Fredrik Olsson skriver i dag om talang och resonerar kring om det finns eller om det bara handlar om glädje och passion.
Jag växte upp i en liten by som heter Gräfsnäs. På den tiden fanns det så många barn att vi fick ihop ett helt fotbollslag. Det berodde nog både på att det fanns fler barn men även att alla spelade fotboll på den tiden. Oavsett om man gillade det eller inte.
Jag växte upp med en total kärlek till bollen. Jag vet inte hur många gånger jag har hört att jag började spela fotboll innan jag kunde gå. Jag kröp fram och sparkade till bollen med knäna hemma hos min dagmamma, Tant Gerd. Jag tror ändå jag klarar av att vara ödmjuk och objektiv när jag konstaterar att jag var bättre på fotboll än mina lagkompisar. Jag hade talang sades det. Jag funderade inte så mycket mer på det. Det blev tuffare med åren och jag nådde inte det proffskontrakt i Italien som jag lovade min mamma på en italiensk restaurang på min 7-årsdag.
När man blev äldre så slutade lagkompisarna från Gräfsnäs och jag fick nya lagkamrater som var vassare och mer sugna. De flesta hade liksom jag varit forwards som barn och föll som en sten allt längre ner i laget tills jag slutade som gapig och brunkade mittback.
För några år sedan blev jag pappa. Som många andra pappor så både tänkte jag och sa att det spelar ingen roll vad de vill göra, bara de gör något det tycker är roligt. Min äldsta grabb Lage har ännu inte riktigt fallit dit. Han tycker det är kul att sparka ett tag men tröttnar snabbt. Jag har faktiskt inte alls varit besviken utan det utan vi har hittat annat som är roligt. Med den reaktionen så kände jag lugn inför att ta mig an yngsta grabben Bosses intresse. Det får bli vad det blir.
Jag skall dock säga att jag har haft det på känn. Att kärleken till bollen finns där. Han är i allmänhet en glad skit men sedan han lärde sig att gå har han genuint skrattat varje gång han sparkade en boll. Av olika anledningar så har det inte blivit att vi spelat så mycket men jag bestämde mig i år för att ge det chansen på riktigt. Jag hade ju inte varit den jag är om jag inte redan hade varit med och sett till så att min BRF hade byggt en konstgräsplan.
Jag fick absolut träff direkt. Bosse fyller tre i höst men han har redan funnit sin stora kärlek. Han fullständigt älskar att springa med bollen fram och tillbaka och vill att jag skall ta den. Han skyndar sig då till sargen och skyddar bollen på det sätt man kunde göra innan futsalen kom, när spelade med filtboll och sarg. Händer på sargen, ut med röven och se till att ingen kommer förbi. Under hela processen skrattar han tills han kiknar. Skratten upphör inte förrän jag inte kan låta bli och ändå tar bollen från honom. Då övergår skrattet snabbt till gråt som dock lika snabbt blir skratt igen när han får ta tillbaka bollen.
Bosses reaktion i all ära men jag blev själv överraskad över hur genuint lycklig jag blivit av att Bosse valt bollen som sin stora kärlek. Jag hinner knappt träffa folk innan jag känner att jag måste berätta för dem hur kul Bosse tycker att det är med boll. Jag skäms för mig själv och ändå kan jag inte låta bli.
Det har nu gått cirka tre veckor och vi spelar fotboll någon timme per dag. Bosse lurar ut mig varje kväll efter middagen och säger att vi bara skall göra ett mål till. Ett mål blir snabbt tre och fem och ännu mer tills jag till slut får bära honom skrikande. Det som har varit häftigt under de här tre veckorna är att jag har fått följa honom från rundspark i luften när en boll kom rullande till att timingen nu är perfekt och han ganska lätt kan sparka tillbaka bollen direkt. Initialt kunde han bara springa rätt fram men kan redan göra riktningsförändringar. Det här är inte menat som skryt utan mer som ett konstaterande hur fort en människa utvecklas när den gör samma sak väldigt många gånger.
Någonstans här kom en insikt. Tillbaka till den där talangen jag ansågs ha. När jag var liten så spelade jag fotboll jämt. Jag skulle gissa på att jag spelade mer än tio gånger så mycket fotboll som de flesta av mina lagkompisar som egentligen tyckte andra saker var roligare.
Jag har alltid tänkt att talang är något medfött. En färdighet. Ett kunnande. Vissa är bara mer lämpade att spela fotboll. Jag står och ser Bosse utvecklas och tänker att jag har haft så in åt helsike fel. Talang är att tycka något är så roligt att man vill göra det om och om igen. Ja, det finns fysiska färdigheter och det finns en hönan-och-ägget-diskussion att man också tycker att saker är roligt som man är bra på. Men någonstans börjar vi. Någon gång gjorde vi alla rundsparkar i luften. Någon gång har vi alla varit dåliga.
Den här insikten har fått mig att revidera min syn på rollen som ungdomsledare. Jag har länge tyckt att vi fått för stort utbildningsfokus i fotbollen där syftet är att göra så bra spelare som möjligt. Detta trots att en stor andel aldrig kommer att nå seniorfotbollen. Ur det perspektivet har jag länge tänkt att det viktigaste är således att se till att alla får en så rolig tid med bollen som möjligt och jäkligt bra minnen för den dagen de slutar spelar det inte så stor roll hur bra de blev.
Jag inser nu att göra fotbollen roligt är lika viktigt för alla. Även för de som vill bli bra. Ju roligare det är desto mer kommer de att spela. Desto mer kommer alla att utvecklas. Så till alla ledare där ute; kasta skissen på nästa avancerade träningspass i papperskorgen och lägg fokus på lek, tävlingar och skratt på nästa pass. Ge era barn en träning som de aldrig vill ska ta slut. Någon medfödd talang finns inte. Det som finns är hur roligt ni gör fotboll.
PS. Jag har en ödmjukhet inför att Bosses glädje kan ta slut vilken dag som helst. När jag tittar i hans ögon när han sparkar till en boll så tror jag inte att lågan kommer att försvinna. För jag ser samma kärlek till bollen som jag själv känner när jag går förbi en fotbollsplan och en förlupen boll hamnar vid mina fötter och jag får sparka tillbaka den.
FREDRIK OLSSON
Födelseår: 1981.
Familj: Sambo och två små pojkar.
Bor: Alingsås.
Klubbar i karriären: Gräfsnäs IF, Holmalunds IF, Stora Mellby SK, IK
Östria Lambohov, Reymersholms IK, Viking Södermalm.
Lokal favoritklubb: Gräfsnäs IF.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Leverantör av kläder,
utrustning, pokaler och annat smått och gott.
