Tommy Johansson rundar av sin säsong som gästskribent med att förtydliga vad han tycker om tidig specialisering och en uppmaning om att inte vänta med att sätta fart på vardagen.
I helgen spelade vi vår sista kvalmatch mot IFK Uddevalla och matchen slutade med vinst med hela 6-1. Det kan tänkas att IFK Uddevalla inte hade något att spela för och det var ju sant, men de ställde till med flertalet problem under 60 minuter. Därefter kommer vi igång rejält och deras ledningsmål gör att vi släpper på alla spärrar och tillslut kör över dem och där bollarna sparkas in med en frejdig offensiv och aggressivt försvarsspel.
Det blir lite vila nu någon vecka men därefter kommer vi igång igen med förberedelser och planering. Det fina med att vara med i Gerdskens BK är att klubben har valt att vara tydliga med hur man vill utveckla sin verksamhet och har skapat en struktur och förutsättningar för att nå de målen som sätts upp. Trots att vi nu blev kvar i division 4 så är det viktigaste att skapa en attraktiv sportslig miljö, där vi lär oss de otaliga detaljer i sporten fotboll, samtidigt som vi utvecklar människan och spelaren på samma gång.
Genom att exempelvis hantera det som vi kallar ”BRUS”, det vill säga eventuella motgångar i form av misslyckade avslut eller passningar, konstiga domslut, motståndarens psykningar med mera, där har visualiseringen av BRUS hamnat rätt då vi vunnit Fair-play ligan i division 4 med minst antal gula och röda kort. En så kallad ”Brus-reducering” har man naturligtvis också nytta av i vår vardagliga miljö, som kan vara väl så knasig att förstå sig på ibland.
Vi kommer utifrån vår spelidé, fortsätta att utveckla både barn och ungdomar till hur vi vill bedriva vår fotboll på seniornivå och det ska vara en smart och frejdig fotboll som ställer krav på att du har utvecklat det fundamentala inom sporten. Ni som följt mina texter här inne på lokalfotboll.se inser nog att jag som person tycker om att vi utmanas, utveckla, och finner glädjen i att få hålla på med en och samma idrott. Men det finns såklart många olika sätt att bedriva en idrott, beroende på bland annat klubbens ambitionsnivå. Själv höll jag på med olika idrotter när jag var yngre och fick möjligheten att testa på lite av varje. Det var såklart roligt att få nya kompisar men även att testa på vad som passade just mig. Men på den tiden så var också sporterna lite mer åtskilda beroende på säsong. Sporternas olika säsonger överlappade såklart varandra både här och där under året, och klubbarna knorrade förstås lite grann sinsemellan.
Med det sagt vill jag från min sida på lokalfotboll.se tydliggöra att det ÄR INTE FEL att låta barn och ungdomar få hålla på med sin egen favoritsport och göra detta till fullo, dag in och dag ut!
”Jo, men det är ju bra att barn och ungdomar håller på med olika sporter för barnets motoriska och kognitiva utveckling då sporterna ter sig olika”, kommer nu någon att tänka, för det har man ju hört!!
Ja och det är ju helt rätt. Men tänk om just den där ”enskilda sporten” har utbildade tränare som kan skapa en motoriskt och kognitivt utvecklande miljö, samtidigt som man lär sig tekniker, taktik och utvecklar sina förmågor till fullo inom sin favoritsport.
Ta Duplantis med sina stavhopp som ett exempel. Är det någon som på allvar tänkt att barn och ungdomar faktiskt kan hålla på med enbart en sport? Ja, visst är det så. Det är bara att lyfta blicken mot horisonten så finner vi många individer som inom olika sporter lever sin dröm och satsar på den fullt ut redan från barnsben. Så min förhoppning är att vi låter barn och ungdomar få leva sin dröm samt att vi vuxna i klubbmiljön erbjuder denna möjlighet.
