett det lite tidigare. Lyssna och lär ni unga!
En sak som jag vet med säkerhet är att jag kommer aldrig lyckas med det som Friscos träningsflitigaste, Camilla Pettersson, lyckats med. Hon har spelat match med alla sina tre döttrar samtidigt. Det är imponerande!!
Ni som har tips på andra aktiviteter jag kan ägna mig åt när jag tillslut lägger skorna på hyllan. Hör av er!
Nu ser vi framemot fotbolls-EM och hoppas på en bra turnering och att Sverige lyckas få till det. (som den pessimist jag är så är jag tveksam..)
Ha en bra sommar!
Katti du skulle aldrig lagt av med innebandyn. 🙂 Den kan du hålla på med länge, sliter inte så mycket på kroppen som fotboll 🙂