Genom att se över behovet så blir vi förhoppningsvis fler föreningar i framtiden som erbjuder utvecklande fotboll, där Gerdskens BK redan har kommit igång. Men tyvärr finns det många föreningar som lovar stort men håller smått. Det är här som ordspråket ”Tomma burkar skramlar mest” passar bäst. Den största boven brukar vara rakt av okunskap, exempelvis hur utvecklingen ska gå till inom sin idrott. Tyvärr så går detta igen men påtagligt ofta så blir det ett pladask.
Jag brukar fundera (när jag orkar) över hur många spelare inom svensk fotboll som vi egentligen har tappat eller rent av misslyckats att utveckla under de senaste 30 åren. Struktur och kunskap är genomgående det som saknas i föreningarna.Trots att barnens största önskan är att bli en ny Zlatan, Ronaldo eller varför inte som våra egna idoler, Marco Stua eller Jimmy Henriksson. Vi har en förhållandevis billig sport att erbjuda och de flesta människor har därmed råd att delta i en förening. I Sverige har majoriteten tak över huvudet, mat på bordet både hemma och på skolan och inget krig.
Så är det inte i många andra länder, där individen behöver söka efter mat för dagen HÄR och NU. Möjlighet att överhuvudtaget få träna någon sport är mycket begränsad. Så sikta mot din dröm om vad just DU vill uppnå. Du kan, oavsett vilken väg du väljer och hur lång tid det tar, tro på dig själv.
Lyckligtvis så finns det väldigt många människor med god tillströmning av dopamin i hjärnan, som gör att de bara måste utforska var gränserna går. Men för den sakens skull är inte de personer med mindre tillströmning av dopamin helt värdelösa att ha i ett lag, de brukar istället stanna kvar, men fördjupar sig istället inom något specifikt och som blir en tillgång och oftast fullständigt ovärdeliga för oss alla andra. Alla är vi olika och alla behövs. Jag själv är helt klart den där dopamin-gubben och är inte speciellt rädd för att pröva nytt, så har mitt liv alltid varit. Men jag har också lyssnat på den där dopamin-avsaknade personen, för från hen kan man lära sig något riktigt intressant och på djupet.
Dags att avrunda årets skribentande! Ni känner möjligtvis till att jag har prostatacancer och behandlingarna har som tur gett god effekt, så cancern har försvunnit från lymfkörtlar och minskat i skelettet, så det kändes såklart glatt när detta beskedet kom för några veckor sen. Men jag vet vad som kommer att ta livet av mig, för cancern jag har är obotlig och den kommer kliva runt medicinen tillslut.
Enligt min läkare lever 4 av 5 personer om 5 år utifrån mina förutsättningar, jo jag tackar jag! Sjukdomen åstadkom däremot att jag tagit tag i flertalet saker i livet, bland annat har jag fått mitt körkort för tung motorcykel. Något jag egentligen hade tänkt ta när jag går i pension om 5 år. Men lever jag då?
Min förhoppning under alla dessa veckor av skrivande är att jag kanske uppmuntrat just Dig för att skapa en förändring oavsett vad du håller på med. Men mitt sista tips är att du inte gör som jag, det vill säga väntar tills en sjukdom sätter fart på vardagen, det blir inte lika roligt då för glädjen blir så kortvarig.
Må gott och ta vara på din dag – nu kör vi!!
FAKTA TOMMY JOHANSSON
Födelseår: 1963.
Familj: Fru, två vuxna barn och hunden Diesel.
Bor: Hisingen Göteborg.
Klubbar i karriären som tränare och/eller spelare: Gais, BK Häcken, Gunnilse IS, Sävedalens IF, Gerdskens BK, Stenkullen GoIK, Holmalunds IF, Lärje Angered IF, Hanhals IF, Älvsborgs FF, TikiTaka FC International (Nigeria), plus ytterligare en handfull klubbar.
Lokal favoritklubb: Hundra procent Gerdskens BK. Men gläds samtidigt med lokala lags framgångar, dock med några ögonblicks undantag.
Nuvarande roll i den lokala fotbollen: Tränare i Gerdskens BK.
Kung är du Tommy 💪🏼🖤💛
Mnja Niklas, jag vet inte det, men jag tycker om fotboll åtminstone 😀